I denna uppsats har Willy Kyrklunds roman Tvåsam (1949), 1 med hjälp av berättartekniska analysverktyg såsom berättarnärvaro, karaktärsgestaltning, metatextualitet, komposition och språk och stil, undersökts. I uppsatsen har de grepp som använts i textens diskuterats med avseende på effekten för läsaren. Det har framkommit att framförallt textens montageform, inte uppfyllande genreförväntningarna, bidragit till att skapa ett allegoriskt betydelseplan där poäng och mening kan utläsas. De genrebrytande effekter texten utvinner kan sägas göra texten till en antiroman, en metaroman eller en allegorisk roman. Tvåsam kan sägas handla om skrivandet och en läsning av Tvåsam kan sägas vara ett sökande efter mening.

Uppsatsens syfte är att beskriva sex behandlingsassistenters uppfattningar, erfarenheter och upplevelser kring hållningar av barn mellan 0-12 år som är placerade på institution. Behandlingsassistenterna kommer från två olika institutioner. Uppsatsen är en kvalitativ studie med ett fenomenologiskt vetenskapsperspektiv, vilket betyder att uppsatsen strävar efter att förstå behandlingsassistenternas upplevelser och tankar kring fenomenet hållningar och att titta närmare på hur talet kring hållningar ser ut. Genom en induktiv ambition skapades ur empirin olika analysteman med underkategorier. Dessa är vägledande i analysen.

Syftet med denna uppsats är att åskådligöra hur kursplanens begrepp (ur Lgr 11) historiemedvetande samt historisk referensram åskådliggörs i relativt nyutgivna läromedel. I föreliggande uppsats representerat av boken Historia Maxi, författad av Elisabeth Ivarsson och Mattias Tordai, utgiven 2010. Läroboken är avsedd för grundskolans senare år. Frågeställningen lyder: Hur åskådliggörs kursplanens begrepp historiemedvetande samt historisk referensram i läroboken ur skilda historiekulturella perspektiv? De teoretiska definitioner av kursplanens begrepp som ges utgår ifrån historikern Klas Göran Karlssons samt historiedidaktikern David Mellbergs definitioner av begreppet historiemedvetande i boken Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken från 2004, samt Kenneth Nordgrens vidare förståelse av begreppet i sin doktorsavhandling Vems är historien? från 2006.

I detta arbete har vi försökt skapa en metod som skulle kunna hjälpa ljuddesigners inomindieföretag att med begränsade resurser komma fram till en kvalitativ ljuddesign genom attanvända en form av återvinning. Syftet med vår metod, som vi kallar för pantametoden, går utpå att återvinna ljudmaterial med hjälp av effekter för att skapa nya och kreativa ljud som går attanvända i en produktion. Vi kommer att gå igenom de nödvändigaste delarna för att visa hur vitillämpat vår metod, exempelvis vilka verktyg som finns och hur de kan användas för att uppnådet resultat som eftersträvas. Metoden har testats på två stycken spel som vi har varit med ochutvecklat, och där vi har bidragit med ljuddesignen med hjälp av vår metod. Vi kommer attpresentera vilket resultat vi har uppnått, och vilka problem som har uppstått..

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Bakgrunden till denna studie är den massiva samhällssatsning som görs för att stimulera entreprenörskap och skapa fler företagare. Forskningsfältet visar dock på en problematik som härleds ur otydligt definierade begrepp vilket skapar förvirring och missförstånd om vad entreprenörer och entreprenörskap egentligen innebär. Den dominerande tendensen att fokusera på den enskilda entreprenören som en individ med specifika talanger och kvaliteter får numera konkurrens och idag efterfrågas forskning som belyser interaktionen mellan aktör och struktur. Syftet med studien är att belysa hur entreprenöriella individer konstruerar sin verklighetsbild samt öka förståelsen för hur diskurser och maktstrukturer i samhället ger människor olika möjligheter att utöva och utveckla entreprenörskap och därmed skapa möjligheter i arbetet att stimulera till entreprenöriella förhållningssätt. På grund av detta så valdes respondenter ut i enlighet med studiens stipulativa definition av entreprenörskap som social handling och inte i enlighet med traditionella bilder av entreprenörer.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Suicid är idag en av de vanligaste dödsorsakerna för män och kvinnor i åldrarna 15-44 år i Sverige. Sedan ett antal år bedrivs omfattande forskning kring suicidprevention, vilken har bidragit till en minskning av suicid. Efterlevande anhörigas situation har dock hamnat mer i skymundan när det gäller forskning, och då i synnerhet unga människor som förlorat en förälder eller ett syskon. Då självmord är ett historiskt tabubelagt ämne kan stödet från vänner bli bristfälligt eller helt utebli, då omgivningen ofta har svårt att förhålla sig till den efterlevande och dennes sorg. Samhällets funktion som stödinstans blir här viktig.

AbstractMarie Widerberg (2010). Portfolio i förskolan med perspektiv på specialpedagogik. (Portfolio in primary school with perspective on special education.) Sektionen för lärarutbildningen, specialpedagog utbildningen 90 hp.Examensarbetets syfte är att med perspektiv på specialpedagogik, undersöka hur portfolion används på förskolor i en mindre kommun samt belysa specialpedagogens roll. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: På vilket sätt påverkar och utvecklar portfolion enligt pedagogerna, det enskilda barnet och förskolans verksamhet? På vilka sätt används portfolio som ett underlag till pedagogernas egen reflektion kring sin verksamhet och sitt förhållningssätt? Vilka möjligheter och hinder menar pedagogerna att det finns i arbetet med portfolio? samt Vilken roll kan specialpedagogen ha i arbetet med portfolio och hur kan portfolion användas som ett specialpedagogiskt redskap? Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om portfolio, specialpedagogik samt specialpedagogens roll i förskolan.

Den här uppsatsen har anknytning, men ingen direkt koppling, till b-uppsatsen Invandrarsvenska ? ett ungdomsspråk?, därför kan man se denna uppsats både som fristående och som en del av Invandrarsvenska ? ett ungdomsspråk? I uppsatsen har jag valt att titta närmre på det litterära verket Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri, som från början skulle ha fått ett större utrymme i Invandrarsvenska ? ett ungdomsspråk? Ett öga rött publicerades 2003 och blev snabbt en omtalad bok eftersom den inte var skriven på korrekt grammatisk svenska. Den är skriven på vad som kom att kallas ?invandrarsvenska?, en form av talspråk, där det svenska språket blandats med slang och ord från andra språk. Ett öga rött handlar om en ung pojke som söker svar på frågor om sin omgivning och identitet.

Prehospital akutsjukvård är den vård och behandling som utförs i ambulansen eller på skadeplats, det vill säga innan patienten kommer till sjukhuset. Det ställs höga krav på ambulanspersonalen då miljön i det prehospitala mötet kan vara varierade och ske i stort sett var som helst. Patienter med hjärtinfarkt är en stor patientgrupp inom den prehospitala akutsjukvården och drabbar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos. Men forskningen visar också att många kvinnor har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsens övergripande syfte är att utröna huruvida ett specifikt samtida populärkulturellt verk ? den amerikanska filmen John Q (2002) ? i representationen av sina karaktärer befäster en kolonialistisk diskurs eller om dessa gestaltas på ett sätt som skiljer sig från denna diskurs representationsmönster. Med kolonialistisk diskurs avser jag här en diskurs som fundamentalt gror ur de idémönster som var verksamma under den egentliga kolonialismen. Utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv med teoretiska analysinstrument från diskursteori och postkolonialism analyseras kvalitativt filmens karaktärer som indelas i fyra subjektspositioner; icke-vit man/kvinna och vit man/kvinna. Dessas identiteter undersöks i analysen utifrån fem huvudsakliga aspekter; 1/ funktion/roll i narrativet, 2/ personlighet och icke-fysiska egenskaper, 3/ agerande och förehavanden, 4/ utseende och slutligen 5/ eventuellt tydligt intertextuellt förhållande till den skådespelare som representerar honom/henne.Analysen visar att filmen John Q i upprättandet av en gynnad dikotomi mellan människa och system konstruerar karaktärernas identiteter på ett sätt som nästintill fullständigt följer den kolonialistiska diskursens representationsmönster.

AbstractSyftet med den här studien är att undersöka vad det är som gjort Enid Blytons Fem-serie så populär. För att ta reda på detta har en analys gällande struktur och handlingsschema på tio delvis slumpmässigt utvalda Fem-böcker utförts. Ett medvetet val har gjorts då första och sista boken i serien tagits med i studien. Särskilt fokus läggs på de handlingsscheman som återfinns i de olika böcker då en hypotes är att handlingsförloppen inte skiljer sig nämnvärt åt böckerna emellan samt att detta ger ett igenkännande som tilltalar de läsande barnen.Tidigare forskning kring Blytons böcker om Fem-gänget, syn på strukturer i skönlitteratur samt vad andra forskare anser vara det som tilltalar läsande barn lyfts fram och kopplas till föreliggande studie. Som grund för analysen av handlingsförloppen används Ecos studie gällande handlingsscheman i Flemings böcker om James Bond.För att komma fram till vad det är som gör dessa böcker så populära jämförs andra forskares syn på barn och skönlitteratur med det detta arbete kommit fram till gällande Blytons böcker.