Avhandlingen ?En jämförelse mellan Wittgenstein och Rorty?, syftar till att ge ett svar på frågan om Richard Rorty har rätt att hänvisa till Ludwig Wittgensteins filosofi som överensstämmande med sin egen filosofi, nypragmatismen. En analys av texter från de båda filosoferna visar att de skiljer sig ifråga om vad filosofi är genom att Rortys åsikt grundas på ett historicistiskt och allmänvetenskapligt synsätt medan Wittgensteins är av filosofisk art; deras åsikter om vad filosofin borde vara genom att Rorty vill ha en friare filosofi med betoning på diskussion medan Wittgenstein menar att filosofin även i framtiden kommer att syssla med samma problem som de gamla grekerna; deras åsikter om filosofins värde genom att Rorty anser att filosofin har ett värde som vägledare och diskussionsform medan Wittgenstein endast tillskriver filosofin ett värde som en terapi för att klarlägga olika frågor. En ytterligare analys visar att frågeställningarna är två; är Wittgenstein pragmatist och är han politiskt liberal? Det svar som ges är att Wittgenstein inte är pragmatist i Rortys mening och att det inte finns några belägg för hans liberalism och att dessa tolkningar från Rorty endast beror på att han missförstått Wittgenstein på dessa punkter.

All since Thomas Kuhn?s strongly influential The Structure of Scientific Revolutions the Philosophy of Science and ?even more so ?the Social Sciences have contained a greater amount of theories that could be described as more or less relativistic, meaning that the standards of justification or truth thereafter more often were said to be relative to language, culture, or biological makeup. One of the more elaborate ways of developing Thomas Kuhn?s theories in a more relativistic direction ismade by the philosopher Richard Rorty. Rorty, mainly a supporter of Thomas Kuhn, is also a philosopher who has been seen as a main exponent of a so called Postmodern philosophy.My intention in this thesis is to evaluate whether Kuhn's and Rorty's theories of science and knowledge could be regarded as relativism, in respects of their view of incommensurability, rational argumentation, and of their position vis-á-vis the more conventional picture of scientific knowledge and truth.

Uppsatsen "En utredning av filosofins möjligheter" inleds med ett konstaterande av den bitande kritik som tidvis framförts mot filosofins olika dogmer och traditioner bland andra av Ludwig Wittgenstein, G. E. Moore och Richard Rorty. Det sägs vidare att all denna kritik hotar att förinta den positiva upptäckarlusten. En föresats görs därför att i funderingar och kritik se möjligheter för filosofin för att på så sätt bidraga till att föra denna framåt i något som förhoppningsvis blir ett konstruktivt inslag i debatten.