Kommunikation och samspel är under hela vårt liv grunden för all mänsklig samvaro men mönstret kan ändras under livets gång. Att insjukna i en demenssjukdom betyder att förlora hela eller delar av sin naturliga förmåga att kommunicera och det ställs då stora krav på den demenssjukes omgivning. Syftet med denna studie var att undersöka hur vårdpersonal kan kommunicera och samspela personer med Alzheimers sjukdom för att undvika missförstånd. Metoden för litteraturstudien var att kvalitetsgranska nio artiklar. Resultatet visar att vårdpersonalens användande av tydliga frågor, att tala samma språk, att bilda gemenskap och att bjuda på sig själv är av stor betydelse i kommunikationen..

Den teoretiska utgångspunkt som denna undersökning grundar sig på är Vygotskijs teori om samspelets betydelse för lärande. Vygotskij menade att individen lär sig mer i samspel med mer kompetenta individer än vad de kan göra själva. Syftet var att med detta examensarbete undersöka några elever som anses vara i behov av särskilt stöd och se på hur de samspelar med kamraterna i den stora klassen, samt hur samspelet ser ut då de arbetar i liten grupp med specialpedagogen.En kvalitativ undersökningsmetod användes där observationer av tre elever i behov av särskilt stöd i en åldersintegrerad tre-fyra klass, studerats. Detta uppföljdes med semistrukturerade intervjuer av klasslärare och specialpedagog, där syftet var att få en inblick i deras tankar kring samspel och hur de upplever att samspel sker i undervisningen. Undersökningen visade på att det fanns samspel mellan eleverna i båda gruppkonstellationerna, och att detta skedde spontant utan att pedagogerna påpekade för eleverna att de kunde ta hjälp av varandra.

Syftet med vår studie är att utifrån ett fenomenologiskt perspektiv bidra till förståelsen för hur kroppsligt samspel uttrycks, uppstår, fortskrider och avslutas i förskolebarns fria inomhuslek samt miljöns och materialets betydelse för detta. För att kunna besvara våra frågeställningar i studien har vi genomfört videoobservationer och fältanteckningar vid två förskolor. Resultatet visar att kroppsligt samspel uttrycks, uppstår, fortskrider och avslutas på många olika sätt. Miljön och materialet har stor betydelse för det kroppsliga samspelet. Vi menar att miljöns utformning och utbudet av material vid sekvenserna har möjliggjort för barnen att mötas i olika lekar.

Studiens syfte är att undersöka lek och samspel hos elever med diagnosen Asperger syndrom eller högfungerande autism genom att ta del av deras egna upplevelser av detta. Hur beskriver dessa elever sin lek under förskole- och skoltid? Hur beskriver de sitt samspel med andra? Vilka ställningstaganden gör eleverna för att delta eller icke delta i lekar?I litteraturgenomgången belyses olika begrepp och aspekter som är relevanta för studien såsom lekens betydelse för ett barns utveckling och lärande. Här presenteras också autismspektrumstörningar och vad dessa funktionshinder kan medföra för konsekvenser för barnet när det gäller lek och samspel. Svårigheter som gäller ömsesidig social interaktion, ömsesidig verbal och icke-verbal kommunikation samt fantasi och alla dessa områden är viktiga förutsättningar för lek och samspel.Den metodansats jag är inspirerad av är hermeneutiken.

Den teoretiska utgångspunkt som denna undersökning grundar sig på är Vygotskijs teori om samspelets betydelse för lärande. Vygotskij menade att individen lär sig mer i samspel med mer kompetenta individer än vad de kan göra själva. Syftet var att med detta examensarbete undersöka några elever som anses vara i behov av särskilt stöd och se på hur de samspelar med kamraterna i den stora klassen, samt hur samspelet ser ut då de arbetar i liten grupp med specialpedagogen. En kvalitativ undersökningsmetod användes där observationer av tre elever i behov av särskilt stöd i en åldersintegrerad tre-fyra klass, studerats. Detta uppföljdes med semistrukturerade intervjuer av klasslärare och specialpedagog, där syftet var att få en inblick i deras tankar kring samspel och hur de upplever att samspel sker i undervisningen. Undersökningen visade på att det fanns samspel mellan eleverna i båda gruppkonstellationerna, och att detta skedde spontant utan att pedagogerna påpekade för eleverna att de kunde ta hjälp av varandra.

Syfte: Syftet med studien ?r att unders?ka hur ?tta l?rare uppfattar arbetet med ?verg?ngar mellan aktiviteter under skoldagen f?r elever i ?rskurs 1?3 i anpassad grundskola. F?ljande fr?gest?llningar har anv?nts i studien: Hur uppfattar l?rarna att de arbetar med eleverna vid ?verg?ngar mellan aktiviteter i anpassad grundskola? Vilka m?jligheter och utmaningar uppfattar l?rarna i arbetet med elevernas ?verg?ngar mellan aktiviteter i anpassad grundskola? Hur uppfattar l?rarna att de vill utveckla sitt arbete med elevernas ?verg?ngar mellan aktiviteter i anpassad grundskola? Teori: Studiens teoretiska utg?ngspunkter ?r det relationella perspektivet som fokuserar p? l?rmilj?ns utformning i m?tet med eleven. Dilemmaperspektivet lyfts ocks? fram utifr?n att utbildningssystemet st?r inf?r vissa grundl?ggande dilemman som hela tiden kr?ver olika for mer av beslut. Metod: En kvalitativ intervjustudie d?r semistrukturerad intervju och fenomenografi anv?nds som metodologi och metod.

Bakgrund: Att kunna andas ?r grundl?ggande f?r livet och k?nslan av att inte f? tillr?ckligt med syre kan skapa r?dsla och obehag. Andn?d ?r ett symtom som ?ver h?lften av alla patienter med hj?rtsvikt upplever och kan p?verka den drabbades vardag negativt och leda till en s?mre h?lsa. Att f?rebygga oh?lsa, fr?mja h?lsa och bibeh?lla h?lsa och genom omv?rdnads?tg?rder ?r ett grunduppdrag f?r sjuksk?terskan.

Bakgrund: Att ?ldras ?r en naturlig process som kan leda till f?r?ndringar i meningsfulla aktiviteter, vilket kan p?verka ?ldre personers h?lsa och delaktighet. Arbetsterapeuter m?ter ?ldre personer i sin vardag f?r att delvis uppr?tth?lla h?lsan genom aktivitetsbaserade insatser, samt fr?mja sj?lvst?ndighet och deltagande i aktiviteter. Tidigare studier har visat att aktiviteten dans, som meningsfull aktivitet, har bidragit till ett aktivt och h?lsosamt liv, samt skapa en k?nsla av samh?righet hos ?ldre personer.

Det här är en studie gjord på en småbarnsavdelning där det går nio barn och arbetar två pedagoger. Studiens syfte är att studera hur små barn, 1-2 år, kommunicerar i samspel med varandra och sin omgivning i förskolans miljö.Studiens tillvägagångssätt är en kvalitativ undersökning genom deltagande observation med fältanteckningar. Den tidigare forskning tenderar att i huvudsak studera antingen verbal kommunikation eller samspel, medan min studie in båda aspekterna.Det som framkommit i studien är att pedagogen och omgivningens inverkan är stor för små barns verbala utveckling och deras möjligheter att kunna samspela med andra. Men även att det verbala inte alltid behöver vara enda sättet att kommunicera och förstå varandra. Barnen på avdelningen hade ett eget språk som kom att visa sig väldigt effektivt mellan dem.

Alla förskolegårdar ser olika ut, placering, utformning och yta varierar från gård till gård. De förutsättningar och erbjudande barnen får kan ha betydelse för hur barns samspel och lek möjliggörs på gården. Syftet med denna studie är att undersöka hur barns samspel och lek gestaltar sig på två förskolegårdar. Studien genomförs på två förskolor med barn i åldrarna 3-6 år och videodokumenterade observationer på respektive förskola utgör det empiriska materialet. En teoretisk utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv och ett centralt begrepp inom detta perspektiv har använts som analytiskt redskap.

Syfte: Syftet är att undersöka hur elever i årskurs åtta hanterar tal i bråkform vid problemlös-ning, med inriktning på del av en helhet och del av antal, när datorn används som verktyg. Fokus är på de elever som visar svårigheter inom detta matematikområde.Teori: Vi utgår från det sociokulturella perspektivet som innefattar både socialt samspel och redskap som utvecklar vårt tänkande för att ge oss stöd i lärandet. Vårt specialpedagogiska synsätt innebär att elevers svårigheter uppstår i mötet med omgivningen och detta benämns i forskningslitteraturen som det relationella perspektivet. Metod: För att på djupet kunna studera de forskningsfrågor som studien utgår ifrån används fallstudie som metod. Empirin samlas in genom att eleverna, som arbetar i par, använder ett skärminspelningsprogram Screencast-O-Matic så att vi kan ta del av elevernas samtal och det som sker på deras datorskärmar.

Detta examensarbete handlar om hur berättandedrama kan stimulera till samspel och kommunikation mellan barnen och om hur barns lärande kan uppstår under dessa omständigheter. Studien tar sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv, som ser lärande som socialt och kontextuellt betingat. Av särskilt intresse är hur barnen samspelar och kommunicerar med varandra under berättandedramats tre områden: berättande, bokskapande och drama. Den empiriska delen av studien har genomförts med hjälp av videoobservationer vid nio aktivitetstillfällen. Mot bakgrund av studiens empiriska undersökning framträder fyra utmärkande drag som de som i huvudsak kännetecknar kommunikation och samspel mellan barnen under berättandedrama, nämligen barnens tendens att: använda konkreta föremål och egen kropp vid samspelet, ge och söka bekräftelse, stötta varandra och förhandla med varandra.  Sammantaget präglas barns samspel och kommunikation under berättandedrama av konkretisering, bekräftelsebehov, stöttning och förhandling.

Syftet med vår studie var att få en förståelse för hur samspel mellan lekande barn ser ut i förskolan. Vi ville ta reda på vad det är som gör att samspelet i barns lekar ibland fungerar och ibland inte. Vårt intresse låg i att också att få veta vilka tankar pedagogerna har om barns samspel och hur de hanterar konflikter i barns lekar. Vi utgick ifrån frågeställningarna: Hur ser samspelet ut mellan barn i barnens lek på förskolan? Vad är det som gör att det uppstår konflikter i barns lekar? Vilka tankar har pedagogerna på vår valda förskola om samspel? Undersökningen gjordes på två avdelningar på två olika förskolor, den ena förskolan bedrev en femårsverksamhet och den andra hade barn i åldrarna ett till fem.

Barns sociala samspel är en viktig del av deras utveckling. Det är genom samspel med sin omgivning som barn lär sig ny kunskap och utvecklas. I det sociala samspelet lär man sig även att samarbeta och anpassa sig efter andras behov och önskningar. För förskolebarn är det i leken som en stor del av deras sociala samspel och lärande sker. I leken lär sig barn mycket, bland annat att kommunicera med andra barn.

Syftet med studien var att söka ökad kunskap och förståelse för vad som sker i samspel mellan häst och människa. Syftet var också att belysa hur detta samspel kan ha en inverkan på psykosocial ohälsa genom att intervjua flickor med egen erfarenhet av fenomenet. För att uppfylla syftet ställdes följande frågor: Vad innebär samspel med en häst? Hur erfar flickorna samspelet mellan sig och hästen? Vilken betydelse upplever flickorna att samspelet haft/har för deras psykosociala ohälsa? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa djupintervjuer med flickor utifrån en temainriktad intervjuguide. Resultatet analyserades med hjälp av tre olika teorier inom psykodynamiskt perspektiv - objektrelationsteorin, anknytningsteorin och självpsykologin ? samt med hjälp av systemteoretiskt perspektiv.