Historisk sett har det skett en utveckling av hur vi ser på barn. Till en början fostrade vi okritiska och fogliga medborgare men historien visar att vi behöver kritiska medborgare som kan ställa motfrågor. Därför har vi skrivit om barnsynen ur ett historiskt perspektiv för att komma till klarhet med om dagens barnsyn, där vi tror på det kompetenta barnet. Finns pedagogerna som ser till att barnet får inflytande över sin vardag. I läroplanen för förskolan står det att förskolläraren ska se till att barnen får ett reellt  inflytande över arbetssätt och verksamhetens innehåll. Syftet med vårt examensarbete är att belysa pedagogers uppfattning om och erfarenhet av barns inflytande i den pedagogiska verksamheten och sätta dessa i relation till demokrati- och barnsyn.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers ansvarstagande och inställning till anmälningsplikt av barn som far illa. Vi vill också ta reda på om de ändrar sitt förhållnings- och arbetssätt gentemot det utsatta barnet och barngruppen samt om pedagogerna anser att de får tillräckligt med stöd vid en anmälningsprocess.I studien har vi valt att använda oss av enkäter. Vi delade ut enkäterna till alla pedagoger på två olika skolor. Av 44 utdelade enkäter fick vi tillbaka 33 och vi använde oss av 32 stycken.Resultatet visar att flertalet av pedagogerna var medvetna om anmälningsprocessen av barn som far illa. De som anmält misstanke om barn som far illa till socialtjänsten kände känslor som exempelvis ledsamhet, osäkerhet och psykisk påfrestning.

BAKGRUND:I bakgrunden beskriver vi vad litteratur och forskning tar upp kring anmälningsplikten. Vibeskriver olika varianter av misshandel och dess innebörd. Vi förklarar de lagar ochförordningar som pedagoger inom verksamhet som berör barn måste förhålla sig till. Vi taräven upp problematiken som förkommer vid en anmälan. Vi redogör även för tidigareforskning inom vårt ämne.SYFTE:Vårt syfte är att studera hur pedagoger i förskolan uttrycker sina tankar och känslor kring sinanmälningsplikt.METOD:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod med en öppen intervju, då vi valt attintervjua sex pedagoger på tre olika förskolor.

Syftet med vår undersökning är att bidra till större kunskap om pedagogers syn på användandet av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (TAKK) i förskolan. Metoden vi har valt för undersökningen är kvalitativ metod. Resultatet som studien gett visar att forskare anser att tecken är ett naturligt alternativ för yngre barn att uttrycka sig genom innan de börjar tala, vilket bland annat en amerikansk studie pekar på. TAKK visar sig enligt våra informanter vara ett bra språkstöd för alla barn, inte bara för de som har en språkstörning. Våra tankar stärks av förskolans läroplan (Lpfö 98 rev.2010) som menar att alla barn ska ha rätt att uttrycka sig, men alla har inte möjlighet att formulera sig genom det verbala språket.

Mitt syfte med detta examensarbete är att få en djupare förståelse om pedagogers tankar, erfarenheter och kunskap till att stödja tvåspråkiga barns språkutveckling. Genom intervjuer har jag kunnat ta del av hur pedagogerna enligt dem själva, anser hur de går tillväga för att stimulera språkutvecklingen i förskolan. Vilka möjligheter ges till barnen i förskolan för att främja det svenska språket hos tvåspråkiga barn. Resultatet visar att pedagogerna anser att barnens vistelse på förskolan är en språkstimulerande miljö där barnen dagligen tränar det svenska språket. Trygga barn har lättare att ta till sig ett nytt språk, därför ska pedagogerna arbeta väldigt nära barnen. Pedagogerna arbetar aktivt med språkutveckling på många olika sätt.

Bakgrund: Deltagandet i den fria leken är ytterst viktigt för barn. Det är där de tränar sina sociala färdigheter tillsammans med andra. Genom leken lär barnen känna sig själva och sin omvärld. För att fungera i dagens samhälle krävs det en god social förmåga då vi i allt större utsträckning jobbar och lever nära varandra. Skolan har ett lika stort ansvar att uppnå både de sociala- och kunskapsmässiga målen.

Abstract Synen på och användandet av lek i förskoleklass och grundskolans tidiga år Björn Andersson Andersson, B. (2006). Synen på och användandet av lek i förskoleklass och grundskolans tidiga år. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola Detta är en kvalitativ studie baserad på intervjuer med två förskollärare och två lärare i grundskolan angående deras syn på lek och dess användande i undervisningen. Det övergripande syftet är att försöka ta reda på varför lek används i mindre omfattning i grundskolan jämfört med förskoleklassen.

SammanfattningStudiens syfte är att synliggöra pedagogers föreställningar om lek och lärande i förskolans verksamhet. Den beskriver lek och synliggör lekens betydelse för barnet i dess lärandeprocess. Den lyfter även fram olika aspekter och problematiserar den vuxnes deltagande i leken. Frågeställningarna som studien bygger på är: vilka föreställningar förekommer i pedagogernas tal om lek och lärande? Vilka skillnader och likheter framkommer det av pedagogernas föreställningar om lek och lärande? Samt hur kan vi förstå lek i förhållande till lärande? En kvalitativ intervjumetod ligger till grund för studien och med inspiration av diskursanalys har vi försökt tolka pedagogernas föreställningar om det valda temat.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på elevers och pedagogers erfarenheter och föreställningar kring klasstorlekens betydelse i arbetet med att skapa goda förutsättningar för lärande i grundskolans tidigare år. Detta gjorde jag genom kvalitativa intervjuer.Jag genomförde en gruppintervju med 3 pedagoger som alla är klasslärare i grundskolans tidigare år, samt 3 gruppintervjuer med elever från årskurs 2-4.Mitt resultat visar att eleverna och pedagogerna anser att gränsen för en liten/stor klass går vid tjugo elever, vilket alla tre involverade klasser överstiger. Det blir också tydligt att det är övervägande negativt att gå i en stor klass när det handlar om förutsättningar för lärande. Till största del så handlar det om pedagogers oförmåga att hinna med varje elev och elevers saknad av hjälp från pedagogen.Slutsatsen, dragen från resultatet och den litteratur jag tagit del utav, blir att lärandet skulle förbättras om elevantalet i en klass minskade. Detta både ur ett elev- och pedagogperspektiv.

Bakgrund:Vi har valt att skriva om leken på förskolor eftersom vi anser den är viktig. En del barn har svårt att komma in i leken, vissa barn är väldigt dominanta, en del barn är budbärare åt de andra barnen i leken och några barn är tystlåtna, utåtagerande och inåtvända. Många barn har svårigheter att förstå de sociala koderna och behöver utveckla förmågan att samspela i leken. Vi är intresserade av vilka uppfattningar pedagogerna har för att främja dessa barn och för att inkludera dem i leken. Syfte:Vårt syfte med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur pedagogerna uppfattar barn med leksvårigheter.

Syftet med studien är att skapa en fördjupad insyn i pedagogers upplevelser av huruvida och på vilka sätt pedagoger i förskolan arbetar med språket som verktyg för inkludering i en förskola för alla barn. Vi har fokuserat på att synliggöra faktorer som påverkar barns språkutveckling, hur pedagoger arbetar för att främja och stärka barns språkutveckling samt hur pedagogers visioner ser ut gällande alla barns rätt att utveckla sitt språk. Den metod som använts i studien är kvalitativa intervjustudier med verksamma pedagoger på olika förskolor. Resultatet visar på betydelsen av att ha mindre antal barn i barngrupp för att kunna arbeta på ett positivt sätt samt vikten av att skapa trygghet i syfte att se och gynna alla barns språkutveckling. Studien belyser möjligheter samt dilemman gällande hur en inkludering kan genomföras med hjälp av språket som verktyg.

Studiens syfte är att lyfta fram pedagogers uppfattningar och upplevelser av arbetet i förskola med funktionshindrade barn och arbetet i skolan med individuellt integrerade elever.Vi valde en kvalitativ metod där det handlar om människors uppfattning och deras förståelse av sin sociala verklighet. En fenomenografisk ansats för att vi är intresserade av människors tankar och vi har använt oss av en semistrukturerad intervju.Resultatet av vår empiriska undersökning redovisas genom beskrivningskategorier dvs. begrepp som respondenterna själva har benämnt i intervjuerna.Vår diskussion delade vi in i metoddiskussion och resultat- och analysdiskussion. I resultat- och analysdiskussion reflekterar vi över begreppen ansvar, kompetenser, förhållningssätt, utveckling, rektors ansvar, inkludering eller integrering och möjligheter.I vår undersökning ser vi att viljan och engagemanget finns hos pedagogerna för en inkluderad verksamhet. Men vi ser också att de rätta förutsättningarna för att lyckas saknas i deras arbetsvardag.

Fransson, Pernilla & Fäldt, Charlotta (2011) Pedagogers tankar om utomhuspedagogik Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola. Huvudsyftet med vårt examensarbete är att ta reda på hur och om utomhuspedagogiken används ur ett pedagogiskt syfte, i förskolan. Vi vill bidra med ökade kunskaper om utomhuspedagogiken och ge en bild av hur den används i daglig verksamhet. Detta har vi tagit reda på genom intervjuer med förskollärare. Vårt arbete har utgått från följande frågeställningar Hur utnyttjar pedagogerna på förskolan utemiljön, för barns lärande? Hur arbetar pedagogerna på förskolan med utomhuspedagogik för barns sociala utveckling? Hur tar pedagogerna tillvara på barnens nyfikenhet i utemiljön? Studiens centrala begrepp är: kunskap, sociala sammanhang, samspel, kommunikation, motorik, rörelse, fysisk aktivitet, miljö, utomhuspedagogik och lärande.

Förskolan kan vara en fantastisk arena för barn att lära känna andra barn på och få möjlighet att skapa sig kunskap och förståelse för andra människor. När barn träffas börjar de oftast leka på olika sätt, vilket utvecklar deras sociala samspel. Under vår utbildning som blivande förskollärare har vi problematiserat kring vilken roll pedagoger har i barns lek för att på bästa sätt stödja barnen i deras samspel. Syftet med studien är således att skapa en förståelse för vad pedagogerna anser vara lekens styrkor, hur pedagoger ser på sin närvaro och hur de kan stödja och stimulera det sociala samspelet i leken. Metoden som använts har varit kvalitativ med intervjuer av sex pedagoger på tre olika förskolor.

Föreliggande undersökning är att ge en bild av sex pedagogers upplevelser av barns andraspråksutveckling i förskolan samt att ge en bild av verktyg och metoder som pedagogerna använder för att utveckla barns andraspråk. Forskningsfrågorna för arbetet är hur pedagogerna beskriver de lärarledda aktiviteterna och leken i syfte att utveckla ett andraspråk, och även vilka verktyg och metoder pedagogerna beskriver som betydelsefulla ur ett andraspråksfrämjande syfte lyfts fram. Undersökningen utgår från en kvalitativ undersökningsmetod och består av intervjuer med sex utbildade pedagoger på tre olika förskolor i södra Sverige. Resultatet i undersökningen visar att utvecklingen av andraspråket främjas när barnen lekar och samspelar med andra barn och vuxna i förskolan. Svaren i resultaten beskriver även om vikten med barngruppen, där det framkommer att det är bra att blanda svensktalade barn med barn med annat modersmål tillsammans. Det framkommer även att pedagogernas roll är viktig under förskolans samtliga aktiviteter för stöd och guidning, pedagogerna säger även att de föredrar att arbeta med små barngrupper där ett förväntat lärande kan ske. De intervjuades uppfattning är att kommunikationen med barnen är den främsta metoden för andraspråksutveckling, även sången och sagan upplevs av pedagogerna vara gynnsamma verktyg för andraspråksutvecklingen.