I min essä beskriver jag den öppna miljön, med ett modernt och nytänkande arbetssätt som blir allt vanligare inom förskolan. I den nya moderna förskolan öppnas innemiljöerna upp allt mer för att skapa möjligheter till ett ökat samspel och lärande mellan barnen. Pedagogiken säger att vi pedagoger ska bygga miljöer och inspirera barnen till att själva söka kunskap, men här anser jag att det finns barn som får problem. Många barn har svårt att anpassa sig till den stora barngruppen och utmärker sig för att vara "stökiga" eftersom de inte klarar av att sortera alla sinnesintryck runt omkring sig. Jag ser att barn med koncentrationssvårigheter blir allt vanligare inom förskolan och är orsakat av miljön de befinner sig i.

Arbetet belyser frågan om huruvida konstnärer som även är pedagogiskt verksamma använder sig av sitt konstnärskap i den pedagogiska verksamheten. Syftet är att reda ut hur personer som är både konstnärer och pedagoger tänker kring problematiken att kombinera dessa två yrken, men även att skapa en digital story kring resultatet och processen i form av bilder och tal. Begreppet konstnär diskuteras, samt om konst är en slags vetenskap. Även Reggio Emilia-pedagogiken och dess syn på konstnärligt arbete i förskolor berörs. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa intervjuer.

Denna uppsats är en undersökning av barns möjligheter och begränsningar i förskolans ateljéer. Syftet är att synliggöra och problematisera föreställningar och uppfattningar om barns bild- och formarbete i förskolans vardagspraktik. Det gäller särskilt synen inom en Reggio Emiliainspirerad praktik, inom vilken jag själv arbetar som bildlärare.Studiens teoretiska och metodologiska ram utgörs av ett diskursanalytiskt perspektiv. Delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys tas i bruk tillsammans med diskursteoretiska och diskurspsykologiska begrepp. Den empiriska materialinsamlingen utgår ifrån en kvalitativ etnografisk ansats.Det empiriska materialet består av fältanteckningar från en pedagogisk nätverkssammankomst samt av en intervju med en av deltagarna från det nätverket.

I Skolverkets rapport 318 från 2008 redovisas en utvärdering av förskolan tio år efter införandet av förskolans läroplan. Rapporten visar på en ökad satsning av individuella utvecklingsplaner. Detta tenderar att bidra till en ökad bedömning av det enskilda barnet vilket oroar Skolverket då det strider mot läroplanen. Pedagogisk dokumentation lyfts istället fram som ett alternativ till individuella utvecklingsplaner i Skolverkets rapport.Studiens syfte var att undersöka vad pedagogisk dokumentation innebar för några utvalda pedagoger i en Reggio Emilia inspirerad förskola samt att granska hur den pedagogiska dokumentationen följdes upp i personalgruppen. Vidare var ambitionen att undersökningen skulle besvara hur efterföljande reflektion och efterarbete såg ut för pedagogerna ifråga samt vilka eventuella dilemman och svårigheter den pedagogiska dokumentationen innebar.Examensarbetets empiriska underlag baserades på semistrukturerade intervjuer.

Studiens syfte har varit att undersöka förskollärares arbete med pedagogisk dokumentation i förskolan och hur barns delaktighet kommer till uttryck i denna. En bakgrund till studien är de krav och riktlinjer förskollärarna har att utgå från i dokumentationsarbetet i förskolan.   Pedagogisk dokumentation är idag en spridd dokumentationsform som har sitt ursprung i den norditalienska staden Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Syftet med denna är att synliggöra barns lärprocesser och för att utveckla kvalitén i verksamheten.   Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor, där de säger sig arbeta med pedagogisk dokumentation.   Resultatet av studien visar att förskollärarna använder pedagogisk dokumentation i sitt arbete för att fördjupa förståelsen för barns lärande, men också för att utveckla verksamhetens kvalité. En tydlig bild utifrån förskollärarnas uppfattningar och ord är att förskollärarna använder den pedagogiska dokumentationen i projektarbeten. Jag har också kunnat utläsa från resultatet att skillnader och likheter finns mellan de tre förskolorna när barns delaktighet kommer in.

Studiens syfte är att beskriva hur förskollärarna konstruerar förskolan som en inkluderande verksamhet. Forskningsfrågor: Hur beskriver förskollärarna att de förhåller sig gentemot barnen för att undvika utanförskap? Vilka faktorer beskriver förskollärarna som försvårande respektive gynnnsamma i konstruktionen av en inkluderande verksamhet? Genomförande: Vår teoretiska utgångspunkt är socialkonstruktionistisk och vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi utfört parintervjuer med totalt 6 Reggio-Emilia inspirerade förskollärare. Intervjuerna har transkiberats och bearbetats hermeneutiskt. Resultatet visade att en inkluderande verksamhet förutsätter att förskollärarna respekterar barnens olika tanker, kompetenser och egenskaper.

Vår studie syftar till att ur ett läroplansteoretiskt perspektiv undersöka hur skolverkets påbjudna uppdrag med förskolans kvalitetsarbete kan utvecklas genom pedagogisk dokumentation, vilket är den metod som Uppsala kommun förordar. Studien är ett försök till att klarlägga hur begreppet pedagogisk dokumentation uppfattas av realiseringsarenan som formuleringsarenan påbjuder utifrån den reviderade Läroplanen Lpfö98 (2010). Pedagogisk dokumentation har sina rötter i Reggio Emilia pedagogiken som Loris Malaguzzi är upphovsman av och innebär ett gemensamt reflektionsarbete mellan pedagogerna, barnen, de anhöriga runt barnen och närsamhället. Att dokumentera och diskutera är grunden i den pedagogiska dokumentationen.Studiens huvudsakliga resultat visar inte någon märkbar skillnad mellan stora och små förskolor av de svar vi fått in då det gäller antal barn per pedagog i arbetet med pedagogisk dokumentation. Överlag kan vi se att begreppet pedagogisk dokumentation uppfattas på skilda sätt.

Syftet med föreliggande studie är att se hur barns fysiska miljö på förskolan är utformad och om pedagogernas sätt att utforma miljön i en förskola utan särskild inriktning skiljer sig i jämförelse med en Reggio Emiliainspirerad förskola och en Waldorfinspirerad förskola. Anledningen till att vi har valt att göra en jämförelsestudie är för att ta reda på om det finns liknande tankar kring miljön eller om det finns skillnader beroende på vilken filosofi förskolan har influerats av. Genom att använda oss av observationer och intervjuer vill vi undersöka närmare hur pedagoger tänker kring utformandet av sin fysiska miljö. Vi tar vår utgångspunkt ur det läroplanen belyser om att förskolans miljö ska erbjuda barnen en miljö som är trygg, utmanande och som lockar till lek (Skolverket, 2010). Genom att använda oss av det sociokulturella perspektivet vill vi visa på att den har betydelse för hur miljön utformas.

Studien syftar även till att konkretisera om bilden som pedagogiskt hjälpmedel stimulerar läs- och skrivinlärningen. Vår uppsats behandlar bildens betydelse för barn/elever med läs- och skrivsvårigheter. Med bildens betydelse menar vi hur den påverkar den tidiga läs- och skrivinlärningen. Vi undersöker vad forskningen säger i ämnet och vidare hur det ser ut i dagens verksamhet. Såsom skolans verksamhet ser ut är det i själva verket en viktig förutsättning för individuell framgång att man tidigt har språket i sin makt ? muntligt och skriftligt språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade.

The purpose of this study was to investigate into the praxis based sociocultural tools that are utilized to enhance language development in early childhood education. Four pre-school teachers were involved in this study. Two were recruited from an independent pre-school "Maria Montessori", practicing the pedagogical philosophy developed by Maria Montessori. Two were from a public pre-school herein named "Kvasten", which has no official philosophy but where the teachers (like in many Swedish pre-schools) work in a general alignment with the principles of Reggio Emilia pedagogics. The theoretical fundament of the study lies in the general theories of language development and education of Jean Piaget and Lev Vygotskij, and the comparative element mainly concerns the variations in pedagogical praxis between the two pre-schools, and the way the teachers reason about language development.

Syfte med detta arbete är att få en djupare förståelse för varför många pedagoger väljer att nischa sin verksamhet och då framförallt mot Reggio Emiliafilosofin. Vi vill undersöka vad det är som lockar pedagogerna med Reggio Emiliafilosofin. Efter intervjuer med både pedagoger som arbetar på Reggio Emiliainspirerade förskolor och pedagoger som arbetar på förskolor som bara tagit till sig delar av filosofin fick vi reda på att det är främst barnsynen som lockar pedagogerna. Dessutom är miljön och pedagogisk dokumentation viktiga inslag i den pedagogiska filosofin. Framför allt är den stora skillnaden mellan den traditionella förskolan och den Reggio Emiliainspirerade förskolorna att man fokuserar på barns lärande och utveckling istället för omsorgen.

Uppsatsen är uppbyggd på aktionsforskning som behandlar vad pedagogerna på en förskola har för förväntningar på en ommöblering av inomhusmiljön och vad det kommer att leda till för pedagogerna i deras fortsatta arbete. Jag har även behandlat hur pedagogerna tänker när vi inreder rummen på nytt. Utgångspunkten för undersökningen har växt fram när jag har varit ute på olika förskolor och sett på den oinspirerade miljön. Min upplevelse var att det oftast saknades en filosofi om varför man möblerar som man gör.Utgångspunkten för min uppsats har varit att få svar på vad pedagogerna har för förväntningar och vad arbetet leder till i deras arbete. Detta har jag försökt att få svar på genom att intervjua pedagogerna som är med i förändringen.

Studien syftar till att undersöka hur pedagoger i förskolor med olika pedagogiska inriktningar definierar barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också ta reda på vilka faktorer som påverkar deras val av arbetssätt samt vilka barn som är berättigade till ett åtgärdsprogram. Vi har genomfört en kvantitativ studie med en enkät som instrument. Studien har genomförts på tolv förskolor med de för vår studie aktuella pedagogikerna. Enkäten innehåller 21 frågor.

Studiens syfte är att undersöka om det finns en normerande och styrande funktion i den Reggio Emiliainspirerade förskoleverksamheten som den implementeras i Sverige. Genom intervjuer med fyra pedagogistor undersöks hur bilden av barnet och dess lärande tar sig uttryck på de olika förskoleenheterna, framförallt när det gäller de för Reggio Emiliafilosofin väsentliga begreppen att följa barnens intresse, pedagogisk dokumentation, miljön som den tredje pedagogen och det kompetenta barnet. Resultaten visar att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken genom projektarbeten och pedagogisk dokumentation leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar vissa av barnens egna viktiga frågor. Resultaten visar också att den pedagogiska miljön har en starkt styrande funktion där bara vissa aspekter av lärandet uppmuntras och att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken värjer sig för begrepp som omsorg, anknytning och behov. Istället konstitueras en normerande bild av det önskvärda barnet som en naturvetenskaplig forskare.

Syftet med denna uppsats var att utifrån ett feministiskt poststrukturalistiskt perspektiv, studera hur några medverkande i ett likabehandlingsnätverk i en Reggio Emilia-inspirerad förskoleenhet, talade om kön/genus och normer. Arbetet med nätverket har beskrivits som en ?minipolitisk? arena; för vardagsnära demokratiska förhandlingar ? ett möte mellan rådande ?storpolitik?, i form av läroplan och lagar, och lokalt förverkligande. Därmed ville vi bidra med kunskap om hur ett sådant nätverk kan möjliggöra ett praktiskt arbete med genusfrågor, samt om vilka eventuella svårigheter som finns. Vi samlade in material via intervjuer med sex pedagoger, där några precis påbörjat sitt deltagande i nätverket medan andra hade deltagit i ett år.