Uppsatsen behandlar Producentansvar för elektriska och elektroniska artiklar, konsumenten och risksamhället (Ulrich Beck). Syftet är att belysa Producentansvaret för el-produkter ur ett konsumentperspektiv. För att göra detta har jag gjort en kvalitativ intervju med kommunal tjänsteman vid Norrköping kommun, intervjuer med återförsäljare i Norrköping, flödesschema över el-produkter och information och slutligen har Producentansvaret för el- produkter analyserats med utgångspunkt i Becks verk Risksamhället. El-produkter inebär tidstypiska risker för den reflexiva moderniseringsprocessen. Producentansvaret för el-produkter kan ses som ett försök att lösa problematiken kring resurser som hamnat på fel plats.

I samband med att konsumtionen av kläder och textilier ökar i världen slängs också allt mer kläder i hushållssoporna. Studier visar att den genomsnittliga svensken köper cirka 15 kg kläder varje år varav hela 8 kg hamnar i soporna. Endast 20 % av det totala textila avfallet återvinns. Trots att återvinning av textilier visat sig ha mer miljönytta än till exempel återvinning av tidningspapper så finns i dagsläget inget Producentansvar för textilbranschen, vilket gör att all insamling av textilier sker på frivillig basis genom bland annat välgörenhetsorganisationer. Oavsett om ett Producentansvar kommer att införas för branschen i framtiden eller inte krävs att samtliga parter, både konsument och producent engagerar sig i processen för att insamlingen ska fungera.

I samband med att konsumtionen av kläder och textilier ökar i världen slängs också allt mer kläder i hushållssoporna. Studier visar att den genomsnittliga svensken köper cirka 15 kg kläder varje år varav hela 8 kg hamnar i soporna. Endast 20 % av det totala textila avfallet återvinns. Trots att återvinning av textilier visat sig ha mer miljönytta än till exempel återvinning av tidningspapper så finns i dagsläget inget Producentansvar för textilbranschen, vilket gör att all insamling av textilier sker på frivillig basis genom bland annat välgörenhetsorganisationer. Oavsett om ett Producentansvar kommer att införas för branschen i framtiden eller inte krävs att samtliga parter, både konsument och producent engagerar sig i processen för att insamlingen ska fungera.

?Det var bättre förr? är ett uttryck man ofta får höra när diskussioner om produkters hållbarhet kommer på tal. Om produkter håller sämre idag än ?förr? och detta leder till att jordens ändliga resurser töms, är detta miljörättsligt korrekt? Vilka krav har egentligen producenter vad gäller hushållning med resurser?Det jag kommit fram till med denna uppsats är att även om dagens lagstiftning medför krav på producenter att hushålla med resurser och att detta krav medför att produkter bör ha en så bra hållbarhet som det är möjligt anser jag att miljöbalken saknar specifika regler som skulle kunna reglera denna hållbarhet bättre..

Den kommunala avfallstaxan är den avgift kommunen tar ut för att hantera hushållens avfall. Utformningen av taxorna skiljer sig mycket mellan kommuner. En variant är att tillhandahålla vägning av det vanliga brännbara avfallet, hushållet faktureras därefter utifrån hur mycket det har slängt i soporna. Frågan är om invånarnas källsortering påverkas av att kommunen har en viktbaserad taxa? Skiljer sig den eventuella effekten beroende på om det är glas, tidningar, plast- eller pappersförpackningar som källsorteras? För att besvara detta skattas fyra regressionsmodeller, en modell för vardera av de undersökta materialslagen.

Mänsklig aktivitet leder till påverkan på jorden och dess resurser. Genom att återanvända och återvinna, d v s att vi försöker låta materialen stanna kvar i kretsloppet så länge som möjligt så kan vi spara på jordens resurser. EU och Sverige strävar efter att bli ett hållbart samhälle genom att införa lagar och högre krav på hantering av avfall. Avfall på fel plats kostar både miljö och pengar. Dagens intresse för kretslopp och resurshushållning är inget nytt. Det har länge funnits diskussioner om att ta ansvar för en bättre miljöutveckling.

Material- och energiåtervinning är två sätt att ta hand om avfall. Materialåtervinning av papper är generellt det sätt som ger upphov till lägst ackumulerade utsläpp av koldioxid. Kuvert är en pappersprodukt som idag saknar Producentansvar och branschen för returpapper anser inte att kuvert skall materialåtervinnas i och med att kuvert innehåller substanser som kan ge upphov till stickies. Ett argument som används mot materialåtervinning av kuvert är att problem orsakade av stickies medför ökade kostnader för företagen som tillverkar papper från returpapper. På den svenska marknaden finns det kuvert som, när de processeras i pappersbruken, inte ger upphov till stickies, nämligen svanenmärkta kuvert.

1994 infördes lagen om Producentansvaret i Sverige, en del av denna var förordningen om förpackningar. Tanken med detta var att minska andelen avfall som gick till förbränning och deponi och samtidigt öka andelen till återvinning. Från och med 2002 blev det dessutom förbjudet att deponera brännbart avfall i Sverige. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken av avfallshanteringsmetoderna, återvinning eller förbränning med energiutvinning, som är mest samhällsekonomiskt lönsam gällande hantering av vätskekartonger. De externa kostnaderna, hushållens kostnader och miljökostnader, är mycket viktiga i kalkylen.

Studien bygger på en enkät undersökning som gjordes bland 150 pensionärshushåll i Luleå Kommun. Syftet med studien är att undersöka pensionärernas betalningsvilja av att inte källsortera förpackningsavfall. Samt hur ett antal faktorer påverkar pensionärers medverkan i källsorteringen. Sedan 1994 gäller lagen om Producentansvar för förpackningar. Detta betyder mer arbete för pensionärshushållen i form av källsortering av förpackningsavfall.

Sedan lagen om Producentansvar gällade förpackningar infördes 1994 har hushållens arbete med avfallshantering ökat markant, i och med att det förväntas att dessa ska källsortera. Studien bygger på en enkätundersökning som gjordes hos 200 hushåll i Piteå kommun. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur stor betalningsvilja villahushållen har, för att inte behöva frakta avfallet till återvinningstationen. Det främsta syftet var att analysera vilka faktorer som främst kan förklara skillnaderna i betalningsvilja mellan hushållen. Studien koncentrerar sig i första hand på de avfall som innefattas av Producentansvaret.

In Sweden, responsibility for the collection and recycling of packaging and newspapers lies with the producers. Therefore, the major producers created a jointcollection with 5800 recycling stations. The stations are the responsibility of a coordinating body, Förpacknings och Tidningsinsamlingen (FTI) which ensures Government regulations are adhered to by the producers.In 2006, the Swedish Environmental Protection Agency (EPA) carried out an evaluation of the collection of packaging and newspapers. EPA´s research showedthat 80 percent of households were satisfied with the collection but that there were also shortcomings, including problems with littering at the recycling stations.We have tried to approach the litter issue from different angles in order to suggestpossible measures to reduce the problem. An important aspect proved to be uncertainties regarding the concept of operators.As there are currently many parties involved in the collection process this lead to the issue of who is legally considered as the operator of the recycling stations.

The purpose of the thesis is to compare Sweden's and Great Britain's total costs for their systems regulating producer responsibility for waste packages. Producer resonsibility is a strategy implying that producers are responsible for their waste also after its use. Sweden and Great Britain introduced different systems systems after an EU directive was adopted in 1994 (94/62/EC), and they have resulted in entirely different recycling levels in the two countries. In the Swedish system, responsibility has been delegated to the industry who are responsible for reaching the determined goals. The economic instrument used is a fee, set and managed by the industry. The British system is more centrilised, and the economic instrument used to finance recycling of waste is a system based on transferable permits. The thesis compares the four different alternatives: delegated and centralised methods, and fees and transferable permits analytically.

Bakgrund: I Sverige finns en allmän målbild om en långsiktigt hållbar utveckling och för att uppnå denna målbild har lagen om Producentansvar instiftats. Som svar på lagstiftningen och för att operationalisera målet om en långsiktigt hållbar utveckling har materialbolag bildats. Verksamheten syftar till att uppnå uppsatta mål om återvinningsgrader. Det senaste inom återvinningsverksamheten är utvecklingen av fastighetsnära insamling. I utbyggnadsprocessen finns ett incitamentsproblem där fastighetsägare har svårt att se ekonomiska incitament till att införa fastighetsnära insamling.

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets Johan Gråberg ansåg att Sverige låg långt fram med sina insamlingskvantiteter av elavfall och att det vore bra om Sverige blev en förebild för övriga Europa. Men den svenska modellen med Producentansvar reglerar idag endast producenternas ansvar att samla in och förbehandla elavfall, den säger mycket lite om hur transporterna ska ske med hänsyn till infrastruktur och miljö. Den svenska modellen går därför inte att använda i Europa då insamlingen och transporterna skulle öka transportbehovet och nyttjandet av tunga lastbilar med släp (Kallunki & Eknor 2005, s. 39-41). Detta går emot de miljömål och de miljöbestämmelser som finns i Europa (Nationalkommittén för Agenda21 och Habitat 2002, s.