De skattepliktiga informationsutbytesregelverken finns till för att länder ska ha möjlighet till en korrekt beskattning av sina medborgare. Det här arbetet är en granskning av hur bra de skattepliktiga informationsutbytesregelverken fungerar i praktiken. För att granska effektiviteten har jag granskat informationsutbytesavtalen mellan Sverige och tre före detta ansedda skatteparadis, Luxemburg, Liechtenstein och Schweiz..

Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kapitlet 19 § inkomstskattelagen, i nuvarande samt tidigare lydelse, strider mot skatteavtal som Sverige har ingått med andra länder.Tioårsregeln omfattar fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige. Regeln innebär att begränsat skattskyldiga personer är skattskyldiga för den kapitalvinst som uppstår vid avyttring av tillgångar under en tioårsperiod efter utflyttningen från Sverige. Syftet med regeln är att undvika Skatteflykt. Tioårsregeln har genomgått en del förändringar sen den infördes på 1980-talet, då det upptäcktes att fysiska personer kunde kringgå regeln och undkomma beskattning. Den senaste ändringen tillkom år 2008 och regeln omfattar idag även utländska delägarrätter som förvärvats under tiden den skattskyldige varit bosatt i Sverige.För att kunna tillämpa tioårsregeln, utan komplikationer, krävs att det inte finns ett giltigt skattavtal som hindrar tillämpningen av regeln.

Uppsatsen behandlar Skatteflyktslagen ingående och en definition av begreppet Skatteflykt presenteras. Även begreppen skattefusk och skatteplanering bearbetas. Vidare nämns metoden genomsyn då den är ett alternativt sätt att angripa Skatteflyktsförfaranden på.Uppsatsens syfte är att utreda vilka omständigheter som krävs för att Skatteflyktslagen ska bli tillämplig samt om lagen är tolkningsbar. Om så inte är fallet utreds hur lagen kan omarbetas. Det framkommer att lagen går att tillämpa och tolka men svårigheter föreligger.

Svensk skatterätt har genomgått stora förändringar de senaste decennierna. En bidragande orsak till det är Sveriges internationella åtagande, främst medlemskapet i EU. I en tid när det är väldigt enkelt att flytta mellan stater behövs regler inte bara för hur problemet med juridisk dubbelbeskattning ska lösas utan även för hur staterna skall hindra att de förlorar skatteintäkter p.g.a. Skatteflykt. Tioårsregeln infördes för att Sverige ville skydda sitt skatteanspråk och förhindra Skatteflykt.

Rättsläget idag är att Skatteflyktslagen (1995:575) består av en generalklausul med fyra rekvisit som är kumulativa. När de fyra rekvisiten i generalklausulen är uppfyll-da är det möjligt för domstolarna att döma uttagande av skatt trots att det inte regle-ras i den aktuella lagen. En konflikt uppstår med den skatterättsliga legalitetsprinci-pen som säger att ingen skatt får uttagas utan stöd i lag. Det uppstår en paradox där det i teorin förespråkas för rättsdemokrati och förutsebarhet men i praktiken är fullt möjligt att kringgå dessa grundläggande rättsprinciper med en generalklausul. Skatte-flyktslagen är omdebatterad och har gett upphov till många åsikter i praxis och dokt-rin.

Bakgrund: Är den att en problemdiskussion har förts om själva beskattningen för vissadelägare som investerare i riskkapitalfonder det vill säga den om en carried interest.Skatteverket har specialgranskat sedan år 2007 de riskkapitalfonder som har någonanknytning till Sverige. Skatteverket har inriktat sig för sin granskning på hur den specifikadel av själva vinstdelningen som uppstår vid avyttring av ett portföljbolag skall beskattas,t.ex. Nordic Capital. Det vill säga till vilket inkomstslag skall man klassificera carried interesti. Avvägningen kommer att ske för carried interest mellan inkomstslagen inkomst av tjänsteller en inkomst av kapital.Syfte: Syftet med denna uppsats är att utvärdera huruvida redovisningsstandarden IAS 18påverkas av den gällande skatterätten.

För ägare av fåmansföretag finns särskilda beskattningsregler. Dessa syftar till att undvika situationer då delägare i fåmansföretag erhåller ej avsedda skattefördelar. I Sverige finns en Skatteflyktsklausul i IL 48a:6a vars syfte är att förhindra att delägare av kvalificerade andelar i samband med ett andelsbyte erhåller av lagstiftaren ej avsedda skattefördelar.Tyngdpunkten i uppsatsen har varit att granska den svenska bestämmelsen mot Skatteflykt vid vinst på kvalificerade andelar i samband med andelsbyte. Härigenom vill vi belysa den tvivelaktighet som finns beträffande bestämmelsens överensstämmelse med EG-rätten och Fusionsdirektivet.Kvalificerade andelar i fåmansföretag berörs av speciella beskattningsregler. Anledningen är att delägare av sådana andelar har ett större intresse än bara ägande av företaget.

Många av de komponenter som är nödvändiga i ett nationellt beskattningssystem erkänns av EG-domstolen som tvingande hänsyn till allmänintresset, även om de bakomliggande värdena inte kommer till uttryck på exakt samma vis i EG-rätten som i den nationella rätten. De nationella allmänintressen som inte erkänns av domstolen kan sammankopplas med godtagbara förklaringar till varför ett sådant erkännande inte är lämpligt eller nödvändigt. Domstolen förefaller på så vis hålla en jämvikt mellan gemenskapens bästa och de enskilda medlemsstaternas bästa.EG-domstolens erkännande av dessa allmänintressen sker dock inte helt utan förbehåll. Medlemsstaternas yrkande på rättfärdigande avslås mer som regel än undantag. Det tydligaste exemplet är behovet av ett konsekvent beskattningssystem.

Sveriges inträdelse i EU år 1995 har påverkat skatterätten. Särskilt inom de delar som styrs av EG-direktiv, som till exempel sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsländerna och den har företräde framför nationella lagar. När en nationell lag strider mot en EG-rättslig bestämmelse, skall den nationella lagen inte tillämpas. EG-domstolen står för den yttersta tolkningen av direktiven och förordningarna.Transaktioner är ett led av handlingar som ingår i ett stort sammanhang.

Inom gemenskapsrätten har en princip om förfarandemissbruk växt fram på mervärdes-skatteområdet. Den har tydligast befästs genom rättsfallet Halifax. Där uttalade EG-domstolen att formellt riktiga transaktioner som vidtagits i syfte att uppnå skattefördelar som inte överrensstämmer med direktivets syften utgör förfarandemissbruk. Det krävs dock att det ska utgå av de objektiva omständigheterna att det huvudsakliga syftet med transaktionen var att uppnå en skattefördel. I och med detta ska förhållandena omdefinieras så att de verkliga förhållandena upprättas.

Syftet är att beskriva en maktkamp mellan Sverige, Norden och OECD å ena sidan, ochskatteparadisen och med dem förtrogna skatteplanerare å den andra. Jag ämnar med attutröna det senaste decenniets faktiska utveckling av skatteparadisen ? deras fortbestånd,framgång eller eventuella nedgång. Jag hoppas kunna bidraga med intressanta infallsvinklaroch teoretiska perspektiv på det som varit och hur framtiden skulle kunna se ut. Vidare åsyftasatt ge en inblick i hur arbetet emot skatteparadisfenomenet, samt för detsamma, ser ut.Hur ser relationen och utvecklingen mellan det svenska skatteverket, OECD och de av demklassade skatteparadisen, ut ur ett maktperspektiv?Jag har bedrivit en kvalitativ, induktiv forskningsprocess ? en fallstudie i huvudsak utgjord avlitteraturstudium.

Att bedömning och betygssättning av elevers prestationer brister i likvärdighet förs ofta fram som ett problem. Olika förslag att åstadkomma en ökad likvärdighet förespråkas i olika sammanhang och ett sådant förslag är sambedömning. Sambedömning handlar om att lärare samverkar kring bedömning och betygssättning. Trots att sambedömning förs fram som ett sätt att få en större likvärdighet vid bedömning och betygssättning så saknas vetenskapliga belägg för sådana antaganden. I denna studie har en litteraturöversikt genomförts i syfte att få kunskap om vilka effekter sambedömning har och om dessa effekter kan leda till en mer likvärdig bedömning och betygssättning Resultaten visar att sambedömning har effekter som på sikt kan leda till en ökad likvärdighet vid bedömning och betygssättning om den får omfatta flera steg i bedömningsprocessen, men det är även en process som kan påverkas av flera olika faktorer..

Dubbel intern aktieöverlåtelse genomförs för att ägaren ska undkomma beskattning enligt fåmansföretagsreglerna. Enligt fåmansföretagsreglerna ska kapitalvinst på kvalificerade andelar beskattas till viss del till 20 procent och resterande del till 57 procent. En andel är kvalificerad om delägaren har varit verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget under beskattningsåret eller under något av de fem föregående beskattningsåren. Genom att ägaren bildar minst två nya bolag är dennes andelar inte kvalificerade, varken i bolaget eller i ett direkt eller indirekt ägt bolag. Att delägarens aktier är okvalificerade innebär att kapitalvinsten ska tas upp till fem sjättedelar i inkomstslaget kapital, vilket innebär en beskattning om 25 procent.

I ABL 21 kap. finns två typer av låneförbud, det generella låneförbudet eller det så kallade närståendelåneförbudet, och förvärvslåneförbudet eller det så kallade särskilda låneförbudet. Syftet med det generella förbudet är huvudsakligen att förhindra kringgående av skattelagstiftningen och då främst lån som personer i ett aktiebolags närhet tar för privat konsumtion. Till detta förbud är stadgat en rad undantag som till sin natur typiskt sett inte innebär någon risk för Skatteflykt. Lagstiftaren har dock inte tänkt på riskerna för borgenärskollektivet i dessa situationer, utan fokus ligger på riskerna för Skatteflykt, vilket har kritiserats i doktrinen. Motivet för förvärvslåneförbudet är istället att skydda borgenärskollektivet, det finns inget skatterättsligt behov av skydd i dessa situationer.

Vårt syfte med uppsatsen är att undersöka om Skatteverkets genomsyn strider mot legalitetsprincipen. Detta realiseras med hjälp av frågeställningar i vår problemformulering.Vi har i studien använt oss av en rättsdogmatisk metod, vilket innebär att vi har tolkat gällande rätt utifrån lag, förarbeten, rättspraxis samt doktrin.Förutsättningen vid beskattning kan ses som att skatt endast kan uttagas med stöd av föreskrifter i lag, det vill säga nullum tributum sine lege. När Skatteverket inte kan använda sig av Skatteflyktslagen, faller man tillbaka på genomsyn. I vissa rättsfall har vi även sett att man i första hand använder sig av genomsyn, innan man tar till Skatteflyktslagen. Beslut som grundas på genomsyn fattas snabbare och enklare av Skatteverket, medan Skatteflykt av rättssäkerhetsskäl prövas av Länsrätten.I vår uppsats har det framkommit olika alternativ till att åtgärda problematiken med genomsyn.