Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete.I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur en daglig verksamhet för flickor mellan 13 och 20 år med psykosocial problematik kan se ut. Verksamheten ska innehålla hästhållning samt utbildning i bland annat livskunskap. Målet med verksamheten är att stärka flickornas självkänsla och kunskaper och på så sätt förbereda dem för ett kommande vuxenliv.För att ta reda på detta har vi använt oss av följande frågeställningar: ? Hur kan psykosocialt behandlingsarbete kombineras med hästhållning?? Hur kan livskunskap användas i behandlingssyfte i denna typ av psykosocial verksamhet?? Hur ska organisation och ledarskap se ut i en verksamhet av ovanstående slag?Bakgrunden till vår uppsats är att den psykiska ohälsan bland barn och unga i Sverige har ökat. Trots att det är Skolplikt i Sverige finns det många barn som har hög frånvaro i skolan.

Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete.I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats.

Upprepade gånger under de senaste åren har Sverige mottagit stark kritik för det faktum att alla barn inom landets jurisdiktion inte tillförsäkras sin konventionsenliga rätt till utbildning. Framförallt har situationen för de s.k. gömda barnen i Sverige kritiserats. För närvarande är de gömda barnens rätt till utbildning i landet helt beroende av att välvilliga kommunala skolor själva tar initiativ för ett förverkligande. I strid med Sveriges åtaganden finns det inte någon rättighetsgivande lagstiftning, ej heller erhåller de kommunala skolorna nödvändigt ekonomiskt bidrag till sitt arbete.I arbetet med att förändra situationen och därigenom på ett bättre sätt förverkliga de internationella förpliktelserna har den statliga offentliga utredningen SOU 2007:34 Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas nyligen publicerats.

1 juli år 2013 trädde en ny skollag i kraft i Sverige. Den nya lagen ger papperslösa barn i Sverige rätt till utbildning. Detta gäller både om barnet har fått avslag av Migrationsverket på sin uppehållstillståndsansökan och om barnet lever gömt och inte sökt uppehållstillstånd. Idag har papperslösa barn rätt till utbildning men detta innebär inte att dessa barn har en Skolplikt, utan det avgör barnet själv eller familjen till det papperslösa barnet om rätten ska nyttjas. Denna valfrihet leder till att flera papperslösa barn inte utnyttjar sin rätt till utbildning.

Detta uppsatsarbete har syftat till att undersöka hur familjers möten med skolan sett ut och familjernas upplevelser av dessa möten. Mötena har utspelat sig under barnens grundskoleperiod år 1-9. De har delgivit sina minnesbilder av inte bara ett möte, utan av långa serier möten, som sträcker sig över tid och som tillsammans bildar en process. För att få en uppfattning om detta skeende har jag följt följande teman och frågeställningar under arbetets gång:? Vem tar initiativet till mötet skola ? familj?? Vad avhandlas på dessa möten ? innehållsmässigt?? Hur uppfattar familjen skolans agerande och sitt eget deltagande?? Vad i resulterar mötena?? Hur sker problemlösningen och hur ser åtgärderna ut?? Vilka konsekvenser får problemlösningarna för elevens skolgång?Familjerna som ingår i studien har eller har haft sina barn placerade på en resursenhet, en extern enhet utanför den ordinarie grundskolan.