Syftet med min undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning man på några förskolor använder sig av tecken till barn i behov av Tecken som Alternativt och Kompletterande Kommunikation (TAKK). Jag belyser begrepp som kommunikation språkutveckling och samspel.  Jag har en teoretiskutgångspunkt från både Piaget och hans kognitiva teori och Vygotskij och den sociala interaktionismen. Jag beskriver bland annat skillnaderna mellan tecken som alternativ och kompletterande kommunikation och det Svenska teckenspråket. Jag intervjuade fyra personer verksamma inom förskolan. De jobbar alla på avdelningar där man använder sig av tecken för att förstärka det talade språket.Resultatet av min studie visar att alla respondenter försöker teckna med barnen i alla situationer under dagen.

Sammandrag Syftet med den här undersökningen var att undersöka hur pedagogerna på en förskola i Värmland upplever att införandet av TAKK har påverkat barnens språkutveckling. Jag ville också undersöka hur de språkutvecklande aktiviteterna på en småbarnsavdelning har förändrats sedan 2005 och vilken roll TAKK har i detta. Dessutom ville jag se om personalen använde tecken på alla avdelningar på förskolan. Jag kom fram till att den största skillnaden när det gäller språkutvecklande aktiviteter är att de har infört TAKK på småbarnsavdelningen som stöd till alla barn. Med hjälp av observationer och intervjuer på den aktuella förskolan kunde jag konstatera att pedagogerna på förskolan upplever att tecken är bra för alla små barns språkutveckling eftersom de har upptäckt att barnen fått ett mer utvecklat språk sedan metoden infördes. Litteraturstudierna bekräftade att TAKK kan användas till alla barn, även små barn, eftersom det blir ett redskap för barnet i sin kommunikation. Pedagogerna på förskolan upplever mindre frustration i barngruppen då barn och pedagoger förstår varandra mycket bättre idag.

Bakgrund: Förskolan ska erbjuda en trygg, utvecklande och lärorik verksamhet för alla barn i verksamheten. Arbetet i förskolan ska utföras med hänsyn till barns olikheter i förutsättningar och behov, det kräver ett varierande arbetsätt och att det anpassas till den aktuella barngrupp som pedagogerna har. En pedagogik som har en central betydelse för strävan mot det viktiga uppdraget att kunna erbjuda en förskola för alla, är specialpedagogik.Syfte: Syftet med denna studie är att ge en inblick i hur förskollärare förhåller  sig till specialpedagogik och specialpedagogens roll i förskolan.Metod: I studien hade vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Vi har intervjuat sex förskollärare, två på samma förskola och de andra har varit från olika förskolor.Resultat: Förskollärarna var positivt inställda till specialpedagogik och den genomgående uppfattningen av pedagogiken var att den är till för att kunna möta alla barn i förskolan. I förskollärarnas beskrivningar av specialpedagogens arbete i förskolan var handledning det främsta arbetssättet och det som önskades mer av..

Finns det böcker bara för flickor och bara för pojkar? Den frågan har ställts till en barngrupp för att deras åsikter ska synliggöras i en debatt om könsroller som bara förs av vuxna. Genom samtal har barnen fått berätta sina tankar om skönlitteratur relaterat till pojkar och flickor. Gruppen har varit enig i sin åsikt om att det inte finns pojk- respektive flickböcker. De menar att var och en själv bestämmer vad den vill läsa om.

Studiens syfte är att synliggöra grundskolans pedagogers syn på inkluderingsbegreppet i en skola för alla, utifrån de individintegrerade eleverna från år 4-9. Arbetet ger en översikt över tidigare forskning inom specialpedagogik. Med hjälp av kvalitativa intervjuer ville vi se utifrån en skola för alla, vilka möjligheter respektive hinder för en inkluderad undervisning som kunde utläsas utifrån pedagogernas utsagor. Hur pedagogerna beskrev sitt praktiska inkluderingsarbete. Hur det specialpedagogiska stödet såg ut.

Studiens syfte är att undersöka lärares uppfattning om läxans funktion i förhållande till en skola för alla. Studien har en kvalitativ forskningsansats där halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med sexton lärare har genomförts.Studiens data analyseras utifrån en kvalitativ innehållsanalys där lärares uppfattningar om läxans funktion redovisas på individnivå, organisationsnivå/skolnivå och samhällsnivå samt för elever i svårigheter. Vidare analyseras lärares övervägande uppfattningar om läxans funktion under fem olika synsätt, Det traditionella synsättet, Det kommunikativa synsättet, Det tillmötesgående synsättet, Det ambivalenta synsättet samt det Marknadsanpassade synsättet. Resultat och analys har kopplats till det sociokulturella synsättet och Vygotskijs teori om lärande samt till de tre specialpedagogiska perspektiven.Resultatet visar på stora skillnader i lärarnas syn på läxans funktion för elevens lärande och lärares undervisning på de olika nivåer studien berör. Bristande kollegial samsyn råder på skolorna vilket medför att läxans funktion tolkas individuellt av samtliga parter runt läxan, vilket får negativa konsekvenser i en skola för alla.

Vi ville med denna undersökning ta reda på hur lärare i de tidigare åren arbetar med estetiska ämnen i undervisningen. De frågeställningarna vi sökte svar på var: Vilka aspekter utgår läraren ifrån i de estetiska ämnena? Vad har läraren för mål med sin undervisning i de estetiska ämnena? Tycker läraren att det finns hinder respektive möjligheter med estetiska ämnen? För att få våra frågeställningar besvarade valde vi en kvalitativ metod och intervjuade elva lärare som arbetar i år 1-3. I vår undersökning kom vi fram till att merparten av lärarna ansåg att det finns estetiska inslag i alla skolämnen och alla lärare tyckte att de estetiska ämnena var ett bra hjälpmedel till de mer teoretiska ämnena. De estetiska ämnen som dessa lärare arbetade med är bild och musik.

Arbetet handlar om en ny förordning som kommit till i januari 2006. Förordningen innebär att alla elever i skolåren 1-9 ska ha en individuell utvecklingsplan. Vi har undersökt hur arbetet med förordningen fungerar ute på fyra skolor i södra Halland och hur skolorna arbetat fram sin individuella utvecklingsplan samt hur den används i det vardagliga arbetet. Den viktigaste frågan för oss har varit att ta reda på om lärarna har ansett att arbetet med den individuella utvecklingsplanen tagit tid från undervisningen eller om det är ett hjälpmedel. Vårt resultat visar att de intervjuade lärarna tyckte att från början tog arbetet mycket tid, men efter att ha arbetat med den en tid ser alla lärarna en stor fördel med att alla elever har en individuell utvecklingsplan.

Arbetar man med att planera våra offentliga rum har man förhoppningsvis inställningen att dessa rum ska stimulera alla sinnen. För att kunna göra detta måste man veta vad det är som behöver stimuleras. Boverket, den nationella myndigheten för frågor om samhällsplanering, stads- och bebyggelseutveckling, byggande och förvaltning och för bostadsfrågor, är en av de instanser som arbetar för att planera för alla sinnen. Dock ligger fokus fortfarande på att minska de negativa intrycken, och göra platser tillgängliga, till exempel att minska buller, och bygga ledstråk. Att alla sinnena och alla delar av sinnena stimuleras på ett positivt sätt är viktigt, särskilt för barn då deras utveckling är avhängigt det.

Syftet med vårt utvecklingsarbete var att ta reda på om vi genom styrda aktiviteter, såsom sagoberättande och bildskapande, kunde öka medvetenheten kring empati hos barn i förskolan.För att uppnå detta genomförde vi fyra olika aktiviteter i förskolan tillsammans med en liten grupp femåringar. Aktiviteterna hade en gradvis ökande progressionsnivå. För alla aktiviteter finner vi stöd i den litteratur som redovisas i arbetet. Vi använde oss av ljudupptagning under alla aktiviteterna för att få ut så mycket som möjligt av resultatet.Som helhet upplevde vi att vi lyckades med vårt utvecklingsarbete. Vi såg att barnen utvecklades under arbetets gång och att de lättare kunde sätta ord på sina känslor.

Syftet med denna undersökning var att genom kvalitativa intervjuer belysa hur personal på två förskolor, där man arbetar med TAKK (Tecken som Alternativ/Kompletterande Kommunikation), ser på användningen av TAKK i arbetet med barn i åldrarna ett till fem år. Våra frågeställningar är om personalen anser att användning av TAKK gynnar barnens språkutveckling och om det gynnar samspelet i barngruppen. Vårt resultat visar att våra informanter anser att TAKK gynnar alla barns utveckling i språk och samspel. De barn som är i behov av det stöd som tillämpningen av TAKK kan medföra kan samspela och kommunicera med de andra barnen på grund av att alla barn i barngruppen är med i integreringen av TAKK i förskolan. Genom ett fungerande samspel minskar konflikterna mellan barn. Vår slutsats visar på att TAKK gynnar alla barns språkutveckling oavsett om det finns ett direkt behov av kommunikationsstöd eller inte..

Innevarande studie syftar till att med hj?lp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori unders?ka hur fyra f?rskoll?rare resonerar om hur de st?ttar alla barn under samlingen. Syftet med studien mynnade ut i fr?gest?llningar om hur f?rskoll?rare skapar en milj? som fr?mjar alla barns delaktighet under samlingen och vilka f?ruts?ttningar f?rskoll?rare anser att de beh?ver f?r att g?ra det. Den empiri som ligger till grund f?r studien best?r av intervjuer med f?rskoll?rare.

Dagens skola ska arbeta mot en "skola för alla". Ämnet Idrott och hälsa är ett komplext ämne när det gäller att bedriva en inkluderande undervisning där alla elever oavsett diagnos eller funktionshinder ska ingå. Problematiken ligger i att ämnet Idrott och hälsa är ett utpekande ämne där du visar upp dina svaga/starka egenskaper öppet inför alla klasskamrater. Vanligtvis får eleven en direkt feedback på sin kompetens vilket kan vara känsligt för alla berörda parter.Vikten av att lärare ändå arbetar mot en inkluderande undervisning ligger i skolans intresse då skolorna skall vara anpassade till alla och där denna debatt ständigt är aktuell. Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida lärare inom Idrott och häsla på grundskolenivå, årskurs 6-9, arbetar för en inkluderande undervisning.

Cannabis har använts till olika ändamål i flera sekler och resultaten av dess användning har varit omstridda. Umeå är inte förskonat från dagens cannabisproblem trots att det är en stad med en stor opinion mot all användning av cannabis. För att belysa problemet med cannabismissbruk i Umeå, har vi valt att intervjua Föräldraföreningen Mot Narkotika, socialtjänsten samt polismyndigheten. Alla tre är eniga om att cannabismissbruket är ett stort problem i Umeå och även deras teorier stöds av en drogvaneundersökning som genomförs på högstadie- och gymnasieskolorna i staden. Umeå är inget undantag från övriga städer runt om i Sverige, utan de har också vissa områden som har större problem än andra.

Syftet med studien är att identifiera och beskriva centrala faktorer som har betydelse för att skapa en skola för alla, utifrån ett exempel från en kommun i Mellansverige.1. Hur skrivs den fram, d.v.s. hur formulerar man sig i de lokala styrdokumenten och hur implementeras en skola för alla?2. Vad är specialpedagogik i didaktiken som skapar en skola för alla, vilka konkreta arbetssätt använder man sig utav? 3. Hur upplever eleverna att gå i en skola för alla? Studien stödjer sig på en utvecklingsekologisk teori som skapats av den amerikanske utveck-lingspsykologen Urie Bronfenbrenner (1979). Teorin beskriver hur individen interagerar med miljön på olika nivåer. Dessa är mikrosystemet (familjen eller klassrummet), mesosystemet (t.ex.