Studiens syfte är att utforska en musikers kroppsspråk vid instuderingen av en orkesterstämma. Detta har observerats under instuderingen av förstaflöjtstämman i fjärde satsen av Brahms andra symfoni. Studien har sin utgångspunkt i det designteoretiska perspektivet och har genomförts med hjälp av videoobservationer under repetitionsperioden av verket. Jag har även fört loggbok under processen av självobservationen. Resultatet av studien visar att de kroppsliga resurserna kan hjälpa, men också stjälpa, den musikaliska processen och dess uttryck.

Syftet med denna uppsats är att ifrågasätta den rådande västerländska historieskrivningen. Genom att undersöka Mimara-museets konstsamling i Zagreb och samlaren Ante Topic Mimara (1898-1987) vill jag problematisera förhållandet mellan västerländsk historieskrivning och Östeuropa. Utifrån museikatalogen (1989) och artiklar av Thomas Hoving och Konstantin Akinsha har jag undersökt vem denne kroatiske samlare var och hur han samlade. Två olika sidor beskrivs. En tydlig nationalistisk syn på samlingen, samlaren och museet ges av katalogen medan artiklarna beskriver en systematisk konsttjuv och förfalskare med kontakter hos flera högt uppsatta europeiska politiker och ledare.

Syftet med det här arbetet är att försöka synliggöra hur installationen Tilting Planet översatts i utställningskatalogen med samma titel. Jag är också intresserad av om det är möjligt att återge en installation genom fotografiska dokumentationer. I förlängningen undrar jag hur man i bildämnet kan närma sig dokumentationer av installationer. Min frågeställning är alltså följande: Hur representerar och översätter utställningskatalogen Tilting Planet installationen Tilting Planet?.

Under hela min tid på Konstfack har jag mer eller mindre medvetet jobbat med en slags spiritualitet. Jag har sökt en poesi i mina verk och jag har försökt nå någon form av djupare mening i livet genom mitt konsthantverk. Traditionellt sett har det här behovet av spiritualitet uppfyllts av religion men idag ser det inte ut så längre och jag är själv helt obunden avreligioner. Jag hoppas att med hjälp av mina verk försöka skapa en stämning av andlighetoch en påminnelse om vikten av spiritualitet i varje persons liv. Mina första intryck avandlighet i keramiken fann jag hos de gamla keramikerna Bernard Leach (Leach 1988) och Shoji Hamada (Peterson 2004).

Ett examensarbete i Arkitektur om två experimentella villor, konst, design, modernism och framtidstro. Allt samlat i en tidning. (svenska / engelska)Villorna är belägna på en skogstomt i Horndal, i södra Dalarna samt på en havstomt utanför Trelleborg vid Gislövs Läge..

The Iranian artist Shirin Neshat has been living in self-imposed exile since the late 1970s, as she chose not to return to her home country following the ?79 Islamic Revolution. Through her works Neshat examines Iran before and after the revolution and follows political and civil transformations through strong photographs of women in her country of birth.  My own use of the term exile deals with the analysis of the state of exile in relation to artistic work as a globalized and underlying motivation for art and artists. The new definition of exile is analyzed in relation with the artist?s photographs and the verbal and visual statements.

Det här projektet handlar om att bearbeta den episka teaterns scenografi på ett vissom gör pjäsen slagstark i vår tid och anda. Jag har eftersträvat att påvisa desspolitiska och samhälleliga relevans i kombination med att hålla den intressant föråskådaren som direkt upplevelse. Jag har förhållit mig till Bertolt Brecht ochErwin Piscators texter om teaterns utförande och dramaturgi och även denspektakelkultur som tar större och större utrymme i den samtida teatervärlden. Jaghar med hjälp av läsning, skissande, modellbygge, studiebesök och samtal medscenografer och en teaterregissör arbetat med frågeställningen hur Bertolt BrechtsDie Dreigroschenoper (1928) ser ut år 2014..

I detta examensarbete undersöker jag minnen som spår och representationer av det förflutna utifrån frågeställningarna: Hur och varför representeras, problematiseras och granskas minnen av Samtida konstnärer? Hur kommuniceras detta till en större allmänhet? Hur förhåller sig minnet till rum, tid, identitet och meningsskapande?I uppsatsen analyserar jag tre Samtida konstverk, som på olika sätt problematiserar och granskar minnesberättelser. Analysen görs i dialog med begrepp och teorier från Paul Ricoeurs tankar om människans identitet som en berättande varelse, vidare Annette Kuhns kritiska minnesarbete och slutligen med kognitiv teori kopplad till förmågan att minnas och glömma. Representation ses ur ett konstruktionistiskt perspektiv och utifrån semiotikens tredelning av olika teckenkategorier, det vill säga ett minne kan representeras som ett spår, en symbol eller genom ikonisk likhet. Mitt didaktiska syfte är att skapa ett underlag till bildundervisning i skolan om hur minnen representeras med konstens metoder.

Detta arbete handlar om hur samtidskonsten uppmärksammas i skolan. Hur går det till, hur introduceras konstverk och konstnär, vilka frågeställningar arbetar man med? Vad betraktas som samtidskonst? Vad kan samtidskonsten tillföra? Hur fungerar samarbetet med konsthallar och museer?Jag har också velat undersöka hur man förhåller sig till frågorna om kreativitet och reproducerande. Blir arbetet mest reproducerande eller lyckas man hitta utgångspunkter så att arbetet verkligen blir en undersökande process? Detta har fått bli följdfråga.

Hur kommer det sig att en etablerad konstnär, fortfarande student vid konsthögskolan Konstfack, satte igång en av de mest intensiva konstdebatterna i modern svensk tid? Hur kommer det sig att okonventionella yttringar i konsten provocerar mer än ett liknande arbetssätt inom ett annat arbetsområde? Jag syftar på konst kontra journalistik. Jag syftar på att det är acceptabelt att wallraffa inom journalistiken men när en konstnär gör det, då blir det rubriker.Konstnären Anna Odell satte 2009 igång en diskussion som främst kom att handla om vad man får, och vad man inte får göra i egenskap av konstnär, alltså den konstnärliga friheten. Bakgrunden till detta var att hon som en del i sitt examensarbete vid konsthögskolan Konstfack iscensatte en självupplevd psykos på Liljeholmsbron i Stockholm. Odells syfte var att uppmärksamma psykiatrins arbetsmetoder och bädda för en diskussion om hur psykiatrins tvångsomhändertaganden ser ut.Reaktionerna blev enorma och syftet med denna uppsats är att undersöka dem.

Syftet med studien var att beskriva hälsorelaterad livskvalitet, ångest/depression och vårdtillfredsställelse hos kvinnor med bröstcancer tidigt i sjukdomsförloppet samt att undersöka om det fanns ett samband mellan dessa aspekter. Vidare studerades förklarande bakgrundsfaktorer; demografiska, socioekonomiska och medicinska faktorer samt psykosocialt stöd. Denna tvärsnittsstudie genomfördes som en enkätstudie kompletterat med medicinska data från Regionalt register för bröstcancer i Uppsala/Örebroregionen. Totalt 1574 förfrågningar om deltagande gick ut, varav 69 % valde att delta i studien. Niohundratrettiotvå kvinnor ingick i de slutliga analyserna (59 %).

Syftet med vår studie är att redogöra hur den grafiska utvecklingen inom skateboard skapat en konstform som nått erkännande i konstvärlden, en konstform vi valt att kalla skateboardkonst. Med det menar vi främst brädornas grafik men även den konst som är ett direkt resultat av dessa, det vill säga målningar, teckningar, installationer, skulpturer, grafisk design och så vidare. Inte kläder eller tryck på accessoarer som bälten, kepsar och liknande. Vi har valt att utgå ifrån att skateboardkonst är en etablerad konstform och under studiens gång försökt verifiera detta antagande. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi haft personlig kommunikation med personer som har djup inblick i ämnet för att komplettera vår sammanfattning av skateboardens historia och analyserna av brädmotiv vi genomfört.

Att skapa genom att koda är ett nytt och spännande sätt att gestalta konst, lära sig att koda eller bara ha roligt. Denna rapports syfte är att utforska hur en sådan upplevelse kan göras mer interaktiv och intuitiv för användaren samt hur sådan funktionalitet kan implementeras. Som bas för detta ligger en explorativ fallstudie av det arbete som projektgruppen har utfört för att förbättra hemsidan för CodeArt.Det visar sig att ökad användarupplevelse kan uppnås med hjälp av implementation av olika verktyg och funktioner, i detta fall livekodning, versionshantering, hjälptexter och ett loggningsverktyg..

Det här arbetet bygger på en undersökning om vilka likheter/skillnader det finns mellan uttrycken i produkter av plast och produkter av ett mer traditionellt hantverk, vad som uppstår i ett gestaltande möte mellan plast och traditionellt hantverk belyst genom lampskärmen, och vilka värderingar ungdomar har när det gäller materialet plast och hur dessa kan behandlas i skolan.Syftet med undersökningen är att arbeta med och titta närmare på ett samtida material som plast i kombination med ett mer traditionellt hantverk, dess utryck och de värderingar som läggs i materialet plast. Jag vill också att elever, precis som jag själv, genom ett undersökande arbete ska kunna få en bättre förståelse för var våra värderingar kommer ifrån och vad olika uttryck kommunicerar.För att försöka förstå och komma närmare mina frågeställningar har jag med hjälp av litteraturen gjort en historisk tillbakablick av plastens mot- och medgångar och vad ett traditionellt hantverk innebär sen sekelskiftet och fram till idag. Med kvalitativa intervjuer på Svensk Hemslöjd och på Kartell, ett framstående italienskt plastmöbelföretag har likheter och olikheter i uttrycken av lampskärmar och andra produkter i de bådas butiker tydliggjorts och analyserats. I min egen gestaltande undersökning utgår jag från ett antal handgjorda lampskärmsskelett där mina försök till möten mellan plast och ett traditionellt hantverk synliggörs på ett skissartat sätt och där jag reflekterar över vad som uppstår i mötet.De olika delarna i uppsatsen behandlar alla en ambivalens som formgivning med ett samtida material som plast innebär idag. Äktheten, men också miljöfrågor kommer upp när värderingar av plast diskuteras.

Jag har kommit fram till i denna c-uppsats att den anti-estetiska och visuella aspekten i für Alle-konsten i huvudsak bygger på Wahlbeck/Ericssons användande av modern teknik såsom videokamera, ljud och visuell ljus-teknik. Detta i kombination med alternativa former för att visa upp konsten, t ex genom teater, likt spelfilmen och såpoperans estetik. Jag har även kommit fram till att det konstnärliga formatet och produkterna som sådana (Cd, Film och Video) är av betydelse för det anti-estetiska uttrycket i für Alle-konsten. Den anti-estetiska frågeställningen har jag fått svar på genom att studera tidigare forskares texter om anti-estetik, t ex. Keith Moxeys text om Heironymus Bosch, Folke Edwards text om Futurism, gränslös mediauppfattning och 60-talets konst samt Hal Fosters text om anti-estetiken.