Denna rapport handlar om användningen av GPS inom polisens hundverksamhet. Vi har valt att göra en jämförelse mellan Norrbottens län (Luleå) och Västra Götaland (Göteborg) för att få en större spridning på vårt arbete, och för att se om användningen av GPS och GSM skiljer sig åt mellan dessa myndigheter. I rapporten kommer vi att inventera hur det nya automatiska positioneringssystemet Followit Hunter skulle kunna fungera praktiskt inom hundverksamheten. En enhet som i dagsläget inte används inom polisen, men som visat sig vara framgångsrik i tester som genomförts av Polismyndigheten i Västra Götaland. Enheten har även funnits på den privata marknaden under en tid och har där fungerat till största belåtenhet.

I Sverige kommer det att År 2010 finnas 20 000 poliser i yttre tjänst, och riksdagen föreslårhöjda anslag för att klara de kostnader som kommer av ökat manskap. På landsbygden märkerman lite av det ökade antalet poliser. Regeringen vill spara in pengar på att stänga nerstationer där det i realiteten saknas förutsättningen för att bi behålla en polisiär närvaro,samtidigt måste de ha i åtanke att värna om den enskildes säkerhet.I Jämtland ligger Sveriges sjätte största kommun Strömsund. Här har antalet poliser krymptfrån 16 poliser till 10 på ca 20 år.Hur har detta påverkat polisens arbete? Finns det något positivt med att ändå jobba på ettsådant litet ställe trotts att arbetsbördan på den enskilde är stor.

Detta arbete handlar Svenska supporterpolisens arbete mot huliganismen. Våldets uttåg från arenan, orsaker till detta och vilka problem det ställt till för polisen. Supporterpolisen i Sverige har en väl utarbetad strategi mot huliganerna och har även lyckats få bort det mesta läktarvåldet bort från arenorna. Problemet är att våldet flyttats ut på gatorna där polisen får det mycket svårare att hålla koll och vara på rätt plats då slagsmål och skadegörelse sker. Faktumet att det fotbollsrelaterade våldet inte bara sker på matchdagen utan också dagarna före har ytterligare försvårat polisens arbete att hålla koll på huliganerna.

Med denna rapport vill vi försöka ge en insyn i varför svensk polisuniform idag ser ut som den gör. Vilka positiva och negativa aspekter finns i och med dagens polisuniform? Syftet med rapporten är att försöka klargöra den problematik samt de möjligheter som den uniformerade polismannen/kvinnan idag kan stöta på. Vi har avgränsat arbetet till att endast handla om svenska polisers uniform, den uniform som ordningspolisen i yttre tjänst idag arbetar i. Etniska frågor eller genusperspektivet lämnas åt någon annan att diskutera.

Denna litteraturstudie handlar om konflikthanteringsmodeller och konflikthanteringsprogram. Studien behandlar hur dessa kan tillämpas i skolan och vilken effekt de har på barn och ungdomar. De forskningsartiklar som ligger till grund för studien har genomgått en urvalsprocess med specifika kriterier. Forskningsresultatet delas upp i konflikthanteringsprogram och modeller som integreras i redan befintlig skolundervisning och konflikthanteringsprogram och modeller som tillämpas utanför schemalagd skoltid. Resultatet av användandet skiljer sig inte nämnvärt mellan tillämpningsmetoderna.

På Facebook når polisen många människor och kan ge sin bild av olika händelser och av sig själva. Jag har studerat två poliskontors  ? Täbys och Sollentunas ? närvaro på Facebook under en tvåmånaders period, och utifrån deras inlägg kartlagt vilken typ av händelser som de väljer att berätta om. Därutöver har jag också gjort en retorikanalys för att utifrån den diskutera vilken bild som polisen ger av sig själv på Facebook. Eftersom polisen själv anser att deras trovärdighet är av stor betydelse har jag i analysen koncentrerat mig på hur polisens ethos framträder i inläggen.Resultatet skiljer sig delvis åt mellan de två kontoren.

Detta arbete handlar om provokativa åtgärder. Vår uppfattning är att det är viktigt att den enskilde polismannen har kännedom kring juridiken i detta ämne. Syftet med denna rapport är att undersöka hur bevis- och brottsprovokation får användas vid bekämpningen av brottslighet. Vi har även försökt att klargöra begreppen, samt peka på oklarheter som råder inom detta område för att på så sätt visa på dess komplexitet. Vi har genom studier av lagtext, propositioner, Statens offentliga utredningar (SOU), utlåtanden av Justitieombudsmannen (JO) och justitiekanslern (JK), juridisk litteratur samt rättsfall satt oss in i rådande rättsläge.

Denna rapport syftar till att belysa problemen som uppstår när polis och kriminalvård skall samverka vid ett allvarligare upplopp på en av Sveriges kriminalvårdanstalter. Rapporten kommer att utreda det grundläggande ramverket för hur de två myndigheterna ska gå tillväga för att lösa en uppkommen situation. Inom kriminalvården benämner man ett upplopp som en incident och inom polisen kan man klassa ett större upplopp som en särskild händelse. Det som styr hur kriminalvården skall agera och hur organisationen skall se ut regleras i KVAF 2006:14. Hur polisen skall organisera sin ledning och hur de ska arbeta vid en särskild händelse regleras i FAP 201-1.

Syftet med undersökningen är att granska nyhetsartiklar som handlar om Polisens registrering av romer för att jämföra beskrivningen av polis respektive romer samt undersöka vilka sociala maktförhållanden och ideologiska perspektiv som speglas. I syftet ingår även att undersöka om artiklarnas framställning kan bidra till en social förändring. Materialet består av tre nyhetsartiklar som publicerades samma datum och är hämtade från Dagens Nyheter, Avpixlat och Skånska Dagbladets webbsidor. Undersökningen har sin utgångspunkt i Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys som består av teoretiska premisser och metodiska riktlinjer.       Resultatet visar att Dagens Nyheter och Avpixlats artiklar är de som skiljer sig mest i beskrivningen av polis och romer. Alla artiklar speglar det maktförhållande där Polisen har en stark maktposition men har olika förhållningssätt till maktförhållandet mellan majoritetssamhället och minoritetsgruppen.

En förutsättning för att rättssystemet ska fungera är att personer ställer upp och berättar för polisen om vad som har hänt när brott har begåtts. Det har förekommit situationer då personer i segregerade områden väljer att inte tala med polisen på grund av rädsla för bland annat repressalier. Det är av största vikt att polisen lyckas bygga upp ett förtroende bland de boende i dessa områden för att vi ska ha en rättsäkerhet även i framtiden. Syftet med denna rapport är att problematisera polisens arbete i de segregerade områdena och beskriva de problem och dilemman som poliserna ställs inför. Jag har under ett antal dagar följt poliserna i ett segregerat område i södra Sverige.

1 INLEDNING Det finns många anledningar till varför jag vill skriva om ungdomsbrottslighet. En anledning är mitt stora intresse om det här ämnet som är både intressant och lärorikt. Intressant är det för att det ofta talas och skrivs om ungdomsbrottslighet i Malmö, i media, i TV nyheter, tidningar, radio, och inte minst diskussioner och debatter bland våra politiker av olika partier i hela landet om vem som bäst kan hantera ungdomsproblematiken i vårt land. Lärorikt är det på grund av att det är så många verksamheter som är inblandade vid ungdomsbrottslighet, t.ex. skolan, polisen, fritidsgårdar, rättväsendet, drabbade familjer men också själva ungdomarna som hamnar i brottslig verksamhet. Att intresset är stort för ungdomsbrottslighet kan också förklaras av att ungdomarnas ökade brottslighet ses som en markör och ett tecken på kommande problem för både samhällsutvecklingen och ungdomarna. I alla de här fallen vi nämnde är det ytterst viktigt för våra professionella organisationer d.v.s.

År 2004 anmäldes ca 1 250 000 brott i Sverige. Hur man reagerar då man utsätts för ett brott är individuellt och beroende på brottets art och offrets aktuella livssituation mm. Flera faktorer spelar in, men det är uppenbart att den som drabbas av ett brott påverkas av detta, fysisk, känslomässigt och/eller ekonomiskt. Vi har med hjälp av handlingsplaner, verksamhetsplaner, intervjuer och annan litteratur, studerat brottsofferarbetet inom polisen med fokus på våra kommande arbetsgivare, Södermanlands län respektive Stockholms län. Syftet med arbetet är att uppmärksamma betydelsen av att polisen fullgör sitt ansvar gentemot brottsoffer, ett ansvar som till stor del handlar om informationsskyldighet.

Under polisutbildningens ungdomsmoment stötte vi på Polislagens tolfte paragraf, vilken vi spontant såg som ett utmärkt redskap för polisen att använda för att hjälpa ungdomar i olämpliga miljöer genom att slå larm till föräldrar och socialtjänst. Dock fick vi genom våra lärare reda på att denna lag ska användas mycket restriktivt, vilket vi inte förstod syftet med. Vi upplevde det som att det skulle krävas extrema förhållanden för att den skulle vara tillämplig, och undrade hur ofta dessa situationer uppstod i verkligheten. Vår önskan var att med denna rapport undersöka hur det egentligen stod till med användandet av PL § 12. Vi hade en hypotes om att den var för restriktivt formulerad, och därmed alltför sällan använd.

Studien handlar om anhörigas reaktioner och tankar kring att få ett dödsbud levererat till sig. Syftet med studien är att ge kunskap om sorgeprocessen, polisens stöttning och anhörigas erfarenheter så poliser i tjänst kan få ett underlag för att hitta ett bra sätt att arbeta på vid levererandet av dödsbud. Studien förklarar hur sorgeprocessen hos de anhöriga är beroende av bemötande ifrån andra. Den redogör också för vilken stöttning poliser erbjuds för att hantera underrättelsen av dödsbud. Det har visat sig att uppgiften saknar riktlinjer därför har präst, polis och anhöriga delat med sig av sina erfarenheter kring ämnet dödsbud till dem som saknar sådana och vill ha mer kunskap i att leverera ett dödsbud.

Kvinnovåld har blivit ett mer öppet problem som har resulterat i lagstiftning mot kvinnovåld. Att det finns män som slår och kränker sina kvinnor som de lever ihop med är ett faktum. Denna handling känns främmande och uppfattas för de flesta i vårt samhälle som ett onormalt beteende i ett parförhållande. Men för kvinnan som lever med en man som misshandlar henne är detta inget onormalt, orsaken är att hon har många gånger övertagit mannens förståelse av situationen och ser verkligheten med hans ögon. Detta kallas normaliseringsprocessen.