SammanfattningLäsförståelse är en komplex process där flera olika komponenter samverkar. Tidigare studier bland grundskoleelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar visar att trots snabb och korrekt läsning har en del av dessa elever svårigheter med förståelsen av innehållet i sammanhängande texter. Syftet med denna studie är att ur ett lärarperspektiv få reda på vilken typ av skönlitteratur som gymnasieelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar väljer och hur lärare arbetar med dessa elevers läsförståelse samt vilka svårigheter lärare möter i elevernas litteraturläsning. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer genomförs på två gymnasieskolor med fem lärare som på olika sätt möter elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, främst elever med Asperger syndrom.Intervjuerna visar att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar oftast väljer litteratur som har med deras intresseområde att göra, vilket också framkommer i forskningslitteraturen i denna studie. De intervjuade lärarna framhåller också att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som de möter i undervisningssammanhang med litteraturläsning, har svårigheter att förstå sammanhanget i en text. Undersökningen visar att en framgångsrik arbetsmodell med elevernas läsförståelse bygger på att eleverna får läsa kortare stycken med efterföljande frågor och genomgång av textens budskap.

Studien har haft syftet att undersöka upplevelsen av den terapeutiska relationen hos en grupp terapeuter respektive klienter, där kulturella möten har uppstått. Med kulturella möten avses terapeut - klient konstellationer där en av parterna har en annan etnisk tillhörighet än svensk. Forskarna har tillämpat en kvalitativ ansats och intervjuer som datainsamligsmetod. En övergripande slutsats för terapeutgruppen är att den terapeutiska relationen inte upplevs kvalitativt särskiljande vid transkulturella dyader än vid andra konstellationer. Terapeuter måste dock äga metakulturkompetens och vara trygga i sin profession för att en bra relation ska kunna uppstå.

De neuropsykiatriska funktionshindren ökar. Efter att ha arbetat som resurs i skolan samt varit kontaktfamilj, väcktes mitt intresse för diagnosticeringsprocessen av neuropsykiatriska funktionshinder. Jag ville genom studien undersöka vilken inställning två representanter som finns med i diagnosticeringsprocessen har till denna och deras roll i denna process. Jag ville få en bred bild, som beskriver mina informanters inställning ur så många aspekter som möjligt och använde mig därför ett flertal olika teorier. Mina teoretiska grunder bygger på de generella begreppen; Maktprocesser, Sociala konstruktioner, Medikalisering samt stämpling.

Syftet med studien är att studera de professionellas upplevelser av vilka förutsättningar som finns för samverkan i arbetet med personer  med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. De professionella arbetar inom två verksamheter som befinner sig i skilda organisationer och samverkar kring målgruppen. Metoden vi använt är en kvalitativ forskningsintervju. Informanterna består av sex professionella som arbetar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Resultatet har analyserats med hjälp av nyinstitutionella organisationsteorin, begreppen verksamhetsdomän, integration, profession, handlingsutrymme och med hjälp av litteratur från kunskapsöversikten och bakgrundskapitlet.De slutsatser vi kan dra av resultatet är: Samverkansprocessen fungerar bra och är väl integrerad mellan de två studerade organisationerna.Samverkan är uppbyggd utifrån gemensamt uppsatta mål och tydliga roll- och ansvarsområden.Förutsättningar för samverkan är tillräckliga resurser, samverkansforum, drivkraft, förståelse och ett personligt engagemang. Samtliga professioner/yrkesgrupper är betydelsefulla i arbetet med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och de professioner/yrkesgrupper som har det medicinska ansvaret har en högre och mer dominerande roll.Case Management skulle kunna skapa bättre förutsättningar för samverkan mellan de två organisationerna, då arbetsmodellen skapar bättre möjligheter för professionerna/yrkesgrupperna att kommunicera kring enskilda individer.Samverkan kring målgruppen är viktig då individerna har komplexa behov och ett sammanhållet stöd är en förutsättning för att individernas behov ska tillgodoses på bästa sätt.

Trots att de flesta behandlingshem i Sverige säger sig använda tekniker inom ramen för KBT finns det begränsad forskning om dess effektivitet. Utifrån två studier syftade uppsatsen till att belysa hur personal, som arbetar med ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder, upplever att de arbetar utifrån kognitiv beteendeterapeutisk teori för att utveckla ungdomarnas sociala färdigheter. Först utfördes en kvalitativ enkätstudie. För att få mer djup i materialet genomfördes också en intervjustudie.

Denna undersökning har till syfte att belysa vilka hinder och möjligheter det finns för pedagoger på fritidshem att inkludera barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som läser enligt Lgr 11 (Skolverket 2011). Genom undersökningen exponeras vilka hinder och möjligheter pedagoger stöter på i sitt dagliga arbete. Har de kunskaper om anpassningar för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar( NPF)? Får de det stöd och den fortbildning från ledningen som behövs för att jobba inkluderande?Metoden som använts är en kvantitativ studie med kvalitativa inslag i form av en webbenkät med frågor av olika struktureringsgrad för att få så mycket information som möjligt. Sedan har resultatet bearbetats och analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin och Antonoivskys KASAM teori.Arbetet ger en kort allmän översikt kring fritidshemmet och barn i behov av stöd, en beskrivning av vilka funktionsnedsättningar som  undersökningen   avser samt vilka anpassningar pedagoger kan använda sig av på fritidshemmet.Resultatet visar att det finns en avsevärd kunskap kring NPF ute på fritidshemmen men det efterfrågas mer utbildning och resurser.

Syftet med föreliggande studie var att belysa kvalitativa aspekter av egenterapimomentet på psykologprogrammet vid Stockholms universitet. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes åtta psykoterapeuters erfarenheter av hur det individualterapeutiska arbetet påverkades av att klienten var en psykologstuderande som genomgick terapin inom ramen för ett obligatoriskt utbildningsmoment. Data bearbetades genom en tematisk analys. Faktorer som befanns påverka det terapeutiska arbetet var: Terapeutens upplevelse av det meningsfulla i att bedriva terapi med blivande psykologer, identifikationen mellan terapeut och klient, samt klientens förförståelse för psykoterapeutisk teori och metod. Även klientgruppens psykosociala förutsättningar och institutionens krav i form av utbildningsobligatorium, tidsram, betalningspremisser samt att momentet ska genomgås hos legitimerad psykoterapeut, upplevdes påverka det terapeutiska arbetet.

Titel: Undervisning på förstärkta gymnasieprogram för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ? åtta pedagogers röster om didaktisk anpassning (Teaching at Enhanced Upper Secondary School Programmes for Pupils with Neuropsychiatric Disorders ? Eight Pedagogues? voices about Didactic Adaptation) Författare: Karin Wisti Typ av uppsats: Examensuppsats, avancerad nivå (15hp) Handledare: Barbro Bruce, Examinator: Marie Leijon Program: Specialpedagogprogrammet vid Malmö Högskola Datum: 2011-05-25 Denna kvalitativa studie är ett försök att fånga in och beskriva de diskurser som råder bland lärare som undervisar på förstärkta gymnasieprogram för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Genom att i fokusgruppintervjuer lyssna till och försöka förstå pedagogernas förhållningssätt och den rådande diskursen på fyra verksamheter har jag försökt bidra med kunskap om didaktisk anpassning och ökad förståelse för hur elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan ges möjlighet att prestera utifrån faktisk förmåga i gymnasieskolan, oavsett valt program och skola. Studien pekar på att det råder en relativt stor samstämmighet i de diskurser som ligger till grund för de didaktiska anpassningar de intervjuade pedagogerna gör i sitt arbete med eleverna på de fyra verksamheterna. Pedagogernas förhållningssätt präglas av kunskap om vilka hinder neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan innebära för eleverna.

Syftet med arbetet är att belysa det behov av hjälp och insatser som skolorna anser sig behöva för att på bästa sätt ta emot elever med neuropsykiatriska funktionssvårigheter. Vi valde att intervjua åtta personer, vilka möter dessa barn på ett eller annat sätt i skolan. Sammanfattningsvis visar resultatet att alla önskar sig mer resurser i form av både pengar, kunskap och fler fysiska personer. Handlingsplaner för mottagandet av elever med NPF saknas på flera skolor samt att diagnosen inte sades ha någon betydelse för insatserna för dessa barn..

Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden.

Marknaden för terapeutiska proteiner kan grovt delas in i 2 områden: de proteiner som inte modifieras efter translationen och de som kräver posttranslationell modifiering (bl a glykosylering) för att vara biologiskt aktiva. Eprex®: humant rekombinant erytropoietin är ett glykoprotein som används vid anemi, det stimulerar mitos och differentiering av stamceller i benmärgen till mogna erytrocyter. Erytropoietin är bara ett av många läkemedel för humant bruk som tillverkas i mammalieceller. Mammalieceller är de som är lämpligast att använda som uttryckssystem för terapeutiska glykoproteiner tänkta för humant bruk. Detta eftersom de innehåller de organeller och enzym som krävs för att erhålla korrekt proteinkonformation och utföra avancerade posttranslationella modifikationer.

Syfte Studiens syfte har varit att ta reda på hur föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar upplever bemötandet från professionella inom socialtjänstens funktionshinderenhet och inom habilitering och skola samt att undersöka hur föräldrarna upplever insatser och deras funktioner.Metod För att undersöka föräldrarnas upplevelser har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som metod. Vi har utgått från ett fenomenologiskt perspektiv i vår analys för att fånga personernas upplevelsevärldar. Vi har intervjuat sex föräldrar som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och som bor i samma kommun.Vi har använt ett empirinära förhållningssätt vilket innebär att vi utifrån vår empiri har skapat teman. Vi beskriver resultatet utifrån fem övergripande huvudteman och 14 underteman som vi tog fram genom vår analys. De huvudteman vi skapat är relationer, kommunikation, kunskap, stöd och förslag till förändring och de underteman vi tagit upp belyser det som vi sett som viktiga delar till huvudtemana.

Johansson, A (2007) Bra metoder för alla ? livsnödvändigt för elever med neuropsykiatriska funktionshinder - om specialpedagogiska metoder inom gymnasieutbildning (Good Working Methods for All - a Vital Necessity for Students with Neuropschyciatric Disabilities - about specialpedagogy methods in upper secondary school). Lärarutbildningen, Specialpedagogiska magisterutbildningen, Malmö högskola. Syftet med denna studie var att undersöka hur ungdomarna med neuropsykiatriskt funktionshinder upplevt sin skolsituation på A-skolan samt vilka specialpedagogiska metoder som tillämpas som stöd/hjälp till elever inom A-skolan. Min studie är en intervjustudie där två olika grupper, en grupp som själva upplevt studiesituationen på A-skolan, sju tidigare elever, och en grupp professionella yrkesutövare, fyra pedagoger intervjuas.

Studien undersökte om, och hur, Google Kalender kan användas som hjälpmedel för vuxna individer med ADHD. Syftet var att öppna upp för en diskussion om medieteknik som hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder. En sammanfattning av tillgänglig litteratur och forskning presenterade bakgrundsfakta kring ADHD, operativsystemet Android och Google Kalender. Via programvarutestning, i form av fri testning, testades och analyserades tjänsten Google Kalender utifrån de svårigheter individer med ADHD upplever. Resultaten visar att Google Kalender kan underlätta planering, tidsuppfattning, ihågkommande och framförhållning.

Vi riktar detta arbete till människor som i sin profession kommer i kontakt med individer som har neuropsykiatriskt funktionshinder. De som företrädesvis har hjälp av rapporten är de som jobbar inom områden som berör samtal och vägledning. Vi har intervjuat sju personer som har neuropsykiatriska diagnoser och två personer som jobbar professionellt med samtal och vägledning av neuropsykiatriskt funktionshindrade. Vi har även använt egen relevant litteratur, obligatorisk kurslitteratur, manuell sökning av lämplig litteratur på bibliotek i Vetlanda, Tranås och Ydre samt sökt lämpligt materiel via Internet, vi har även talat med personer som är berörda av vårt ämne. I vårt resultat kom vi fram till att personer med neuropsykiatriska funktionshinder behöver bestämda ramar, konkreta och tydliga mål som är nåbara, samt relevant information som är förklarande i sitt sammanhang.