Det övergripande syftet med denna uppsats är att försöka förstå hur unga kvinnor upplever att ha ett digitalt jag på den sociala medieplattformen Facebook. För att få en förståelse av deras upplevelse har jag valt att dela upp teoriavsnittet i två större delar. Den första delen syftar på att förklara konsekvenserna av att leva i en värld som präglas av medier. Utgångspunkten ligger i McLuhans välkända begrepp ?The medium is the message? (1964/2001) för att förstå hur de nya sociala medierna blir en förlängning av den egna fysiska kroppen och Thompsons interaktionstyper (1995/2001).Det andra teoriavsnittet behandlar hur man kan försöka förstå människors upplevelse av att leva i en värld som präglas av medier.

3.1. Avslutande diskussionDe resultat jag kommit fram till i min undersökning av läroböcker i historia skrivna 1922 till och med 1954 inte ger något större utrymme åt striderna fackförening/strejk och den politiska socialismen. Böckerna förmedlar överlag en negativ bild av dessa strider och de sågs som ett hot mot det rådande borgerliga samhället. Dock får dessa strider en större betydelse för varje decennium. Åström skriver att fram till mellankrigstiden skulle historia och läroböckerna förmedla stolthet över att vara nordbo samt stolthet över den äldre svenska historien.

Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar.Syfte:Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva.Frågeställningar:Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen?Metod:Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades.

Anthony Burgess roman A Clockwork Orange är en dystopi som speglar ett samhälledär ungdomens demoralisering och statens försök att motarbeta denna bara leder tillytterligare våld. Romanen har diskuterats flitigt genom åren, inte minst efter StanleyKubricks filmatisering Clockwork Orange och de våldsamma scener som förekommeri denna. Författarens intention med romanen var att lyfta fram de problem isamhället som han ville belysa och ett av Burgess viktigaste redskap var det fiktivaslangspråket nadsat som spelar en central roll för romanen som helhet samt för attvisa hur man kan använda språket för att påverka läsarna och deras intryck.Syftet med uppsatsen är att jämföra originaltexten med dess svenska översättningmed fokus på nadsat. Denna komparativa studie försöker besvara frågan hur mansom översättare kan återge ett fiktivt slangspråk. I analysen undersöks CajLundgrens svenska översättning av nadsat i A Clockwork Orange (2013) med fokuspå ekvivalens.

Sedan en tid tillbaka har karatelandslaget haft behov av fysiologiska tester och de har velat ta fram en ny kravprofil. Det har tidigare funnits två stycken kravprofiler som man inte har utvärderat och båda är skapade av två olika ledningar.Syfte:Syftet är att utvärdera tester som landslaget skall använda vid uttagningar och vid fysiologiska testtillfällen för att se utvecklingen i de fysiska förmågorna hos aktiva.Frågeställningar:Vilka tester skall läggas till kravprofilen? Vilka tester skall tas bort från kravprofilen?, Vilka tester skall förändras i kravprofilen?Metod:Äldre kravprofiler granskades och internationella förbund kontaktades med telefon och internet för att ta reda på mer information om fystester. Förbund som kontaktades var turkiska -, franska-, spanska -, ryska - och japanska förbundet. Även likartade idrottsförbund som boxning -, wushu - och takewandoförbundet kontaktades.

Den här studien är en analys av hur den ryske författaren Lev Tolstoj, genom kanonisering och uppkomsten av vissa mönster av texter, bilder och representationer, reduceras till tecken, symbol och ikon, samt hur denna symbol och ikon behandlas i två filmadaptioner - Leo Tolstoj (Lev Tolstoj 1985) respektive The Last Station (2009). Den teoretiska utgångspunkten är i huvudsak Jurij Lotmans kultursemiotiska teori och i synnerhet hans definitioner av termerna tecken, symbol och ikon. Uppsatsen visar, utifrån denna semiotiska teori, hur adaptionerna väljer att representera en viss bild av Tolstoj som en reduktiv strategi för att kunna skapa ett narrativ som måste infoga och välja bland en komplex uppsättning av bilder och självbilder, representationer och självrepresentationer.Resultaten av analysen visar hur bilden av Lev Tolstoj i Lev Tolstoj fokuserar på bilden av författaren som å ena sidan starjets, som en vis äldre man, som människor uppsöker, och å andra sidan som författare. Hans verk ges följaktligen stort utrymme och det refereras ofta till hans verk, och då i synnerhet till den senare produktionen av filosofiskt och religiöst material. Vad gäller de ikoniska elementen är det bilden av den gamle mannen i de enkla bondekläderna från de sista åren av hans liv som dominerar.

Den här undersökningen prövar värdet av ett informellt lärande i bild och formgivning. Syftet har varit att undersöka fritidens informella lärande i ett skapande arbete. Uppsatsen behandlar frågeställningen: Vilka processer blir synliga i det informella lärandet, där tonvikten läggs på att vi skapar, snarare än hur, vad och varför vi skapar - inom gruppen, hos individen, och mellan pedagog och deltagare?Den informella lärandemiljön har iscensatts med hjälp av ett förutbestämt ramverk där tyngdpunkten har lagts på skapandet som handling både individuellt och i grupp och där en fokusering på delaktighet varit styrande. Min utgångspunkt var att deltagarna skulle uppleva workshopen som en ?frizon? snarare än som något som tillhörde ett visst specifikt ämne med specifika krav på teknik, analys och resultat.Undersökningen har bestått av ett etnografiskt fältarbete som utförts genom en praktisk workshop där pedagogen tillsammans med besökarna på en fritidsgård har skapat ett lapptäcke.

Den här studien är en analys av hur den ryske författaren Lev Tolstoj, genom kanonisering och uppkomsten av vissa mönster av texter, bilder och representationer, reduceras till tecken, symbol och ikon, samt hur denna symbol och ikon behandlas i två filmadaptioner - Leo Tolstoj (Lev Tolstoj 1985) respektive The Last Station (2009). Den teoretiska utgångspunkten är i huvudsak Jurij Lotmans kultursemiotiska teori och i synnerhet hans definitioner av termerna tecken, symbol och ikon. Uppsatsen visar, utifrån denna semiotiska teori, hur adaptionerna väljer att representera en viss bild av Tolstoj som en reduktiv strategi för att kunna skapa ett narrativ som måste infoga och välja bland en komplex uppsättning av bilder och självbilder, representationer och självrepresentationer.Resultaten av analysen visar hur bilden av Lev Tolstoj i Lev Tolstoj fokuserar på bilden av författaren som å ena sidan starjets, som en vis äldre man, som människor uppsöker, och å andra sidan som författare. Hans verk ges följaktligen stort utrymme och det refereras ofta till hans verk, och då i synnerhet till den senare produktionen av filosofiskt och religiöst material. Vad gäller de ikoniska elementen är det bilden av den gamle mannen i de enkla bondekläderna från de sista åren av hans liv som dominerar.

Från 1200-talet och framåt bodde de som vi i modern tid kallar estlandssvenskarna längs Estlands kuster och på öarna utanför Estland. När det estlandssvenska samhällets existens upphörde på 1940-talet då andra världskriget medförde att de flesta estlandssvenskar lämnade sina byar och flyttade till Sverige uppgick estlandssvenskarnas antal till cirka 8 000 personer. Från 1710 lydde Estland under Ryssland och mot slutet av 1800-talet växte nationalismen och Ryssland med alla sina minoriteter skulle russifieras. Kyrkliga kretsar i Sverige skickade två missionärer till svenskbygderna för att väcka svenskheten och nationalkänslan hos de svenska bönderna, vilket skapade identiteten svensk och estlandssvenskarna började orientera sig mot Sverige. Fram till 1918 hade estlandssvenskarna att hantera fyra språk ? tyska som var överhetens språk, ryska som var officiellt språk, estniska som var majoritetsspråk och rikssvenska som var undervisningsspråk.