Denna C-uppsats handlar om den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland och hur det maoriska samhället till följd av detta förändrades drastiskt. Mitt syfte är att belysa hur den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berövat maorierna deras mark och vilka konsekvenser det fått för maorisk samhällsutveckling. Frågeställningen är: Hur har förlusten av marken påverkat den maoriska samhällsutvecklingen? Kan markkonflikterna mellan maorier och pakhea lösas? Finns det någon framtid för maorierna på Nya Zeeland? Den brittiska kolonisationen av Nya Zeeland berodde dels på imperialistisk tävlan om att lägga under sig nya territorium, men det nya landet fungerade även som en säkerhetsventil för Englands befolkning som ökade kraftigt under 1800-talet. Det industrialiserade och kapitalistiska samhället hungrade efter utländska marknader, råvaror, billig arbetskraft och lönsam jord.

The Saami, a Nordic indigenous people scattered over four countries, has for centuries been regarded as parts of the national populations of the countries in which they live. During the 19th century saami demands for greater influence resulted en several changes, among them the founding of a Swedish Saami Council in 1993. The council became a popularly elected, representative institution with an agenda of its own, but also a public authority answerable to the government. The decision to attribute the council this twofold role was unusual and, from a certain point of view, even controversial: it makes it difficult to determine the location of the power to act in saami-related issues and the legitimacy to do so.This essay is about how the twofold role came into existence, what it leads to and how the seemingly contradictive duality is managed. It has an institutional approach with theories concerning institutions and etnicity as well as institutional change and handling of complicated and ambiguous demands.

Syftet med detta arbete är att, dels ur ett fastighetsrättsligt perspektiv, dels ett folkrättsligt perspektiv, utreda om Sveriges urbefolkning samerna kan sägas ha förvärvat en äganderätt till marken i Lappland enligt svensk rätt, eller om detta enbart handlar om en bruksrätt inkluderande renskötsel, jakt och fiske.Vad gäller det fastighetsrättsliga perspektivet har samerna haft en mycket stark fastighetsrättslig ställning på 1600- och 1700-talet. Då behandlades samernas lappskatteland som sådan skattejord, som skattebönderna sedermera genom lagstiftning automatiskt förvärvade full äganderätt till. Så skedde dock inte för samernas del. I stället trängdes de undan från stora delar av sina ursprungliga marker på grund av bl.a. kolonisation, exploateringsintressen, samt nedvärdering av nomadkulturen.