Syftet med uppsatsen var att studera hur Försvarsmakten bör organisera, utbilda och träna ett Skyttekompani i framtiden inom några områden. Den skall med hjälp av några av de grundläggande förmågorna ge svar på hur vi organiserar, utbildar och tränar idag samt analysera om några förändringar bör ske för att skapa ett bättre förband.Den teoretiska grunden för uppsatsen har varit de grundläggande förmågorna; ledning, rörlighet och uthållighet. Uppsatsen har tagit sin utgångspunkt i bland annat Arméns utvecklingsplan och studien Verkan Mot Markmål. Litteraturstudier har även genomförts av andra studier och dokument. Även två stycken intervjuer har genomförts för att belysa dagsläget respektive framtiden för ett Skyttekompani.

Sedan kalla kriget har inte bara omvärlden och föreställningen av motståndaren förändrats utan även reglementenas utformning. I dagsläget används på kompaninivå ett reglemente för alla manöverkompanier, tidigare har det i försvarsmakten funnits reglementen för specifika typer av kompanier. Denna uppsats behandlar vilken påverkan detta har på tydligheten i reglementena.Arbetet syftar till att undersöka tydlighet i föreställningar om infanteriförbandens taktik på kompaninivå idag jämfört med under mitten av kalla kriget i två vägledande instruktioner. Detta för att diskutera artikulering av taktik och dess implikationer på officersutbildning inom försvarsmakten. Den metod som används är kvalitativ textanalys med en komparativ design.

Studien avhandlar ett brittiskt kompani under mission i Afghanistan och hur deras operationer står sig i förhållande till David Kilcullens twenty-eight articles. Förbandet hade som uppgift att söka stridskontakt med motståndaren inom ett kompaniområde i syfte att isolera striderna och möjliggöra uppbyggnadsprojekt i Sangin provinsen i Afghanistan. Slutsatserna är att kompaniet uppträdde mer som ett reguljärt Skyttekompani och hade inte någon tydlig counterinsurgency metodik i enlighet med Kilcullens teori..