Syfte: Syftet är att undersöka och utreda problematiken med IAS 40 och dess implementering i svenska fastighetsföretag. Vi undersöker om företag som följer IAS 40 värderar sina fastigheter till verkligt värde eller anskaffningsvärde, i balansräkningen. Vi vill även se på vilka grunder detta val har gjorts samt om det har påverkat jämförbarheten mellan företagen. Vidare vill vi undersöka om fastighetsföretagen från och med år 2006 kommer att använda sig av årsredovisningslagens ?får-regler? i de juridiska personerna och redovisa till verkligt värde.

Från och med 1 januari 2005 har onoterade bolag kunnat värdera sina fastigheter enligt IAS 40. IAS 40 är en standard som kommer från den största internationella normgivare inom redovisning, IASB. IAS 40 ger företag möjlighet att värdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde eller till anskaffningsvärde med avdrag för avskrivningar. Den stora skillnaden från tidigare är att man numer kan värdera till verkligt värde i stället för till anskaffningsvärde som endast är tillåten enligt årsredovisningslagen.Syftet med vår uppsats är att undersöka om de onoterade fastighetsbolagen väljer att värdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40. Vi vill även undersöka hur insatta de är i den nya standarden och vad de har för inställning till den.För att ta reda på detta har vi läst igenom teori inom ämnet, intervjuat ett onoterat fastighetsbolag och granskat fyra slumpmässigt utvalda årsredovisningar.

Bakgrund och problem: Börsnoterade fastighetsbolag i Sverige koncernredovisar idag enligtIFRS. Alla dessa bolag värderar sitt fastighetsinnehav till verkligt värde. Verkligt värdeföranleder många beräkningar och bedömningar vilket ger ett subjektivt värde. För- ochnackdelar har diskuterats i flera årtionden och åsikterna går fortfarande isär.Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och förstå attityden till och uppfattningar omverkligt värde och ta reda på om det skiljer sig mellan fastighetsbolag, revisorer ochakademiker.Avgränsningar: Vår studie är inriktad på den svenska marknaden och fastighetsbolag somkoncernredovisar enligt IAS 40. Vi har valt två fastighetsbolag med huvudkontor i Göteborgvilket gör det enklare för oss att träffa respondenter.

Bakgrund och problem: I och med införandet av IAS 40 har svenska bolag fått möjlighet attvärdera sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Denna redovisningsteknik innebär viden första anblick en bättre värderelevans. Hur bra denna värderelevans är i praktiken äremellertid intressant att studera.Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka hur redovisningens värderelevans, dvs. kopplingenmellan redovisningen och aktiekursen, påverkas av att förvaltningsfastigheter numeravärderas till verkligt värde i enlighet med IAS 40.Avgränsningar: Vår undersökning omfattar endast bolag som varit börsnoterade sedan år2005 (då IAS 40 blev tillämplig)Metod: Vi har genomfört en kvantitativ studie, där vi med hjälp av en enkel regressionsanalyshar undersökt sambandet mellan det egna kapitalet och aktiemarknadens värdering avfastighetsbolag.Resultat och slutsatser: Uppsatsen visar att det råder ett värderelevant samband mellanaktiekursutvecklingen och förändringar i eget kapital då värdering av förvaltningsfastighetersker till verkligt värde. Vidare visar uppsatsen att värderelevansen är bättre då värdering skertill verkligt värde än när värdering sker till anskaffningsvärde om sambandet studeras under12 och 24 månader samt att värderelevansen ökar över tiden.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att kartlägga de värderingsmetoder som används för att fastställa verkligt värde på finansiella instrument och också granska hur dessa metoder redovisas. Därtill syftar uppsatsen till att diskutera problematiken för värderingskonceptet verkligt värde. Detta görs i två delar, utifrån standardsättarnas perspektiv och de finansiella institutens. Därefter utreds förbättringar inom konceptet som baseras på de två tidigare delarna. Metod: Uppsatsens undersökning utfördes via en fallstudie som baserades på kvalitativ data. Data inhämtade från två separata områden, tre redovisningsstandarder (SFAS 157, IAS 39 och IFRS 7) och årsredovisningar från 2007, hämtade från de tio största finansiella instituten (baserat på balansomslutning) ifrån USA respektive Europa. Resultat & slutsats: Undersökningen visade att rekommendationerna kring vilka värderingsmetoder som ska tillämpas är likvärdiga från de båda standardsättarna; prisnoteringar och värderingsmodeller, men inte toleransen kring värderingsmodeller, där FASB är mer tillmötesgående än vad IASB är.

Uppsatsen behandlar de orealiserade vinster som i vissa fall kan redovisas på grund av att redovisningsreglerna möjliggör eller kräver att tillgångar ska värderas till verkligt värde. Innehållet i uppsatsen inriktas på hur dessa vinster ska förhindras att ingå i ett underlag för utdelning. Uppsatsens syfte är att undersöka om en bunden fond för verkligt värde är lämplig att införa i Sverige för att förhindra utdelning av orealiserade vinster. Avsikten är att testa fondens effektivitet, konsekvenser och om det finns ett behov för att införa en särskild reglering eller om den gällande Aktiebolagslagen är tillräcklig. För att besvara uppsatsens frågeställningar har vi tillämpat en juridisk metod, vilket för våran del innebär att vi sorterat och analyserat relevanta rättskäller inom både svenska och norska Aktiebolagslagen och Årsredovisningslagen.

Syftet är att beskriva och analysera värdering och redovisning av förvaltningsfastigheter enligt reglerna om redovisning till verkligt värde och hur svenska fastighetsbolag förhåller sig till referensramens kvalitativa egenskaper. För att uppnå uppsatsens syfte har vi använt oss av en kvalitativ djupstudie. Detta kommer till uttryck genom att vi granskar tre olika börsnoterade fastighetsbolag och gör en jämförelse mellan nuvarande redovisningsregler, gällande värdering av förvaltningsfastigheter, och kommande regler och dess påverkan på de svenska fastighetsbolagen. I uppsatsen görs en fallstudie av de tre fastighetsbolagen samt en revisor som intervjuats. Dessutom har fastighetsbolagens årsredovisningar för 2002 räknats om och försetts med fastighetsbeståndens verkliga värde.

Allt sedan 2005 skall svenska bolag noterade på börsen upprätta sin redovisning enligt International Financial Reporting Standards, IFRS/IAS. Innan införandet av standarden redovisades förvaltningsfastigheter enbart i balansräkningen och till anskaffningsvärde med avdrag för värdeminskningar. Den nya standarden innebär dock att värdering och värdeförändring numer skall tas upp till verkligt värde i balans- och resultaträkning. Redovisning och värdering till verkligt värde för dessvärre med sig en del komplikationer. Enligt teorin förutsätter metoden en perfekt och fullständig marknad, en marknadssituation som i realiteten aldrig uppstår. Samtidigt krävs, för att överhuvudtaget kunna genomföra en värdering, antaganden om marknadsutveckling och framtida kassaflöden.

Bakgrund och problem: Som ett steg i konvergeringsprocessen med FASB startade IASB år2006 ett projekt med syfte att skapa en enhetlig standard för värdering till verkligt värde i helaIFRS. I den inledande fasen av projektet utformades ett discussion paper, där denamerikanska motsvarigheten för värdering till verkligt värde, SFAS 157, användes somutgångspunkt. En av de standarder som i hög grad innefattar värdering till verkligt värde ochsåledes berörs i stor utsträckning av projektet är IAS 39, redovisning och värdering avfinansiella instrument. Värdering av finansiella instrument är ett komplext och vidaomdebatterat område vilket har uppmärksammats speciellt under finanskrisen då mycketkritik har riktats mot SFAS 157. Definitionerna av verkligt värde skiljer sig i dagsläget mellanSFAS 157 och IAS 39 och organisationer runt om i världen har ställt sig kritiska till en direkttillämpning av den amerikanska definitionen eftersom den anses vara för marknadsbaserad.Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur den praktiska redovisningen enligt IAS 39 kantänkas påverkas om IASB inför värderingsmetoderna i SFAS 157, samt beskriva vilkauppfattningar sakkunniga har kring dagens sätt att värdera till verkligt värde samt hur dessastämmer överens med definitionen och värderingsmetoderna i IAS 39 och SFAS 157.Metod: En kvalitativ undersökningsmetod har använts där fem intervjuer har utförts för attsamla in studiens empiriska material.

Finanskrisen som utlo?stes ho?sten 2008 av en alltfo?r genero?s utla?ningspolitik av banker och finansiella institut ledde till att deras verksamheter blev ifra?gasatta. Kritik riktades bland annat gentemot IFRS regelverk och da? framfo?rallt va?rdering till verkligt va?rde som enligt vissa hade bidragit till krisens omfattning. Kritiken bestod fra?mst i att redovisningsmetoden till stor del bygger pa? subjektiva bedo?mningar av tillga?ngar som a?r sva?ra att verifiera fo?r utomsta?ende intressenter.

IAS ? International Accounting Standards är en internationell redovisningsstandard inom EU som i Sverige blev obligatorisk för börsnoterade bolag år 2005. Första utkastet till IAS 40 innehöll två kontroversiella förslag, att värdering skulle ske till verkligt värde och att värdeförändringarna skulle redovisas över resultaträkningen. Vårt syfte är att beskriva redovisningen av förvaltningsfastigheter enligt IAS 40 och dess redovisning av värdeförändringar. Det vi fokuserar på är huruvida redovisningen av värdeförändringar enligt verkligt-värde-metoden i IAS 40 är det bästa sättet eller om omvärderingsmetoden i IAS 16 är att föredra.För att få djupgående information och åsikter i ämnet valde vi att använda oss av en kvalitativ metod.

Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde.Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade.

Enligt de regler som anges i IAS 40 ges möjlighet till att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde. Detta värde tas fram med hjälp av intern- eller externvärdering av ett marknadsvärde. Problemet är att det i princip är omöjligt att exakt fastställa ett försäljningspris eftersom det sanna marknadsvärdet visar sig först vid försäljningstransaktionen vilken påverkas av en stor mängd faktorer. Med bakgrund av detta är syftet med uppsatsen att utreda användbarheten av redovisningen av förvaltningsfastigheter för analytiker på aktiemarknaden. Metoden vi använder är en kvalitativ intervjustudie med framstående och erfarna aktieanalytiker som arbetar med fastighetsmarknaden.

Skogen har en stor betydelse världen över, där skogen utgörs av 3,9 miljarder hektar mark. De största skogsområdena finns i Ryssland, Brasilien, Kanada, USA och Kina. Den allra största skogsägaren i Sverige är Sveaskog med sina 3,5 miljoner hektar skogsmark. År 2002 tillkännagav Europaparlamentet att de biologiska tillgångarna skulle värderas till verkligt värde, enligt IAS 41. Innan värderades de biologiska tillgångarna till anskaffningsvärdet.

Bakgrund:     Redovisningen är för närvarande inne i vad många forskare kallar en revolution som innebär radikala förändringar på hela redovisningsområdet. Bland förändringarna märks den ökade betoningen på den kvalitativa egenskapen relevans. Tillförlitlighet, som tidigare varit djupt förankrad i redovisningen, har fått stiga tillbaka. En framträdande förändring som hänger samman med den ökade betoningen på relevans, är införandet av verkligt värde metoden för vissa typer av tillgångar. Verkligt värde innebär att en tillgångs värde tas upp till ett uppskattat marknadsvärde i balansräkningen.