The Egyptian religion viewed the whole world as divine and inhabited by both gods and men. Concepts such as death was therefore explained through myths. The ancient society feared death but desired an eternal life. The Egyptians saw death as a physical dismemberment of the body as had happened in the myth of Osiris when death was first introduced to the world. Osiris functioned as a prototype for all men as he had overcome death by finding a new existence in the netherworld.

Huvudfrågan i den här uppsatsen är på vilket sätt som konsten speglar religionen i Egypten under Det mellersta riket. Uppsatsen börjar med att beskriva när Det mellersta riket skulle ha ägt rum, vilket dock är lite osäkert, då årtalen kan variera något mellan olika författare. Vidare, vill jag ge en inblick i hur den egyptiska konsten bör tolkas, då detta inte är på samma sätt som vi västerlänningar, idag, ofta tolkar konst utifrån dess yttre skönhet och helhet. Sedan följer en beskrivning av hur religionen förmodligen uppstod kring Nilen och inspirerade det religiösa livet, då denna flod var livsviktig och källan till att livet över huvud taget gick att leva i Egypten. Detta stycke inrymmer också skapelsemyten, gudar och ritualer.

Det här arbetet fokuserar på den profana och religiösa människans omedvetna arketypiska arv som vi fått genom myterna, och vidare på hur detta påverkar oss i särskilda situationer. Som exempel har jag fördjupat mig i terroristattacken mot World Trade Center den 11 september 2001.I min första del beskriver jag myterna och olika mytkriterier, hur de är uppbyggda och vad de innehåller. Gemensamt för de olika myterna visar sig vara kampen mellan kaos och ordning och/eller det onda och goda, där harmoni måste råda på det jordiska planet såväl som på det gudomliga. I denna del tar jag också upp tidens betydelse och hur både den profana och religiösa tiden är av cyklisk natur där nyåret och återupprepning av högtider är av stor vikt för den psykologiska bearbetningen och personliga existensen.I min andra del beskriver jag staden New York och dess betydelse för innevånarna själva och omvärlden, som en stad med grandios arkitektur som själv talar om sig som en stad som symboliserar absolut frihet, välgång och tillväxt. Jag beskriver också tvillingtornen i World Trade Center som en axis mundi, ett mänskligt strävande åt det gudomliga, i världens navel, den absoluta mittpunkten.