Det är inget nytt att undersöka interaktioner på Facebook, dock är det oftast ur privatpersoners synvinkel Facebook undersöks och inte lika ofta ur en organisations synvinkel. Den här studien syftar till att fylla en del av gapet i medie- och kommunikationsforskningen om hur ideella organisationer beter sig på Facebook genom att undersöka den narrativa processen hos två ideella organisationer och hur delaktiga användare är i organisationernas berättelse beroende på organisationens storlek, Kvinnojouren Embla och Rädda Barnen. Därför är studiens frågeställning utformad som följande; på vilket sätt interagerar ideella organisationer med sina medlemmar via organisationens Facebook-sida? Hur utvecklas interaktiva berättelser på organisationernas Facebook-sida? Vilka skillnader kan identifieras mellan en stor och liten organisation?Studien utgår ifrån Earl och Kimport (2011) som menar att organisationer kan använda sig av två strategier i sin kommunikation på nätet; supersize strategier, som kortfattat innebär att organisationer tar sina befintliga offline-strategier och gör dem större, starkare och kraftfullare via internet, samt teori 2.0 strategier, som kortfattat innebär att organisationer använder nya, innovativa metoder för att förmedla sina budskap. Solis och Breakenridge (2010) skriver om hur interaktivitetsmöjligheter förändrar hur organisationer bör tänka när de skriver meddelanden på nätet och att organisationer bör sluta se sina intressenter som en stor publik, utan att de ska betraktas och behandlas som individer.

Syfte och metod: Syftet med studien var att undersöka hur föräldrar blir bemötta avBUP/sjukvården när de söker hjälp då de har ett barn som har någon form avneuropsykiatriska symtom. Jag ville också undersöka hur bemötandet och kommunikationenfungerat när en utredning återkopplas till föräldrar, barn och skola. Syftet var också attundersöka vad för hjälpinsatser föräldrar och barn erbjuds vid återkopplingen och vad avdessa som varit verksamma för familjerna. Insamling av empirin har skett genom, en intervjuav representant från professionen och fyra föräldrar till barn med neuropsykiatriska diagnoser.Jag har analyserat resultatet med hjälp av kommunikationsteorin, kristeori, systemteori samtett pedagogiskt perspektiv. Dessutom har jag använt mig av tidigare forskning som betonarvikten av socialt stöd från familjen, föräldrars känsloreaktioner vid barns diagnostisering ochbemötande av dessa samt en studie som har ett liknande syfte som mitt.Resultat och slutsats: Jag har med mina fem intervjuer fått ett uttrycksfullt material som jagvalt att presentera i en narrativ form.

Bauer, Martina & Zielniski, Jennie (2013) Specialpedagogers tankar om inkludering. (Special educators thoughts on inclusion). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola Problemområde Inkludering är ett begrepp som används ofta i skolan. Eleverna i klassrummen har olika behov och många behöver extra stöd. Pedagogerna upplever att de inte har tid att individanpassa och ge eleverna det stöd de behöver samt resurser för att utföra det arbete som krävs av dem.

Att jobba inom socialtjänsten med ekonomiskt bistånd innebär att man som socialsekreterare måste skriva en hel del utredningar, och det förväntas av socialsekreterarna att dessa utredningar är objektiva sammanfattningar av klientens situation. Men är det överhuvudtaget möjligt att vara objektiv? Och är det egentligen klientens berättelse som skrivs ner i utredningen eller socialsekreterarens? Studien utgår från frågeställningarna: Vad innebär det att utreda inom ekonomiskt bistånd? Hur ser socialsekreterare på klientens delaktighet i utredningsprocessen? Är bristande kunskaper i svenska ett hinder för klientens delaktighet i utredningsprocessen? Syftet med studien är att studera utredningsarbete inom ekonomiskt bistånd och den strukturerade utredningsmetod som används inom Göteborgs Stad, samt att se om socialsekreterarna som använder den anser att den leder till att klienten blir mer delaktig. När det gäller delaktighet definieras det begreppet här som aktiv medverkan och medinflytande. Studien görs utifrån ett postmodernt perspektiv. För att få svar på frågeställningarna har tio socialsekreterare i invandrartäta stadsdelar i Göteborg intervjuats, och resultaten av denna empiriska undersökning har analyserats med hjälp av teorierna socialkonstruktionism och narrativ teori. Att utreda inom ekonomiskt bistånd är en mångfacetterad uppgift.

Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen är att göra en komparativ studie av två svenska nyhetstidningars förmedling av de inledande skeendena i Jacksonrättegången. Jag analyserar om rättegången är en medieskandal enligt James Lull och Stephen Hinermans kriterier. Följande frågeställningar besvaras: Är Jacksonrättegången en medieskandal enligt James Lull och Stephen Hinermans kriterier? Om det är en skandal, hur förhåller sig den till Tomlinsons teori om denglobaliserande skandalen? Hur har media konstruerat berättelsen kring Jacksonrättegången och hur förbereds publiken inför rättegången? Hur förhåller sig förmedlingen av Jacksonrättegången till det offentliga och det privata? Vad finns det för nyhetsvärderingar i förmedlingen av Jacksonrättegången? Vad finns det för likheter och skillnader mellan de utvalda nyhetstidningarnas sätt att förmedla Jacksonrättegången?TeoriI teoridelen används Lull och Hinermans kriterier på vad en medieskandal är samt teorier om medieskandaler enligt Thompson och Tomlinson. I narratologiavsnittet ligger fokus på berättarteknik med språk, dramaturgi och vinkling samt ett avsnitt om nyheter som berättelser där Bird och Dardennes beskrivning används.

6 Sammanfattning och diskussionVi har i vår studie sökt behandla hur bostadslösa skapar status. I vår analys fokuserade vi på tre centrala statusbegrepp samt ett fjärde tema, vilket vi använde för att ytterligare belysa hur bostadslösa skapar status. Våra statusbegrepp var statusförhandling, statuskrock och statusbalans. Vi tycker att de har hjälpt oss i vårt syfte genom att belysa vad vi anser ha varit viktiga tendenser i våra intervjupersoners berättelser. Vi vill på ett idealtypiskt vis tydliggöra vilken relation vi menar att våra statusbegrepp har till varandra.

I uppsatsen läggs ett intersektionellt perspektiv på konsthistorien. Det sker genom en belysning av det sydsvenska bonadsmåleriets undanskymda plats i allmänhet och de kvinnliga bonadsmålarnas osynliga roll i synnerhet.Uppsatsen består av fyra kapitel. I det första studerar jag den svenska konsthistorieskrivningen i tre historiografiska undersökningar: först en narrativ, sedan en kvantitativ och sist en komparativ diskussion av några historiografiska verk. Min huvudsakliga slutsats är att klassanalys lyser med sin frånvaro, ordet klass och framför allt arbetarklass nämns förhållandevis sällan. Genusstrukturer analyseras i varierande grad och på olika sätt medan etnicitet mest omnämns som en kanoniserad uteslutning.I det andra kapitlet introduceras först den sydsvenska bonadstraditionen.

Föreliggande studies syfte är att utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka hur företagande kvinnor, som själva beskriver sig som framgångsrika, konstruerar identitet. Detta sker med en kombination av analytiska verktyg från narrativ metod, kategoriseringsanalys och diskursiv psykologi vilka appliceras på data i form av företagande kvinnors blogginlägg. Resultatet visar att respondenterna tenderar att berätta om sig själva genom tre generella berättelser: berättelsen om företagsamheten, berättelsen om familjen och självbekännelseberättelsen och där gör de framför allt tre kategorier relevanta för den egna identiteten: den framgångsrika företagerskan, den goda modern och den moderna kvinnan. Berättelser och kategorier kan mötas och understödja varandra men framför allt kan de också konkurrera med varandra. Den spänning som skapas när berättelserna krockar och när de diskursiva stereotyper som styr kategorierna inte samstämmer kräver en retorisk finkänslighet och ett skickligt balanserande.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom? Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech). Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även.

Bernquist, Maria och Staxlund, Jenny (2015). Fyra föräldrars röster om möten med specialpedagoger. Four parents? voices about meetings with special educators. Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola. Bakgrund Vikten av en bra relation och ett gott samarbete mellan hem och skola är något som ofta framhålls.

Resultatet av undersökningen visar att ungdomarna i fokusgrupperna såg sina socialt utsattastadsdelar som segregerade och trista miljonprogramsområden och å andra sidan farliga och ibland spännande förorter. Man hade högt ställda förväntningar på polisen som denna oftastinte lyckades leva upp till. Polisen betraktades istället som oengagerad, provocerande ochibland direkt kränkande. Ungdomarnas föreställningar var ständigt mål för intrycksstyrning och kontroll av kamratgruppen men också av polisens agerande i interaktionen med ungdomarna(jfr. Heidegren & Wästerfors 2008, s.