I vår kamp att bekämpa brottsligheten är det viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma som poliser. Runt omkring i samhället finns flertalet frivilligorganisationer som entusiastiskt vill delta och hjälpa till. Tyvärr är vi i Sverige dåliga på att ta tillvara dessa krafter och resurser och har svårt att förstå att någon vill jobba utan lön. Vårt samhälle ser det helt enkelt inte som meriterande. Länspolismästaren i Stockholm, Karin Götblad uppmärksammade möjligheterna och startade Volontärprojektet tillsammans med flera andra polischefer.

Arbetet syftar till att uppmärksamma om en gängrelaterad, organiserad ungdomsbrottslighet börjat få fäste i Skåneregionen och vill i så fall belysa karaktären på brottsligheten och gängen. Vidare belyses offren, lokalisation och tidpunkter samt om Polisen uppmärksammar det eventuella problemet och tar fram strategier. Material på området visar att den brottsaktive ungdomen är mellan 15-17 år och företrädesvis en pojke av utländskt ursprung. Han umgås i gäng med interna hierarkier där gängen märker ut områden som sina. Brotten är främst stöld/skadegörelse, våldsbrott, narkotikabrott och vapen är vanligt förekommande.

En homogen och gemensam polisutbildning i Eu-anda? Är det så vi vill se Polisen i framtiden? Gränserna inom Europa suddas ut mer och mer och likheterna mellan länderna blir större. Hur lika/olika är polisväsendet och polisutbildningen i olika länder i Europa? I den här undersökningen har jag studerat skillnader och likheter mellan Sverige och Holland i det avseendet. Intervjuer med holländska poliser har legat till grund för den jämförelse jag har gjort.

Vilka roller män och kvinnor spelar i samhället har bland annat genom åren uttryckts genom den könssegregering som givit en uppdelning i manliga och kvinnliga arbeten. Den offentliga sfären har präglats av den manliga närvaron medan kvinnor ofta har tagit plats inom den privata sfären, det vill säga hemmet. Kvinnans roll inom en organisation som Polisen har genom åren inte alltid varit fullt ut accepterad och deras roll som chef har exempelvis av många inte förknippats med kvinnlighet.Syftet med denna studie har varit att undersöka hur kvinnliga chefer idag, upplever sin omgivning och relation till medarbetare. Medarbetarnas syn på det kvinnliga ledarskapet samt hur de upplever kvinnliga chefers roll i samma organisation har utgjort ett annat perspektiv. Den insamlande empirin, som skett genom intervjuer av berörda personer, har analyserats utifrån teorier kring ledarskap, organisationskultur och genus.De resultat som framkommit visar på att den omgivning cheferna upplever inte är särskilt förändringsvänlig och delvis påverkad av manlighetsideal.

Lagen om besöksförbud infördes 1988 för att förbättra skyddet för personer som förföljs och trakasseras. Den har under åren genomgått flera reformer och utvidgats genom bland annat två nya typer av besöksförbud: Särskilt utvidgat besöksförbud och besöksförbud avseende gemensam bostad. Antalet ansökningar om besöksförbud fortsätter att öka och år 2006 översteg ansökningarna 10 000 medan antalet beviljade ansökningar sjunker något. De förväntningar som lagen om besöksförbud gett hos många ställer höga krav på Polisen och rättsväsendet när det gäller att följa upp besöksförbudet och se till att det efterlevs. Lagen har dock ofta varit omdebatterad som ett uddlöst verktyg som endast ger de som ska skyddas falsk trygghet samtidigt som rättsväsendets arbete med besöksförbuden och dess uppföljning fått kritik.

Undersökningen behandlar hur kriminella personer och Polisen använder sig av geografiska förutsättningar i sina respektive verksamheter. Hur de först kartlägger objekt i sin omgivning för att sedan välja hur de ska agera. Kriminella personer och Polisen undersöks för att visa hur aktörer, på olika sida om lagen, möter liknande geografiska förutsättningar fast upplever dem på olika sätt. Avslutningsvis återges deras inställning till att först kartlägga objekt i sin omgivning innan de agerar. Undersökningen skildrar hur aktörer subjektivt upplever objektiva föremål i sin omgivning på olika sätt, beroende på deras avsikter. Kriminella personer planerar ett brott genom att först kartlägga sin omgivning.

Denna studie behandlar målstyrning i praktiken och hur styrningen tar sig uttryck i en offentlig organisation, i detta fall Polisen. Inom polisorganisationen sätts mål på nationell, regional och lokal nivå. Den övergripande forskningsfrågan handlar om hur målstyrningen i praktiken, inom Polisen, skiljer sig ifrån teorin. Studien förklarar också i viss utsträckning varför en diskrepans mellan teori och praktik sker. I undersökningen används David Otleys (1999) ramverk för strukturering av en organisations styrkedja.

Denna uppsats syftar till att undersöka om ledarutveckling fyller det kompetensbehov den avser, samt vilka andra förutsättningar det finns för lärande inom Polismyndigheten i Västra Götaland. Med detta hoppas vi öka förståelsen för hur medarbetarna upplever intern ledarutveckling samt i vilken mening utbildning har påverkat deras arbetsprestation. Vi har utgått från två pedagogiska teorier om sociokulturellt lärande och erfarenhetsbaserat lärande i vår teoretiska referensram. Vi har även använt oss av teorier som behandlar ämnena lärande i arbetet, motivation till lärande samt kompetens- och ledarutveckling. Den tidigare forskning vi utgått från handlar om utbildning, ledarskap och lärande inom Polisen och annan offentlig verksamhet.Uppsatsen är en kvalitativ studie där den empiriska delen grundas i sju intervjuer med yttre polisbefäl inom Polismyndigheten i Västra Götaland.

Arbetet belyser problemet med stereotypa uppfattningar, både inom och utom polisväsendet. Vi har tittat närmare på vad som definierar en stereotyp och beskriver två av de vanligaste stereotyperna; könsstereotyper och etnostereotyper. Könsstereotyper ligger till grund för diskriminering i både privata och offentliga sektorn. En diskussion som i allra högsta grad är aktuell i media och samhällsdebatten. Detta framgår bland annat i tidningen Svensk Polis om det i Stockholm tidigare använda vitsordssystemet.

Kunskap om psykologi är högst relevant i polisyrket då yrket till stordel består av möten med olika individer. Syftet med föreliggandestudie var att undersöka hur attityden till psykologisk kunskap ser utinom Polisen samt studera vilka faktorer som kan ha betydelse förattityden. Datamaterialet samlades in med enkäter som besvarades av64 polisstudenter samt 68 yrkesverksamma poliser. Resultaten visadeatt det fanns ett samband mellan attityder och tidigare högre studier,kön samt huruvida respondenterna var yrkesverksamma poliser ellerpolisstudenter. Kvinnor, respondenter med akademisk bakgrund samtpolisstudenter visade en signifikant mer positiv attityd till psykologiskkunskap jämfört med män, respondenter utan akademisk bakgrundoch yrkesverksamma poliser.

Denna studie undersöker unga män och kvinnors upplevelser och erfarenheter kring Polisens bemötande genom sex kvalitativa intervjuer med tre pojkar och tre flickor i åldern 17-23 år. Studien undersöker även om det finns skillnader i ungdomarnas upplevelser kring Polisens bemötande som kan härledas till deras könstillhörighet. Studiens teoretiska ansats utgörs av genusteori där utgångspunkten för förståelsen av kön och genus är socialkonstruktivistisk. Inom det socialkonstruktivistiska perspektivet ser man på kön och genus som kulturellt producerade produkter. Män och kvinnor tillskrivs olika egenskaper, tanke- och handlingsmönster p g a deras kroppars olikhet, vilket bl a får till följd att män och kvinnor behandlas olika.

Socialstyrelsen (2011) skriver att det är under de senaste tio åren som man har börjat uppmärksamma barn som bevittnat våld och att dessa barn kan reagera på samma sätt som barn som själva har utsatts för våld och är i behov av stöd och hjälp. Syftet med studien är att öka kunskapen om Socialtjänstens och Polisens arbete med barn som bevittnat våld. Målet är att försöka förstå om det finns en skillnad på myndigheternas bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld och hur denna skillnad i så fall yttrar sig. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi genomförde tre intervjuer med Socialtjänsten och tre med Polisen.

Syftet med arbete är att öka kunskapen att använda sig av de snabbare utredningsförfarande som finns att tillgå vid enklare typer av brott. Även belysa skillnaderna mellan förundersökningsanteckningar och förenklad utredning. Att genom ökad användning av RB 23:21 och 22 samt förenklad delgivning snabba på genomströmningstiden av ett ärende. För att komma fram till resultatet har vi använt relevant litteratur, propositioner, statens offentliga utredningar och genomfört intervjuer. I resultatdelen redovisas vad som sagts i förarbeten och uttalanden.

Under de senast fem åren har det inom den svenska Polisen genomförts flera större organisations- och arbetsmetodreformer. 2005 började Rikspolisstyrelsen arbeta med en av dessa, Polisens underrättelsemodell, PUM. Inom ramen för denna arbetsmetod ska Verktyg för planlagd operativ polisverksamhet, VPOP, användas. Denna rapport undersöker hur väl arbetet med VPOP fungerar och attityden till att arbeta med detta på ordningsavdelningen hos Polisen i Umeå. Resultatet baserar sig på studier av centralt producerade dokument angående PUM och VPOP, och på intervjuer med olika befattningshavare på ordningsavdelningen i Umeå.

1 INLEDNING Det finns många anledningar till varför jag vill skriva om ungdomsbrottslighet. En anledning är mitt stora intresse om det här ämnet som är både intressant och lärorikt. Intressant är det för att det ofta talas och skrivs om ungdomsbrottslighet i Malmö, i media, i TV nyheter, tidningar, radio, och inte minst diskussioner och debatter bland våra politiker av olika partier i hela landet om vem som bäst kan hantera ungdomsproblematiken i vårt land. Lärorikt är det på grund av att det är så många verksamheter som är inblandade vid ungdomsbrottslighet, t.ex. skolan, Polisen, fritidsgårdar, rättväsendet, drabbade familjer men också själva ungdomarna som hamnar i brottslig verksamhet. Att intresset är stort för ungdomsbrottslighet kan också förklaras av att ungdomarnas ökade brottslighet ses som en markör och ett tecken på kommande problem för både samhällsutvecklingen och ungdomarna. I alla de här fallen vi nämnde är det ytterst viktigt för våra professionella organisationer d.v.s.