Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur lärarna upplever det stöd som elever i läs- och skrivsvårigheter har. Jag utgår då från frågorna: ? Hur ser lärare på läs-och skrivsvårigheter? ? Hur ser det nuvarande stödet ut? ? Vilket stöd önskar lärarna till elever i läs-och skrivsvårigheter?Teori: I teorin beskrivs de två huvudperspektiven som vi i Sverige har i specialpedagogiken: Det kategoriska och det relationella perspektivet. Det gör jag för att se om synen på läs-och skrivsvårigheter och det stöd som eleverna har är förankrat i någon av dem och vad det i så fall innebär i praktiken. I ett kategoriskt perspektiv ses eleven som ensam bärare till sina svårigheter medan det i ett relationellt perspektiv ses elevens svårigheter i ett samspel mellan elev, lärare och miljö (Persson, 2007).

Syftet med denna studie var att undersöka likheter och skillnader i förskollärares och grundskollärares syn på normalitet och avvikelse hos barn. Datainsamlingsmetoden som har använts är kvalitativ samtalsintervju och fem förskollärare respektive fyra grundskollärare har intervjuats. Samtalsintervju som metod valdes för att möjliggöra en förståelse för och kartlägga respondenternas uppfattningar, värderingar och tankesätt. Intervjuerna har skrivits ut och transkriberats och intervjusvaren har kategoriserats och analyserats.  Resultatet visar på att varken grundskollärarna eller förskollärarna ville använda ordet eller definiera normalitet i vidare utsträckning men i och med att de definierar avvikelse och skapar kategorier av barn så skapas och definieras normaliteten samtidigt. Resultatet visar även på att förskollärarna i större utsträckning problematiserar synen på avvikelse och intar ett relationellt perspektiv jämfört med grundskollärarna som tenderar att inte ett kategoriskt perspektiv.

Syftet med examensarbetet är att utifrån ett elevperspektiv belysa hur ett individanpassat specialpedagogiskt stöd i matematik på grundskolan kan utformas för speciallärarens yrkesprofession genom att studera elevers uppfattning om lärande, specialpedagogiskt stöd samt elevers förväntningar på speciallärarens kompetens och arbetssätt i ämnet matematik på grundskolan. Den sociokulturella utvecklingsteorin har fungerat som teoretisk förankring. Studien utgörs av en kvantitativ enkätundersökning utförd bland samtliga elever i årskurs nio i en kommun för att belysa problemområdet samt en kvalitativ intervjustudie. I de kvalitativa intervjuerna deltog endast elever med erfarenhet av specialpedagogiskt stöd i matematik under sin grundskoletid. Resultaten av min undersökning pekar på att elever generellt har uppfattningen att lärande sker i interaktion med andra, i enlighet med den sociokulturella utvecklingsteorin, och anser att specialpedagogiskt stöd kan ske på individ-, grupp- och organisationsnivå, med tonvikt på gruppnivån i form av särskilda undervisningsgrupper. Elevuppfattningarna av hur specialpedagogiskt stöd skall organiseras överensstämmer med bilden hur specialpedagogiskt stöd i huvudsak organiseras i svensk grundskola enligt tidigare forskning trots styrdokuments intentioner om inkluderat stöd för elever i behov av särskilt stöd. En majoritet av eleverna, 86 %, anser att det finns ett behov av speciallärare i grundskolan, 23 % uppger att de själva berörts av specialpedagogiskt stöd i matematik i grundskolan.

I skolan finns många barn med ADHD-diagnos eller koncentrationssvårigheter. Som lärarekan det vara en utmaning att ge dessa barn de bästa förutsättningarna för kunskapsutveckling.Inom specialpedagogiken talas det om två perspektiv för att som lärare möta dessa elever.Dels kan det handla om ett mer kategorisk förhållningssätt till eleverna vilket kopplar sammansvårigheter med individen. En lösning på problemet kan då vara en utredning ochmedicinering för att råda bot på elevens bekymmer. Dels kan läraren inta ett mer relationelltförhållningssätt som tar hänsyn till individens omgivande miljö. Här handlar det om att seöver kvaliteten på verksamheten och hitta passande pedagogiska metoder för eleven iklassrummet.

I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ ansats för att ta reda på hur förskollärare definierar barn i behov av särskilt stöd, samt hur insatserna kring dessa barn ser ut. För att få svar på våra frågor har vi genomfört en intervju samt delat ut enkäter på fyra skilda förskolor. I resultatet har det framkommit att begreppet barn i behov av särskilt stöd är svårdefinierat och att det går att studera utifrån två skilda perspektiv. De olika synsätten har betydelse för hur man definierar ett barn i behov av särskilt stöd, eftersom man antingen ser barnet eller miljön som bärare av problemet. Dessutom påverkas arbetet med barn i behov av särskilt stöd av vilket perspektiv man väljer att angripa svårigheterna utifrån.

Fakulteten för lärande och samhälle Institutionen för skolutveckling och ledarskap Therese Traneborn 2010 Sångstunden i förskolan - pedagogers uppfattningar ur ett specialpedagogiskt perspektiv While singing in preschool - pedagogues views from a special educational perspective Sammanfattning Syftet med arbetet är att undersöka hur pedagoger uppfattar sångstunden i dagens förskoleverksamhet ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom att välja ett kvantitativ metod, enkätundersökning, har jag valt att undersöka ämnesområdet med så liten påverkan som möjligt från mina egna uppfattningar och värderingar. Jag har haft en positivistisk ansats att spegla verkligheten genom att kvantifiera och bearbeta empirin med statistiska metoder. Resultatet visar att pedagoger i förskolan arbetar i en kvinnodominerande verksamhet med jämlik organisation där arbetslagen beslutar om verksamheten ska genomföra sångstund eller inte på sina avdelningar. 91 procent av de 43 pedagogerna uppger att de har sångstund varje vecka på sin avdelning, 58 procent har det varje dag.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskolan tänker kring att arbeta med utvärderingsinstrumentet individuell utvecklingsplan, IUP. Studien utgick från följande frågeställningar: Varför väljer läraren att använda IUP som bedömningsverktyg? Varför väljer läraren att avstå från arbete med IUP? samt Hur tänker pedagogerna kring möjligheten att utveckla verksamheten vidare utefter varje enskild IUP? För att vinna kunskap om lärarnas tankar vilar studien på ett kvalitativt perspektiv där enkätfrågor legat till grund för insamlingen av empirin.Resultatet av lärarnas tankar analyserades utifrån de relationella och punktuella perspektiven som beskrivs av Wright. Vad som framkommer av resultatet är att lärarna i studien har olika syn på att använda IUP som bedömningsverktyg i sin verksamhet. De olika tankarna kring materialet är beroende av om läraren väljer att inta ett relationellt eller punktuellt perspektiv.

Sammanfattning: Undersökningen innehåller svar från tre rektorer och tre specialpedagoger som arbetar inom grundskolan i samma kommun. Jag har med hjälp av intervjuer undersökt deras synsätt i att använda åtgärdsprogrammen i ett skolutvecklingsperspektiv. Genom detta arbete vill jag kunna bidra med kunskap om åtgärdsprogrammens användning i dagsläget och hur de kan användas och utveckla det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna. Problemområde: Bakgrunden till valt ämne är genom lästa studier som säger att det krävs kompletterande studier om hur åtgärdsprogrammen används och fungerar i praktiken. Min upplevelse efter många års arbete i grundskolan är hur vanligt det är att förklara elevernas svårigheter som brister och egenskaper hos individen.

Syftet med vår studie är att undersöka barns uppfattningar om förskolans regelverk sett ur barnens perspektiv. Vårt syfte kompletteras med frågeställningar om hur barn uppfattar regler, både de uttalade och outtalade, som finns på förskolan samt upplevelsen av att kunna påverka regelverket. Studien utgår från ett relationellt perspektiv och ur barns perspektiv. I tidigare forskning redogörs för relevant forskning och litteratur utifrån ämnesområdet. Vi har använt oss av en kvalitativ metod med triangulering via observation och intervju för att belysa våra forskningsfrågor ur flera perspektiv.

Det är ingen självklarhet att specialpedagogiskt stöd förekommer inom förskolan, eftersom denna skolform inte omfattas av samma krav på specialpedagogisk kompetens som skolan. Styrdokumenten som berör förskolan beskriver att barn som är i behov av särskilt stöd ska få det, men det beskrivs inte någonstans hur hjälpen ska vara utformad. Syftet med studien var att undersöka vilka erfarenheter pedagoger har av specialpedagogiskt stöd i förskolan och hur pedagogers förväntningar på specialpedagogiskt stöd inom denna skolform ser ut. Som teoretisk ram använde jag mig av systemteoretiska perspektiv och specialpedagogiska perspektiv. Jag genomförde en kvalitativ undersökning, i vilken jag intervjuade sex pedagoger som arbetar i förskolan. Resultatet visade på att erfarenheten av specialpedagogiskt stöd i förskolan varierade mellan intervjupersonerna, vilket skulle kunna bero på styrdokumentens otydliga formuleringar.

Inom specialpedagogiken finns ett antal olika specialpedagogiska perspektiv vars popularitet varierat över tid. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken specialpedagogisk princip som återspeglas i förskolan när det görs åtgärdsprogram och speciella planer förde barn som är i behov av särskilt stöd. Syftet var också att få en inblick i vilka tankar/idéer/föreställningar en förskollärare kan utgå ifrån när de skapar ett åtgärdsprogram. Jag ville få reda på om förskollärarna ser det enskilda barnet som bärare av sina svårighetereller om man istället väljer att ta sin utgångspunkt i hela barngruppen och utforma åtgärder efter det. De specialpedagogiska perspektiven som detta arbete har fokuserat på är kategoriskt och relationellt perspektiv samt de perspektiv som Nilholm (2003/2007) kallar det kompensatoriska, kritiska och dilemmaperspektiv.

Syfte: Syftet med studien har varit att undersöka vilka mål och åtgärder som finns i de åtgärdsprogram som är upprättade för elever med brister i läsförståelse och vilka teorier dessa har sitt ursprung i, samt att diskutera vilka konsekvenserna skulle kunna bli för individens lärande.Teori och metod:Studiens kunskapsansats är diskursanalys. Diskursanalys innebär att man studerar samhällsfenomen där språket står i fokus och där språket inte bara återger verkligheten, utan även formar den. I studien är det texten i ett antal åtgärdsprogram som granskas. Som analytiskt verktyg används tolkningsrepertoarer vilka sorterar under diskurspsykologi. Detta innebär att text och tal studeras i syfte att se hur de används i olika sammanhang.

Syftet med studien är att undersöka hur elever berättar om läsning och   läsundervisning samt hur de berättar om sin delaktighet i arbetet med sin   läsning. Studien utgår från elevens perspektiv och från ett   specialpedagogiskt perspektiv.Studien har en kvalitativ ansats och utgår från den sociokulturella   synen på kunskap, att vi lär i gemensamma verksamheter genom att kommunicera   med andra. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammanlagt   åtta elever i år 2 till och med år 5 intervjuades.Resultaten visar på ansvarsfulla elever som berättar om nödvändigheten   i att kunna läsa och insikt om att läsförmåga och att leva i vårt samhälle   har ett samband. De är i det stora hela positiva till läsning och berättar om   flera positiva upplevelser som de får genom sin läsning men läsvanor och   elevernas erfarenhet av undervisning skiljer sig åt.

Studiens syfte är att undersöka vilka möjligheter och hinder som förskollärare upplever i det tidiga, förebyggande arbetet med fokus på barn som riskerar att utveckla ett problemskapande beteende. Syftet är också att belysa när pedagoger i förskolan upplever att barn är problemskapande. Studien är kvalitativ och grundar sig i en hermeneutisk-fenomenologisk forskningsansats vilket i denna studie innebär att tolka och sätta sig in i ett antal pedagogers upplevelser. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med åtta förskollärare på fyra förskolor i tre olika kommuner i Mellansverige. För att tolka det empiriska materialet har von Wrights tolkning av Meads intersubjektivitetsteori använts i första hand.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vad de tio lärarna som vi intervjuade hade för uppfattning om vad dyslexi är, samt vad de anser att det innebär att ha dyslexi. Det vi vill få kunskap om, är hur barn med dyslexi kan erhålla adekvat hjälp i klassrummet. Dessa frågor önskar vi få besvarade av våra informanter genom denna kvalitativa studie. Under intervjutillfällena har vi samtalat utifrån ett kvalitativt förhållningssätt, eftersom vi önskade ta reda hur lärarna upplever barnens situation. Vi har använt den kvalitativa metoden då vi anser att den bäst möjliggör för det fördjupade samtal vi önskar. Informanternas absoluta anonymitet är en självklarhet, därför har vi valt att ge dem nya namn. Under denna studie har vi utgått ifrån Vygotskijs sociokulturella teori, det relationella och kategoriska perspektivet.