Inom ambulanssjukvården kan sjuksköterskor ställas inför att möta närstående till svårt sjuka patienter. Att möta den närståendes behov, samtidigt som patienten behöver kvalificerad vård, kan vara svårt och det ställer höga krav på sjuksköterskan att klara av detta. Sjuksköterskors bemötande av närstående påverkar även vården av och runt patienter.Syftet med studien är att belysa hur ambulanssjuksköterskor beskriver hur de bemöter närstående till svårt sjuka patienter.Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med induktiv ansats. Analysmetoden gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Sex personer på tre olika ambulansstationer i sydvästra Sverige intervjuades.I studiens resultat framkom att sjuksköterskorna upplevde svårigheter i kommunikationen i möten med närstående.

Bakgrund: Forskning belyser faktorerna som påverkar patienters önskan att påskynda döden i livets slutskede. Det saknas dock studier som undersöker hur sjuksköterskor, som arbetar med patienter som är obotligt (terminalt) sjuka och önskar dö, betraktar sig själva i mötet med de här patienterna. Syfte: Föreliggande studiens syfte var att belysa hur sjuksköterskor ser på sig själva, i mötet med patienter i livets slutskede som uttrycker en önskan att påskynda sin död. Metod: Studien är en empirisk intervjustudie med en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra legitimerade sjuksköterskor.

Bakgrund: Många äldre patienter från särskilda boenden som skickas till sjukhus borde kunna få vård vid en annan vårdnivå. Patienter med kognitiv svikt har svårt att medverka i beslut om vård och behandling och det finns risk att dessa patienter utvecklar konfusion, drabbas av komplikationer och ökat lidande i främmande sjukhusmiljöer. Med stöd av forskning och erfarenhet från klinisk verksamhet kan det ifrågasättas om vård på sjukhus alltid medför förbättrat hälsostatus och ökad livskvalitet för äldre, sjuka och sköra patienter med kognitiv svikt. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga de mest sjuka och sköra äldre patienterna, med kognitiv svikt och nedsatt beslutsförmåga, som skickas till akutmottagningen, med avseende på inskickningsorsaker, symtom och åtgärder. Metod: Kartläggningen utfördes genom granskning av vårdbegäran som sändes till akutmottagningen och granskning av sjukhusjournaler.

Målsättningen med den palliativa vården är att ge stöd och hjälp så att patienten kan dö fridfullt med livskvalitet. Upplevelsen av livskvalitet är någonting individuellt men är starkt förankrad med normalitet. Syftet med den här litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av livskvalitet vid livets slutskede. Fjorton artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys utifrån en manifest ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att ha kontroll över sin sjukdomssituation: Att leva ett liv med bibehållen värdighet: Att ha hopp och livsvilja och Att få stöd av familj, vänner och vårdpersonal.

Introduktion: Sjuksköterskor har ett stort ansvarsområde och en viktig uppgift är att informera och kommunicera med patienter som fått svåra besked. Informationen till patienter om deras sjukdomstillstånd är ofta bristfällig, även om sjukvården har till uppgift att ge korrekt och ärlig information. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med patienter som är svårt sjuka och/eller befinner sig i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie gjordes där tre kvantitativa och tolv kvalitativa artiklar, efter kvalitetsbedömning analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskor ansåg att patienter hade rätt till information om sin sjukdom, men upplevde det obekvämt att tala med patienter om svåra besked och om döden och information undanhölls ibland från patienten.

Bakgrund: I Sverige vårdas döende patienter både på hospice och på allmänna vårdavdelningar. Vissa av dessa patienter uttrycker en önskan om att få påskynda döden. Sjuksköterskor beskriver ibland en osäkerhet i hur de ska bemöta dessa patienter och vad denna önskan består i. Det kan finnas olika bakomliggande orsaker till en förfrågan av den här typen och en del av dessa kanske går att åtgärda.Syfte: Att beskriva bakomliggande faktorer till att vissa svårt sjuka patienter önskar påskynda sitt döende.Metod: En litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar genomfördes.Resultat: Rädsla inför lidande i framtiden visade sig vara den mest förekommande faktorn till att vissa patienter önskade påskynda döendet. Fler bidragande orsaker var svåra symtom (särskilt smärta), förluster av bland annat identitet och värdighet, samt en känsla av att vara en börda.

Bakgrund: Cirka 5000 fall av plötsligt hjärtstopp inträffar varje år på svenska sjukhus. Hjärt- lungräddning (HLR) kan då vara en livräddande behandling. Dock är HLR inte alltid aktuellt, till exempel för Terminalt sjuka patienter. Att dra den gränsen för när botande vård ska övergå i palliativ vård kan vara ett svårt beslut att fatta. All personal ska omedelbart påbörja HLR på personer som vistas på sjukhus och som drabbats av plötsligt hjärtstopp, såvida det inte finns ett dokumenterat beslut om att HLR inte ska utföras.

Det är lika viktigt för sjuksköterskan att se de närstående och ge stöd till dem likväl som till den svårt sjuka, eftersom de ofta genomgår liknande sorgeprocess. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors stödjande omvårdnadsinterventioner för närstående till palliativa patienter. En systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 10 vetenskapliga artiklar och resulterade i 7 grupper Dessa interventioner grupperades enligt; att ge information, att förmedla hopp, att bekräfta och inkludera närstående , att erbjuda avlastning till anhörigvårdare, att erbjuda uppföljning, att ge taktil massage och att erbjuda deltagande i vårdprogram. Studien visar att det finns omvårdnadsinterventioner för stöd till närstående till svårt sjuka personer men dessa är få. Omvårdnadsinterventioner är ett redskap för sjuksköterskan till stöd för närstående..

Patienter i livets slutskede behöver få en trygg sista tid och vårdas på bästa sätt. Som sjuksköterska är det viktigt att göra den sista tiden som patienten har kvar så meningsfull som möjligt. Palliativ vård syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer där döden nalkas. Målet för den palliativa vården baseras på fyra hörnstenar; symtomkontroll, teamarbete, kommunikation och relation samt stöd till närstående. Förutsättningen för en god palliativ vård är en fungerande och bra kommunikation mellan personal, patient och närstående.

Den verbala och icke verbala kommunikationen är viktiga delar i allt vårdande och sjuksköterskan har ett ansvar för att en god relation skall etableras och upprätthållas.I dagens hälso- och sjukvård är det en strävan att allt ska vara effektivt och det kan medföra att vårdtiden blir kort och att det kan vara svårt att etablera en god vårdrelation.I mötet med svårt sjuka patienter i livets slutskede har sjuksköterskan ett ansvar att kommunikationen ska fungera, men ibland kan detta vara problematiskt. Syftet med denna uppsats är att belysa sjuksköterskans upplevelse av kommunikationen i mötet med den svårt sjuka patienten i livets slutskede.Uppsatsen är en litteraturstudie, där kvalitativa studier har analyserats enligt Evans och i resultatet framkommer tre teman, det första är personlig påverkan och det andra är samarbete och det tredje temat är resurs. Diskussionen förs om sjuksköterskans viktiga roll att kommunicera och förmedla budskap, och vilka problem som kan uppstå i mötet med den svårt sjuka patienten i livets slutskede. Praktiska implikationer presenteras..

Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykisk sjukdom inom den somatiska sjukvården.Design: Studien genomfördes som en litteraturstudie.Metod: Litteratur som publicerats mellan 2003-2013 söktes i databaser PubMed CINAHL, PsykInfo, PsykArticles och ERIC. Tolv vetenskapliga artiklar utgjorde grunden för resultatet, dessa artiklar blev kvalitetsgranskade innan de användes.Resultat: Sjuksköterskor kände rädsla, oförutsägbarhet, osäkerhet samt frustation och hopplöshet i vården av psykiskt sjuka patienter då de saknade kunskap. Bristen av kunskap upplevdes som det största hindret i vården av denna patientgrupp. De upplevde osäkerhet till en följd av egna värderingar och fördomar till dessa patienter, vilket ledde till att sjuksköterskor undvek denna patientgrupp. Sjuksköterskor beskrev avsaknad av handledning och samarbete med psykiatriska kliniker då denna patientgrupp vårdades på somatiska avdelningar.Slutsats: Med en utökad kunskap inom psykiatri kan sjuksköterskor få möjlighet att minimera fördomar och rädsla i mötet med psykiskt sjuka patienter..

Bakgrund: Ett omvårdnadsvetenskapligt synsätt är att se människan som en enhet av kropp, själ och ande. Omvårdnad ska, enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning, utgå från en helhetssyn på människan. Trots detta försummas andlighet hos patienter på grund av bristande utbildning och förståelse av begreppet andlighet samt organisatoriska begränsningar. En vanlig uppfattning är att religion och andlighet ses som synonymer, trots att andlighet är ett vidare begrepp. Syfte: Att beskriva hur svårt sjuka patienter uttrycker sin andlighet.

I Sverige är barn- och ungdomshospice en verksamhet som inte har funnits i mer än knappt 2 år då vi är ledande inom hemsjukvård och många väljer att vårda sina sjuka barn och ungdomar i hemmet. År 2010 öppnade Lilla Erstagården i Nacka som Nordens första barn- och ungdomshospice och de tar emot barn och ungdomar som behöver palliativ vård i antingen ett terminalt syfte eller för växelvård, för de familjer som behöver avlastning. Barn- och ungdomshospice har funnits sedan 1982 då Helen House, i England, öppnade som världens första barn- och ungdomshospice. I länder som England och USA har de kommit långt inom denna verksamhet och idag finns det organisationer som enbart arbetar med att skapa trädgårdar för barn- och ungdomshospice. Målet med arbetet är att med Lilla Erstagården som exempel ta fram förslag på hur man kan utforma en hospiceträdgård med fokus på barns och ungdomars behov av natur.

Bakgrund: Psykiska sjukdomar beräknas drabba var fjärde person i världen. Patienter med psykisk sjukdom drabbas i högre grad av somatiska sjukdomar och vårdas då inom somatisk vård. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar attityder till patienter med psykisk sjukdom hos vårdpersonal inom somatisk vård. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats bestående av systematisk granskning av fjorton kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet visade på att vårdpersonalens attityder påverkades av deras upplevelse av brist på kunskap om att vårda psykiskt sjuka.

Omkring hälften av alla kroniskt sjuka uppvisar bristande följsamhet till sin behandlingsplan. Med en äldre befolkning ökar prevalensen av kroniskt sjuka och komorbiditet vilket ställer höga krav på följsamheten. Patienters svårigheter att följa medicinska ordnationer och föreskrifter har traditionellt sett beskrivits som ett problem orsakat av patienterna själva. Idag menar förespråkare att ansvaret för att uppnå god följsamhet istället bör delas mellan patient och vårdpersonal. Syftet med denna litteraturöversikt är att genom ett patientperspektiv belysa faktorer som påverkar patienters följsamhet i samband med kroniska sjukdomar.