En eskalerande minskning hos grodpopulationer och grodarter har skett världen över sedan 1980. Minskningen har påverkats av flera faktorer, bland annat utsläpp av endokrina ämnen till vattendrag. Endokrina ämnen är naturliga och syntetiska hormoner och kemikalier som stör människors och djurs hormonsystem. Syntetiska hormoner finns i p-piller och andra preventivmedel och hormonerna släpps ut i vattendrag via urinen. Det har visats att grodor påverkas av de syntetiska hormonerna etinylestradiol och levonorgestrel som finns i p-piller.

Syftet med det här arbetet är att ge en inblick i hur miljöberikning har utvecklats samt hur det kan påverka stereotypa beteenden hos djur i djurparksmiljöer. Stereotypi är repetitiva beteendemönster som uppkommer av frustration och/eller av funktionsnedsättning i hjärnan. Stereotypa beteenden ses som tydliga tecken på nedsatt välfärd och förekommer i stort sett hos alla djurparksdjur i olika former. De mest förekommande stereotypa beteendena är s.k. "pacing" och oral stereotypi.

Ian Thompson menar att man, vid gestaltning, bör ha som mål att slutresultatet ska inneha höga värden av ekologiska, sociala och estetiska kvaliteteter. Detta benämner han som trivalent design, något som han menar att generellt innebär bättre design än uni- eller bivalent design där endast en respektive två av dimensionerna ovan tas i beaktande. I detta arbete är syftet att ta fram ett programförslag för ett bostadsområde i Södra Lillängen i Mariehamn och samtidigt undersöka trivalent design som hjälpmedel för landskapsarkitekten. Frågeställningen som använts är hur ekologiska, sociala och estetiska dimensioner kan bevaras och gestaltas vid en exploatering av Södra Lillängen. Arbetet har delats upp i en förstudie och en programförslagsdel. Förstudien bestod av en inventering, en art- och habitatsundersökning och en analys. Under inventeringen studerades området och omgivningen för att ta reda på vad som fanns på och omkring platsen idag.

Det traditionella svenska skogsbruket bygger på ett trakthyggesbruk som tillämpas på största delen av arealen. Generell hänsyn lämnas vid skogliga åtgärder i form av levande och döda träd samt orörda områden. Utöver detta lämnas hela bestånd och nyckelbiotoper. Denna modell har fått kritik för att den skapar ett fragmenterat och variationsfattigt landskap med dåliga förutsättningar för många skogslevande arter att reproducera och sprida sig. Ett alternativ är triadskogsbruk där arealen delas upp i zoner med olika mål.

Uppsatsen syftar till att öka förståelsen om golfbanans roll i landskapsplanering för att öka eller bevara biologisk mångfald. Tidigare har det i litteraturen framlagts att golfsektorn kan bli en viktig del för att bevara processer i ekosystemen och den biologiska mångfalden. Genom en litteraturstudie undersöks hur golfbanor påverkar den biologiska mångfalden. Genom en fallstudie av en golfklubb undersöker uppsatsen hur klubben har arbetat med biologisk mångfald och vad förutsättningarna för det har varit. Dessa två studier tillsammans har gjort det möjligt att hitta kopplingar mellan hur golfbanan påverkar den biologiska mångfalden och orsakerna som påverkar golfbanans förmåga att skapa biologisk mångfald. Det ökar förståelsen för planerare för var och hur en golfbana kan användas i planeringen och vilka faktorer som påverkar för att golfbanan kan bli ett redskap i bevarandet av biologisk mångfald och processer i ekosystemen. Litteraturen visar att golfbanan kan användas för att öka den biologiska mångfalden i övrigt artfattiga miljöer men den kan också bidra till bevarandet av hotade arter. Fallstudien visar att frivilligt engagerade och potenta medlemmar i stor utsträckning är avgörande för golfklubbens arbete mot ökad biologisk mångfald.

Det har kommit rapporter som säger att ejdern har minskat i antal mellan 1990-2000. Under 1996 och 1997 satt Karl-Eric Gustafsson som är en välkänd fågelskådare i Sverige på Tyludden och räknade sjöfågelsträck. Bland arter som han räknade fanns ejdern (Somateria mollissima). Han satt där varje morgon från 15: e mars till 15: e juni och arbetet utfördes som ett Arbetslivsutvecklingsprojekt. Syftet med min studie är att jämföra ejdersträcket 2006 med siffrorna från 1996 och 1997 beträffande april månad och se ifall ejdern har minskat eller ökat under de 10 år som gått.

In search of Umbilicaria subglabra In Sweden Umbilicaria subglabra has its only known occurrence in Lybergsgnupens nature reserve in the county of Dalarna where it has been found only once in 1936. It was found on the east-facing rock spur, approximately 650 meters above sea-level. The lichen is now red-listed as Regionally Extinct (RE) in Sweden. The aim of this study was find U. subglabra.

During the last couple of years leaf-edge-cuts, typical to Otiorhynchus wingless-weevils, have been discovered on ornamental shrubs, especially Syringa vulgaris lilac and Ligustrum vulgare privet. These plant species have not earlier been attacked by wingless-weevils and because of that, the aim of this study is to see if new species of weevils have been established in Sweden or if the domestic weevils have changed their food preferences. This work also includes a literature study of known weevil species in Sweden and their host plants, and of wingless-weevil species in Europe that could be invasive here. Locations, where damage to previously named plants has been reported, have been examined. The extension and appearances of the damages have been documented in order to study if different weevil species make different types of edge-cuts.

Skogsstyrelsen har tagit fram underlag där de visar hur mycket ungskog det finns i alla älgförvaltningsområden i Sverige. Detta gör de genom analys av satellitbilder. Skogsstyrelsen använder mängden ungskog som ett mått på hur mycket foder det finns för älgarna. De påpekar att man bör komplettera med fältinventeringar för att få en mer rättvis bild av fodertillgången, men i 2012- och 2013 års foderprognoser ingår inte fältinventeringar i underlaget. Problemen med metoden är att utan fältinventeringar får man inte en rättvis bild av fodertillgången i ungskogen. Det är inte alla ungskogar som erbjuder bra föda för älgen, t.ex.

Många svenskar är välbekanta med härdighetssystemet för träd och buskar, zonkartan som delar in Sverige i åtta odlingszoner utifrån klimat. Färre känner dock till härdighetssystemet för våra perenner. Det är ett system med fyra kategorier, A-D, som tagits fram av svenska marknadens perennodlare. Att ha ett separat härdighetssystem för örtartade perenner är nödvändigt då deras övervintringsstrategier skiljer sig från vedartades. Men som det ser ut idag är det många perenner som inte får plats eller hamnar mitt emellan kategorierna varför trädgårdsbranschen nu efterfrågar en översyn av härdighetssystemet.

Bakterien Brenneria salicis lever i xylemet hos bland annat arter av Salix. Under vissa omständigheter ger den upphov till en vissnesjuka, internationellt känd som Watermark Disease. Utbrott av denna har aldrig rapporterats från Sverige, men då forskning visat att bakterien ofta uppträder som endofyt och inte patogen uppstår frågan om själva bakterien ändå inte finns i Sverige utan att orsaka vissnesjuka. Samma forskning visar nämligen att yttre faktorer kan förmå bakterien att övergå från en endofytisk till en patogen livsstil. Under antagandet att klimat och markanvändning är sådana faktorer och vetskapen att de är i förändring blir det angeläget att undersöka B.

Att hålla djur i djurparker innebär ofta en stor inskränkning på deras beteendemönster. Denna litteraturstudie är inriktad på Afrikas stora kattdjur. Lejon, leopard och gepard har i sina naturliga habitat stora revir och de jagar för att få föda. I djurparker hålls de i förhållandevis små hägn och har inte möjlighet till att jaga. När djur hålls i en suboptimal miljö är det vanligt att de utvecklar stereotypier.

Detta är en studie av de teoretiska riktlinjerna kring begrepsdefinitionen nyckelbiotop samt den praktiska hanteringen av nyckelbiotoper i skogregionerna Östra Götaland, Dalarna/Gävleborg och Örebro/Värmland. Syftet med studien är att undersöka orsakerna till att nyckelbiotoper avverkas idag. Fokus ligger på om det finns en skillnad mellan den teoretiska begreppsdefinitionen och den praktiska hanteringen av nyckelbiotoper. Undersökningen genomfördes genom enkätfrågor och intervjufrågor till respondenter inom skogsbolag, skogsägarföreningar, stift (skogsbruken) och Skogsvårdsstyrelsen. De övergripande frågeställningarna var om det finns avvikelser mellan beslut och handling i hanteringen av nyckelbiotoper och om definitionen av nyckelbiotoper är förankrad, relevant och fungerande hos dem som planerar och avverkar inom skogssektorn.

Att planera för ett hållbart samhälle blir allt viktigare och att som landskapsarkitekt känna till olika verktyg som stödjer ett sådant planeringsarbete är därför relevant. Grönytefaktor är ett planeringsverktyg som används vid utformning av gårdsmiljön i Stockholm stads nya miljöstadsdel Norra Djurgårdsstaden där den anpassats till att stödja omgivande naturvärden. Syftet med uppsatsen är att undersöka verktyget och presentera en anpassning för Rosendalsfältet i Uppsala. För att få ökad förståelse för hur Grönytefaktorn är uppbyggd och hur verktyget kan platsanpassas undersöks Stockholms stads version Norra Djurgårdsstaden Grönytefaktor Hjorthagen. Här beskrivs en platsanpassad version av verktyget.

Begreppet biologisk mångfald har länge förknippats med bevarandefrågor som identifiering av skyddsvärda arter och upprättande av reservat. På senare tid har det dock allt oftare hörts tillsammans med begrepp som ekosystemtjänster, och då inte sällan i urbana sammanhang. Som blivande landskapsarkitekt känns det relevant att bredda förståelsen för hur man kan arbeta med ekologiska aspekter och därigenom biodiversitet i en tid som präglas av ett tätt och kompakt stadsbyggande. Detta kandidatarbete fokuserar därför på det utrymme den biologiska mångfalden kan tänkas ha inom urban planering, samt framförallt hur man mer konkret kan skapa stadsmiljöer som också hyser en rik biodiversitet. Två stadsutvecklingsprojekt där man arbetat med biologisk mångfald är Bo01 i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. För att hantera frågan i ett planeringsskede har man i båda dessa fall använt en så kallad grönytefaktor, vilken syftar till att öka de ekologiska förutsättningarna genom ett poängsystem för gröna och blå kvaliteter. I Arbetets teoretiska del beskrivs den biologiska mångfaldens värden, i allmänhet och i en urban kontext, samt begreppets komplexitet och den problematik som kan uppstå kring otydliga definitioner. Därtill redogörs för planeringsverktyget grönytefaktor. En genomgång av Bo01-projektets arbete med ekologi och biodiversitet visar på höga ambitioner men varierat resultat.