Sanningskommissioner är organ som har använts i länder efter inbördes kriser för att göra upp med det förflutna, men som inte har juridisk makt. En sanningskommission kan ses som ett led i en demokratiseringsprocess och är således ett steg på vägen till konsoliderad demokrati.Vi har gjort en komparativ studie mellan Argentina och El Salvador, eftersom båda dessa länder har använt sig av varsin sanningskommission. Resultatet av kommissionernas arbete fick olika följder i de båda länderna. I Argentina har man gått vidare till domstol medan man i El Salvador tillämpar en amnestilag. Denna skillnad beror bla.

Sanningskommissioner inrättas för att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter. På senare år har dessa blivit allt mer förekommande. Därför har detta fenomen väckt vår nyfikenhet. Vårt syfte med studien har varit att undersöka hur Sanningskommissioner kan vara ett medel för ett land att gå vidare efter en konflikt samt vad som påverkar deras följder. Vår undersökning har en teoriutvecklande ambition där vi har utfört jämförande fallstudier av Sanningskommissionerna i Argentina, Sydafrika och El Salvador.

Denna uppsats är en fallstudie som har för avsikt att undersöka relationen mellan The Sierra Leone Truth and Reconciliation Commission och Special Court for Sierra Leone. De båda organen upprättades för att bemöta krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begicks under inbördeskriget 1991-2002. Syftet är att analysera huruvida sannings- och försoningskommissionen och specialdomstolen kan ses som ett komplement till varandra i skapandet av transitionell rättvisa eller om det finns något som tyder på att man måste göra ett val mellan dem.Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är att en kombination av juridiska och icke-juridiska metoder är nödvändig för att man ska kunna tala om rättvisa i ett större sammanhang. De olika metoderna fyller båda sin funktion i strävan efter rättvisa i ett post-konflikt samhälle. Slutsatserna som kan dras av fallet Sierra Leone är att sannings- och försoningskommissionen och specialdomstolen utgjort ett komplement till varandra.

Den här uppsatsen handlar om Sydafrikas väg mot en sanningskommission och hur landet har tagit itu med sitt förflutna med hjälp av kommission. Till sin hjälp har man tagit Sanningskommissioner i bl.a. Chile och El Salvador. Uppsatsen kan ses som en analys av det tillvägagångssätt som användes i Sydafrikas kommission..

Undersökningen i denna uppsats kretsar kring det civila samhällets roll underfredsprocessen i Moçambique. Trots att ett brutalt inbördeskrig drabbadeinvånarna hårt lyckades de upprätthålla ett stort engagemang för fred. Direkt fred uppnåddes genom det avtal som signerades 1992. Sedan dess har landet haft fred i drygt 15 år, trots att inga vanligt förekommande försoningsverktyg som Sanningskommissioner och rättegångar upprättades. Uppsatsen ämnar undersöka det civila samhällets roll för dels den direkta freden men framförallt deras omfattande arbete för att se till att försoning skapades i landet.