Vem leder organisationens narrativ?
En jämförelse mella Kvinnojouren Emblas och Rädda Barnens kommunikation på Facebook
Kvinnojouren EmblaSave the ChildrenSupersize and theory 2.0Public relationsFacebookKvinnojouren EmblaRädda BarnenSupersize och teori 2.0Publika relationerFacebook
Det är inget nytt att undersöka interaktioner på Facebook, dock är det oftast ur privatpersoners synvinkel Facebook undersöks och inte lika ofta ur en organisations synvinkel. Den här studien syftar till att fylla en del av gapet i medie- och kommunikationsforskningen om hur ideella organisationer beter sig på Facebook genom att undersöka den narrativa processen hos två ideella organisationer och hur delaktiga användare är i organisationernas berättelse beroende på organisationens storlek, Kvinnojouren Embla och Rädda Barnen. Därför är studiens frågeställning utformad som följande; på vilket sätt interagerar ideella organisationer med sina medlemmar via organisationens Facebook-sida? Hur utvecklas interaktiva berättelser på organisationernas Facebook-sida? Vilka skillnader kan identifieras mellan en stor och liten organisation?Studien utgår ifrån Earl och Kimport (2011) som menar att organisationer kan använda sig av två strategier i sin kommunikation på nätet; supersize strategier, som kortfattat innebär att organisationer tar sina befintliga offline-strategier och gör dem större, starkare och kraftfullare via internet, samt teori 2.0 strategier, som kortfattat innebär att organisationer använder nya, innovativa metoder för att förmedla sina budskap. Solis och Breakenridge (2010) skriver om hur interaktivitetsmöjligheter förändrar hur organisationer bör tänka när de skriver meddelanden på nätet och att organisationer bör sluta se sina intressenter som en stor publik, utan att de ska betraktas och behandlas som individer. De menar även att det är viktigt att alltid hålla sig uppkopplad för att det alltid händer något på nätet. Det kan resultera i utmaningar för ideella organisationer eftersom att Greenberg och MacAulay (2009) menar att de inte prioriterar att uppdatera sina sidor och därför kan ha det svårt att anpassa sig till nätverkets sociologiska dynamik.Fortsättningsvis undersöker studien Kvinnojouren Embla och Rädda Barnens respektive Facebook-sidor med hjälp av netnografi under en veckas tid. Netnografi är en observationsmetod för nätgemenskaper som liknar etnografi, men bör erkännas som en egen forskningsmetod separat från etnografin även om de båda utgår från samma pelare. Studien har funnit att Kvinnojouren Emblas Facebook-sida är betydligt mindre aktiv än Rädda Barnen både med publicering från organisationen men även användarna. Det är även en annan typ av diskurs på respektive sida. På Emblas sida strävar användarna mot en liten gemenskap, och på Rädda Barnens sida strävar användarna mot att förmedla sanning och rättvisa. Studien har även sett att det är användarna på Rädda Barnens Facebook-sida som till störst del driver interaktionerna mellan organisation och användare, vilket visar på att användarna använder teori 2.0 strategier och på så sätt blir individuella aktivister.