Examensarbetet kommer att struktureras utifrån sex huvuddelar. I den inledande del I kommer bakgrunden till examensarbetet att behandlas. Del II innefattar en tematisk beskrivning av planområdet. En genomgång av temana nya perspektiv, tillgänglighet, bebyggelse och rekreation utgör således den empiriska faktabasen i examensarbetet. En genomgång och beskrivning av två analysmetoder kommer att behandlas i del III.

Gestaltning av ett nytt kulturhus i Istanbul. De självständiga volymer som utgör kulturhusets permanenta program binds samman av en takstruktur, under vilken programmet är föränderligt och stadens myller och mångfald tillåts ta plats.  .

Idag står det urbana offentliga rummet och dess funktion som mötesplats inför förändringar där konkurrens från externa handelsområden, köpcentrum och förändrade handelsmönster i allmänhet kan innebära att det offentliga rummet i stadens centrum får svårt att behålla sin attraktivitet och dragningskraft. Det offentliga rummet i centrum riskerar därmed förlora sin historiskt starka betydelse och funktion som mötesplats. Denna utveckling i kombination med att stadens mötesplatser, till följd av nya handelsmönster och en allt mer utbredd konsumtionsinriktning av stadsmiljön, innebär ofta en fragmentering och privatisering av det offentliga rummet i staden. Detta påverkar människans frihet att delta i det sociala livet i staden negativt. Då människors möjlighet till möten har en stor betydelse för det sociala kapitalet och konstateras vara grundläggande för demokrati och hälsa i samhället riskerar detta innebära negativa konsekvenser för en social hållbarhet i staden. Syftet är därmed att studera hur det traditionella urbana offentliga rummet som mötesplats kan komma att påverkas av handelsverksamheters omlokalisering i staden. Syftet är vidare att undersöka hur det traditionella urbana offentliga rummet i mellanstora till stora kommuner kan stärkas och bli mer resilient som mötesplats oavsett handelsverksamhetens närvaro, för att främja en social hållbarhet.

I takt med att klimathoten mot vår planet ökar raskt, ökar också människors egna engagemang för att lösa problematiken. I städerna finns det initiativ med målsättningen att skapa en bättre framtid för jorden än den som idag spås. Problem med överbelastade dagvattensystem och långa mattransporter i städerna är två klimathot som bl.a. kan avhjälpas med lokalt omhändertagande av dagvatten respektive stadsodling. Därför kommer följande rapport att avhandla hur det på bästa sätt kan utformas en odlingsvägg inomhus som tar hand om nederbördsvatten från byggnadens tak i projektet Haningeterrassen.För att lösa uppgiften har litteraturstudie, studiebesök och intervjuer varit underlag för arbetet som även har innehållit en fallstudie.

Examensarbetet kommer att struktureras utifrån sex huvuddelar. I den inledande del I kommer bakgrunden till examensarbetet att behandlas. Del II innefattar en tematisk beskrivning av planområdet. En genomgång av temana nya perspektiv, tillgänglighet, bebyggelse och rekreation utgör således den empiriska faktabasen i examensarbetet. En genomgång och beskrivning av två analysmetoder kommer att behandlas i del III.

Överallt i samhället finns en mängd olika fysiska barriärer som fungerar som gränser och hinder. Barriärerna kan påverka rörelsemönstren hos stadens invånare och de kan påverka utvecklingen av staden. Begreppet barriär har en något negativ klang men det är viktigt att tänka på att barriärer kan vara så mycket mer än hinder. Många av de naturliga barriärerna, som vattendrag och berg, är viktiga för stads- och landskapsbilden. Andra barriärer, som till exempel vägar och järnvägar, har haft en stor betydelse för städers utveckling, de är också en förutsättning för att dagens samhällen ska överleva. Målet med examensarbetet, Barriärer i Karlstad ? en översiktlig analys, har varit att ta fram en översiktlig analys av de största fysiska barriärerna i Karlstad.

Det här är resultatet av ett antal vandringar längs en historisk vägsträcka i Stockholm. Arbetet handlar om en väg; En historisk väg i Stockholm; En väg som en form att röra sig längs för att hitta exempel på stadens rum; Min väg under arbetet med mitt examensarbete i landskapsarkitektur. En gammal väg har förlorat sin ursprungliga funktion, den har lämnats som ett spår, en anad historia. De flesta sträckor av denna väg har helt försvunnit, de finns mer som riktningar, platsen i rummet har övertagits av andra vägar och funktioner. Min undersökning har gått ut på att följa vägen, och läsa de tecken tiden har lämnat längs den. Längs vägen har jag valt sju platser som fångat min uppmärksamhet. Dagens människor har satt sin prägel på dessa platser, liksom dåtidens människor. Vägen och platserna blir en länk mellan det som varit och det som är.

I det här examensarbetet undersöktes hur designprocessen kan se ut när en grupp medelålders människor genom två workshops tar sig an ett designprojekt med hjälp av participatory design i det offentliga rummet. Participatory design innebär en deltagande design där brukaren, alltså den tänkta användaren, är med i hela designprocessen. Jag har utgått från allemansrätten som ram för det offentliga rummet. Jag har använt mig av etnografiskt inspirerad metod och gjort ett kortare fältarbete i en liten stad i Dalarna där jag genomförde designprojektet. Undersökningen utgår från frågeställningen:Hur kan designprocessen se ut när en grupp arbetar kollektivt med det offentliga rummet och allemansrätten som utgångspunk i ett designpedagogiskt projekt? Projektet har sedan dokumenterats med hjälp av foto, film och fältanteckningar.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka åtgärder som Falu stad, genom sundhetsnämnden, vidtog när farsoten kolera spreds i Sverige år 1834 respektive år 1853 samt om dessa åtgärder skiljer sig över tid. Frågeställningarna som används är: Vilka förebyggande åtgärder mot kolera vidtog staden genom sundhetsnämnden år 1834 och år 1853? Hur agerade läkarna i Falun mot kolerahotet? Skiljer sig Falu sundhetsnämnds åtgärder i jämförelse med andra städers sundhetsnämnder? Skiljer sig sundhetsnämndens åtgärder mellan åren 1834 och 1853? Materialet som används består av sundhetsnämndens mötesprotokoll från åren 1834 och år 1853, kolerakungörelser från de båda tidpunkterna, stadsläkare- och gruvläkarapporter samt utdrag från Tidning för Falu län och stad. Resultatet visar, att Falun vid båda tillfällena spärrades av genom att vaktstationer upprättades vid vägarna och vid stadens gräns. En karantänsstation upprättades vid stadens hälsobrunn för att ta om hand personer som inte vistats på kolerafri ort de 10 senaste dagarna.

Den hårdnande konkurrensen emellan städer för att attrahera turister, nya invånare, investerare och företagsetableringar skapar ett klimat där destinationsmarknadsföring inte bara är nödvändigt utan kan bestämma platsers framtid. Destinationsmarknadsföring bedrivs fördelaktigt i samordnade former vilket är upptakten till Örebrokompaniet, Örebro stads marknadsföringsbolag. Studien har sin förankring i destinationsmarknadsföring med integrerad marknadskommunikation, image, destinationsutveckling, nätverk och värdeskapande som underordnade teorier. Dessa sammanfattar Örebrokompaniets arbete med att marknadsföra staden. Uppsatsen som är en fallstudie bygger på en intervjuundersökning där flera betydelsefulla aktörer inom både kommunen och näringslivet finns representerade.Studiens resultat pekar på att Örebro kan vinna stora fördelar gentemot andra städer i form av Örebrokompaniets samordnade marknadsföring.

Stockholm har en lång tradition av boende på vattnet. Gamla avbildningar av staden uppvisar ett myller av bebyggda bryggor och pålverk ute i vattnet. Genom åren har stadens invånare ofta tagit sin tillflykt till båtar, pråmar och halvsjunkna gamla vrak när bostadsbristen varit svår. De flytande samhällena ute på redden vid Ryssviken är det idag få som känner till.Under 1980-talet blev det olagligt att bo permanent på båt i Stockholm. Båtboende blev en gråzon därför att gränsdragningen mellan vistelse och boende på båt blev för svår.

Stadens form är en produkt av all tidigare stadsplanering. Ytmässigt har en stor del av våra städer vuxit fram under efterkrigstidens modernistiska stadsplanering, då funktionalitet, framkomliga transporter, ljus, luft och rymd resulterade i de glesa ytterstadsstrukturer vi ser på många platser idag. Resultatet av detta menar många är bilens dominans, segregation, glapp i stadsväven och barriärer som måste överbryggas. I Linköpings kommun finns en ambition om att förändra detta genom att låta innerstadens kvaliteter växa utåt och knyta an till resten av staden. Så kallade strategiska stråk ska bilda en ryggradsstruktur med vars hjälp en nära och levande stad med ökad gång- och cykeltrafik kan växa fram. Liksom det modernistiska stadsbyggandet totalt dominerade på sin tid är nu förtätning och sammankoppling av stadsväven viktiga begrepp inom stadsplaneringen.

Arbetets syfte är att undersöka och diskutera om fysisk utformning kan bidra till eller förebygga segregation, samt att jämföra olika principer för att minska rumslig uppdelning och ge ökade möjligheter till social interaktion. Fokus är hur stadens struktur och utformning bidrar till, eller försvårar, att människor befinner sig på samma offentliga platser samtidigt, vilket skapar möjlighet att se och blir sedd av andra människor. Att se och bli sedd av andra människor är något som flera forskare lyfter som viktigt för att bli ömsesidigt medvetna om varandras existens, och minska uppdelning i ?vi? och ?dem?. I arbetet undersöks Nedre Norrby i Borås med hjälp av space syntaxverktyg och Gehls kvalitetskriterier. Det visar på vilka sätt platsen kan ses som en barriär, och undersöker hur fysiska förändringar skulle kunna förändra det.

Sammanfattning En stad och dess stadsdelar kan planeras på olika sätt, mycket beroende på tidens ideal och politik. Stadens planering kan ses som ett skelett, den struktur som ska vara stadens ryggrad. Utan ett skelett växer staden som ett ryggradslöst djur, en amöba. Ett skelett kan ha olika utseenden och strukturer beroende på hur det ska användas, fågel, fisk eller mitt emellan. På samma sätt kan stadsplanering fungera med olika strukturer och utseende.

I Skåne pågår i dagsläget planeringsarbetet för spårvagn i de tre största städerna; Malmö, Lund och Helsingborg. Hur kommer det sig att samtliga Skånes tre största städer med så pass olika förutsättningar och storlek planerar för spårväg samtidigt? Är det ett resultat av ett ökat resande eller finns det andra, mer visionära faktorer som styr? Arbetet syftar till att undersöka och jämföra tre städers val av spårväg utifrån de undersökta städernas visioner och morfologiska förutsättningar. Vilka är de avgörande faktorerna i valet av kollektivtrafik, hur motiveras valet och vilka effekter förväntas ett sådant val ge staden? Den övergripande frågeställningen är; hur motiverar de studerade kommunerna att planera för spårväg? Tre fallstudier har genomförts i studien för att möjliggöra jämförelser mellan fallen.