Dagens konflikter utspelar sig mestadels i helt eller delvis bebyggd miljö och vikten av en uppdaterad och väl fungerande Prickskytteförmåga är därför central. Detta till trots, återfinns stora brister i den svenska Prickskytteutbildningen vad avser just den urbana miljön. Denna uppsats syftar till att dels bidra med nya infallsvinklar samt ge ett användbart arbetsunderlag för Försvarsmaktens vidare utveckling i ämnet. Genom att komma på det klara med hur Prickskyttar utbildas och används i Sverige idag och jämföra detta med utländska modeller och andra länders goda och sämre erfarenheter, vill jag ge förslag på hur den svenska Prickskytteutbildningen skulle kunna utvecklas. För att ge uppdaterad information har jag begränsat min efterforskning genom att mina studier av andra länders Prickskytteerfarenheter avser det senaste decenniets förehavanden, snarare än utvalda länders specifika tillvägagångssätt.

Med fokus på Sveriges insats i Afghanistan som är en asymmetrisk konflikt där konventionella stridskrafter möter en motståndare som består av talibaner och kriminella med medel och metoder som skiljer sig från en reguljär motståndare. Problemet som kan uppstå är att motståndaren gömmer sig bland civila och förmågan till precisionsbekämpning av mål samt informationsinhämtning för att identifiera motståndare från civila blir viktigt.Syftet med uppsatsen är att se hur funktionen nyttjas i Sverige av erfarna truppförare och trupputbildare som har stor erfarenhet av Prickskyttefunktionen för att sedan jämföra med insatsen i Afghanistan, FS19, och försöka se möjligheter till utveckling av funktionen vid internationell insats.Metoden kommer vara en jämförande fallstudie av Prickskyttefunktionen i Sverige och Afghanistan. Med inriktning mot fyra ämnesområden (psykologisk effekt, risker, funktion och organisation) kommer en enkät att besvaras av chefer från FS19 och Arméns Jägarbataljon.Resultatet från studien är att Prickskyttefunktionen nyttjades väldigt sällan på FS19. Den främsta orsaken till att den inte nyttjades var de ökade riskerna detta medförde samt att cheferna på FS19 föredrog att nyttja dem som skarpskyttar.Slutsatserna efter genomförd undersökning är att för att Prickskytten skall nyttjas enligt definitionen måste befattning utvecklas i utlandsstyrkan och befattning måste övas, både för att öva Prickskytten själv men också för att chef ska få förtroende för skytten och vilken effekt denne kan uppnå. Vidare måste förmågan till Personnel Recovery öka vilket ger cheferna större möjlighet att nyttja funktionen, förutsatt att befattning är övad och anses duglig..