Försvarsmakten deltar i allt större utsträckning i operationer utomlands. Hittills har dock inte artilleriförband deltagit men möjligheten att tungt understöd kan komma att behövas verkar inte minska. Syftet med min forskning är att försöka belysa och ta tillvara de slutsatser som dragits av svenska förband inom funktionen indirekt eld vid internationella operationer. På detta vis hoppas jag kunna bidra till att begränsa de problem som hittills har funnits och ta tillvara vad som har fungerat bra. Problemformuleringen lyder: Vilka faktorer samt hur har dessa påverkat användandet av funktionen indirekt eld vid Svenska internationella insatser? Jag har genomfört en fallstudie på det indirekta eldsystemets nyttjande i Kongo och Kosovo. För inhämtning av information har jag använt mig av tekniken enkätundersökning samt intervju.Några av de viktigaste resultat jag erhållit är att personalen inom funktionen indirekt eld måste ha djup förståelse och en bred kunskapsbank inom artilleritjänsten för att kunna lösa problem som kan uppkomma vid internationell tjänst.

I tolkningen av vad en doktrin är, så finns både ett inriktande syfte och en slags ensning av det förhållningssätt som gäller och förväntas av Försvarsmaktens personal. Det innebär att man skulle kunna förvänta sig en tydlig viktning mot det internationella fokus som faktiskt klart kan sägas gälla efter försvarsbeslutet 2004. Frågan blir då om de tre svenska arenadoktrinerna är tillräckligt tydliga i att poängtera detta. Denna uppsats försöker därför analysera doktrinerna och utröna om det egentligen finns något fokus avseende nationella och internationella insatser och om det i så fall finns någon skönjbar förklaring till detta i doktrintexterna. Undersökningen består av en kvantitativ textanalys samt en kvalitativ undersökning av doktrinerna för luft-, mark- och marina operationer, som tillsammans angriper texterna baserat på två definierade indikatorer av fokuseringarna.Analysen i uppsatsen ger vid handen att doktrinen för marina operationer visar en märkbart större fokusering vid internationella insatser än vad de andra gör.

Många av dagens fredsfrämjande insatser genomförs i insatsområden som åtminstone vid en första anblick tycks vara av litet geopolitiskt eller ekonomiskt intresse för de intervenerande staterna. För svenskt vidkommande motiveras ibland Sveriges engagemang i exempelvis Afghanistan med att den terrorism och drogproduktion som härrör därifrån hotar och påverkar även människor i Sverige. Ytterligare en möjlig motivering har att göra med spridningsrisken; för att minska risken för spridning av en konflikt utanför det ursprungliga konfliktområdet intervenerar utomstående stater. Men vilken bild av den svenska statens motiv för att engagera Försvarsmakten i fredsfrämjande internationella insatser målas upp i riksdagsdebatten? Är argumenteringen rationell och visar de motiv som förs fram att Sverige faktiskt gynnas av att delta, eller grundar sig viljan att hjälpa till i att den svenska staten anser sig vara moraliskt förpliktigad att ingripa, om förmågan finns, då mänskliga rättigheter kränks? Föreliggande uppsats syftar till att klarlägga hur de två största, blockpolitiskt åtskilda riksdagspartierna motiverade besluten att deltaga i de internationella insatserna i Afghanistan och Libyen.

Sverige har alltid uttalat ett starkt stöd till Förenta Nationerna, FN. I den allmänna debatten har det på senare tid dock handlat om att Sveriges och i-ländernas allt mindre deltagande i FN-ledda missioner gör att FN:s insatser tappar i trovärdighet och legitimitet. För att se om det finns fog för kritik om minskat deltagande i FN-ledda insatser i Sveriges internationella freds- och säkerhetsfrämjande arbete, så undersöks i denna uppsats om Polisens utlandsstyrkas deltagande i internationella insatser har förändrats över tiden 2001-2011. I uppsatsen undersöks även hur Sveriges uttalade policy om stöd för FN samspelar med vad som sedan implementeras i praktiken genom regeringens uppdrag till den svenska polisen. De som förvaltar och genomför regeringens beslut på området är Polisens Utlandssektion och dess utlandsstyrka.

År 2005 enades FN?s medlemsländer om ett initiativ vid namn Responsibility to protect. Initiativet baserades på tanken att en stats suveränitet inte är ett privilegium utan ett ansvar och syftade till att förhindra brott mot civilbefolkningar. Brott i form av folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och etnisk rensning.Den 17 mars 2011 röstade FN?s säkerhetsråd igenom resolution 1973.

Under första hälften av 2000-talet blev det aktuellt för svenska flygvapnet att öva för att utföraflygunderstöd till markförband, bl.a. genom skapande av ett s.k. ?accelerationsspår CAS?. Det harframkommit att utförande av CAS i den konflikt som för närvarande pågår i Afghanistan har tidvishaft svårt att förhålla sig till folkrätten på ett positivt sätt.

Förändringar i den svenska säkerhetspolitiken under 2000-talet har gjort att Försvarsmakten i större utsträckning bidrar med trupp till internationella fredsfrämjande insatser världen över. Dessa har endast varit i konfliktområden med så kallade irreguljära aktörer. Förändringarna har gått fort och det finns delar av Försvarsmakten som inte hunnit med i omställningen. Reglementen och doktriner är ett av dessa områden. Arbetet med doktrinerna har precis börjats men det finns idag inget arbete som påvisar hur relevanta doktrinerna är för den verksamhet som Försvarsmakten bedriver i internationella insatser idag.Syftet med uppsatsen är att börja fylla detta kunskapshål och undersöka i vilken grad Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin är tillämpbar för irreguljära konflikter och besvara frågeställningen: Är Militärstrategisk doktrin relevant som vägledning för att lösa Försvarsmaktens uppgifter i irreguljära konflikter?I uppsatsen beskrivs irreguljära konflikters bakgrund och karaktär samt aspekter som anses viktiga för att insatser skall lyckas med att skapa fred i konflikterna.

Den här uppsatsen behandlar svensk väpnad styrka som säkerhetspolitiskt instrument.Trots ett säkerhetspolitiskt alltmer gynnsamt läge syns Sveriges vilja, förmåga och beredskap att använda de resurserFM förfogar över att öka. Vilka är de miljöer och yttre omständigheter där FM: s resurser är avsedda att utnyttjasoch hur?Syftet med uppsatsen är att finna ett mönster som gör det möjligt att formulera stöd för en tänkbar doktrin förinsats med svensk väpnad styrka i internationella insatser. Metoden för detta är att genom en kvalitativ textanalysgranska samtliga insatser som påbörjats efter det kalla krigets slut och fram till idag. Analysverktyget som användshar tagits fram för att granska utrikes- och försvarspolitiska doktriner och tjänar därför uppsatsen syfte väl.Internationella insatser är ett bra uttryck för en praktisk politik.

Sedan mitten på 1990-talet finns en uttalad politisk vilja att Sverige skall delta i internationellamilitära insatser i en större omfattning än tidigare. Ambitionsökning kommer att ske i en miljö därhoten globaliseras och insatserna blir mer komplexa samtidigt som det militära engagemangetskall öka så att en dubblering av utlandsstyrkans förmåga åstadkoms. Under de senaste 25 åren harde konflikter och krig som definieras som inomstatliga, lågintensiva och asymmetriska samtbedrivs med okonventionella metoder kommit att betraktas som normgivande av flertaletbetraktare. De krig som vi ser idag innehåller nya inslag avseende aktörer, drivkrafter ochmoraliska/etiska samt juridiska betingelser för våldsutövningen vilket även återspeglas i deinternationella insatser som genomförs i syfte att hantera dem. Det politiska och reella priset fördeltagande i dessa insatser har konstant ökat.

Inriktningen för det svenska försvaret är att uppnå ett flexibelt och rörligt insatsförsvar. Akut stress under krigsliknande situationer är något dagens officer kan komma att ställas inför, vilket ställer höga krav på officeren och de militära ledarskapsförmågorna.Med tanke på den nya inriktningen inom Försvarsmakten är det högst aktuellt att undersöka om det officeren lär sig under utbildning stämmer överens med verkligheten och om teorier kan anses som relevanta även under insats. Är teorier som lärs ut vid Försvarsmaktens ledarskapsutbildning tillämpbara i praktiken?Syftet med uppsatsen är att undersöka om teorier kring ledarskap under stress, som lärs ut inom Försvarsmakten, överensstämmer med officerens ledarskap vid internationella insatser.Genom en deduktiv logik genomförs en teoriprövande fallstudie på BA01, utifrån en kvalitativ metod och textanalys. Det utvalda fallet analyseras utifrån en svensk modell för ledarskap under akut stress.Slutsatserna för denna undersökning är:-          Vald teori fungerar i praktiken och är ytterst relevant för militärt ledarskap i internationella insatser.-          En stabil grund i det vardagliga ledarskapet, kopplat till ledaren och organisationen, gynnar beslutsfattande under akut stress.-          Det är viktigt att förstå vilka bakomliggande faktorer som kan påverka ledarskapet under akut stress och ämnet måste därför undersökas från flera perspektiv och ses som en del av ett större sammanhang.-          Ledarskap påverkas av förhållandet mellan chefen och dennes underställda, men även hur väl samarbetet fungerar inom organisationen såväl med likställda som högre chefer.

Uppsatsen syftar till att jämföra amerikansk och fransk doktrin för counterinsurgency för att utröna vilka skillnader och likheter som finns mellan dessa. Ämnet har valts av anledningen av att försvarsmakter med liknande doktriner når en högre grad av effektivitet under insatser, och att Sverige militärt samarbetar med båda USA och Frankrike i internationella insatser. Uppsatsen visar att amerikansk och fransk counterinsurgency-doktrin i stort är mycket lika, men att vissa skillnader i exempelvis behandling av civilbefolkningen i insatsområdet finns..

Sedan ett antal år håller Försvarsmakten på att utveckla Försvarsmaktens Arkitektur och Försvarsmaktens Arkitekturramverk. Försvarsmaktens Arkitekturramverk skall vara ett stöd och styrning för Förvarsmaktens förändring och vidareutveckling, både nationellt och internationellt, samt spegla version 3 av NATO Architecture Framework. Ett försvarssystem vilket är utvecklat och används vid internationella insatser idag är Internationella Korvettstyrkan.Oförståelse för när, var och hur ett arkitekturramverk skall användas går att identifiera inom Försvarsmakten. Ett sätt, för att bringa förståelse för vad ett arkitekturramverk innebär, är att studera dess nytta. Denna uppsats har till syfte att visa på eventuell nytta med NATO Architecture Framework utifrån Internationella Korvettstyrkan.

Historien visar att en avsaknad av en ledande idé kan få förödande konsekvenser. Det är svårt att jämföra dagens Sverige med de krigförande nationerna under andra världskriget, samt de förödande effekterna som en avsaknad av en strategi medförde räknat i förstörelse, död och lidande. Detta väcker frågan om Sverige har en utvecklad strategi för sitt internationella engagemang i allmänhet, och vid internationella insatser där det militära maktmedlet används i synnerhet. För Försvarsmakten kan det finnas ett mervärde med en övergripande strategi, en så kallad fullständig strategi. Denna strategi skapas av regering och riksdag, och syftar till att koordinera statens resurser inom flera politikområden med målsättningen att nå ett bättre samordnat resultat.

Artilleri används dagligen av USA i Afghanistan som en del i stöd till manöverförband genom forceprotection och show of force. Sverige har infört det nya artillerisystemet Archer som ännu inte testats internationellt vilket skapar ett behov av att samla in och analysera erfarenheter från internationella insatser med artilleriförband. Syftet med denna uppsats är att jämföra det svenska pjässystemet med system som används av andra länder i Afghanistan för att kunna dra slutsatser avgörande vårt systems funktionalitet i en internationell kontext. De huvudsakliga slutsatserna säger att Archer som system är väl lämpad för en insats i Afghanistan. Archer har möjlighet att lösa många av de uppgifter som amerikanska artilleriförband har löst i Afghanistan.

Historien visar att en avsaknad av en ledande idé kan få förödande konsekvenser. Det är svårt att jämföra dagens Sverige med de krigförande nationerna under andra världskriget, samt de förödande effekterna som en avsaknad av en strategi medförde räknat i förstörelse, död och lidande. Detta väcker frågan om Sverige har en utvecklad strategi för sitt internationella engagemang i allmänhet, och vid internationella insatser där det militära maktmedlet används i synnerhet. För Försvarsmakten kan det finnas ett mervärde med en övergripande strategi, en så kallad fullständig strategi. Denna strategi skapas av regering och riksdag, och syftar till att koordinera statens resurser inom flera politikområden med målsättningen att nå ett bättre samordnat resultat.