The relationship between color and music, and their relation to the human being and our surrounding universe has been subject of studies, theories and experiments since the old ages. From the ancient China and Persia to the present times, philosophers, scientists and artists have tried to explain these connections between color and music and also tried to find answers to this ancient enigma.The invention of the color organ c. 1730, an instrument that was intended to display color in addition to the musical auditive experience, was the first attempt to materialize the practical correlation between notes and color. This correlation has its foundation in the ideas of Isaac Newton, who through his book Optics published only a few years earlier, conformed the beginning of a new art culture: ?Visual music?, in which image and sound are the fundamental elements in the creative process.The ?visual music? concept is not only grounded in the ideas of music and sound, but also in the extraordinary creative capability of certain individuals.

?Den ickeverbala kommunikationens betydelse - Kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet? är en fallstudie med kvalitativ metod där ?Berättelsen om K? står i centrum.Det empiriska arbetet sätts in i ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv med förankring i framför allt forskning kring lek. Flerårig erfarenhet av arbete med Expressive Arts i utbildnings-, socialpedagogiska- och psykoterapeutiska sammanhang utgör studiens bakgrund. Studien svarar på följande frågeställningar:Vad kännetecknar kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet i/genom användandet av expressiva estetiska uttrycksformer?Vilka former tar sig en sådan kommunikation?Hur förhåller sig denna typ av kommunikation till verbal kommunikation?Vilka konsekvenser får denna typ av kommunikation för deltagande parter? Arbetet visarAtt det är möjligt att konstruera en förståelse av sin verklighet och sig själv genom sitt handlande i kropp, rörelse, färger, lera, ljud på instrument samt inspelad musik.Att kommunikationen genom icke-verbala uttrycksformer stiger fram som språk i sig.Att denna kommunikation tar deltagarens teknik och skicklighet i sin tjänst ? samtidigt som tekniken och skickligheten utvecklas.Att samarbete, samhandling och samtal i mötet mellan Deltagare och Processledare[1] är av avgörande betydelse då utveckling av sinne och själv är en social, relationell komposition.Att ett nytt mellanmänskligt område skapas i samarbetet mellan Deltagare och Processledare genom det omedelbara, känslomässiga, intersubjektiva mötet som uppstår ? och att tolkning får stå tillbaka för arbetets sociala och kommunikativa betydelse.Att leken är central för var människa.Att slutsatserna ovan för den skull inte förminskar den verbala kommunikationens, ordens, övergripande och centrala roll i vårt vara som människor. Jag har i tidigare texter använt benämningen Processledare framför exempelvis psykoterapeut och Deltagare framför exempelvis klient..

?Den ickeverbala kommunikationens betydelse - Kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet? är en fallstudie med kvalitativ metod där ?Berättelsen om K? står i centrum.Det empiriska arbetet sätts in i ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv med förankring i framför allt forskning kring lek. Flerårig erfarenhet av arbete med Expressive Arts i utbildnings-, socialpedagogiska- och psykoterapeutiska sammanhang utgör studiens bakgrund. Studien svarar på följande frågeställningar:Vad kännetecknar kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet i/genom användandet av expressiva estetiska uttrycksformer?Vilka former tar sig en sådan kommunikation?Hur förhåller sig denna typ av kommunikation till verbal kommunikation?Vilka konsekvenser får denna typ av kommunikation för deltagande parter? Arbetet visarAtt det är möjligt att konstruera en förståelse av sin verklighet och sig själv genom sitt handlande i kropp, rörelse, färger, lera, ljud på instrument samt inspelad musik.Att kommunikationen genom icke-verbala uttrycksformer stiger fram som språk i sig.Att denna kommunikation tar deltagarens teknik och skicklighet i sin tjänst ? samtidigt som tekniken och skickligheten utvecklas.Att samarbete, samhandling och samtal i mötet mellan Deltagare och Processledare[1] är av avgörande betydelse då utveckling av sinne och själv är en social, relationell komposition.Att ett nytt mellanmänskligt område skapas i samarbetet mellan Deltagare och Processledare genom det omedelbara, känslomässiga, intersubjektiva mötet som uppstår ? och att tolkning får stå tillbaka för arbetets sociala och kommunikativa betydelse.Att leken är central för var människa.Att slutsatserna ovan för den skull inte förminskar den verbala kommunikationens, ordens, övergripande och centrala roll i vårt vara som människor. Jag har i tidigare texter använt benämningen Processledare framför exempelvis psykoterapeut och Deltagare framför exempelvis klient..

I denna uppsats har Willy Kyrklunds roman Tvåsam (1949), 1 med hjälp av berättartekniska analysverktyg såsom berättarnärvaro, karaktärsgestaltning, metatextualitet, komposition och språk och stil, undersökts. I uppsatsen har de grepp som använts i textens diskuterats med avseende på effekten för läsaren. Det har framkommit att framförallt textens montageform, inte uppfyllande genreförväntningarna, bidragit till att skapa ett allegoriskt betydelseplan där poäng och mening kan utläsas. De genrebrytande effekter texten utvinner kan sägas göra texten till en antiroman, en metaroman eller en allegorisk roman. Tvåsam kan sägas handla om skrivandet och en läsning av Tvåsam kan sägas vara ett sökande efter mening.

Syftet med denna studie är att identifiera skillnader och likheter i olika pianolärares undervisningsupplägg, samt undersöka om deras synsätt och metoder går att knyta till de respektive genrer som de undervisar i. Inom forskning och litteratur har motsättningar som kan kopplas till afro och klassiskt undersökts och framställts i kontraster såsom gehör kontra noter eller improvisatoriskt kontra återgivande. Sådana motsättningar ligger till grund för föreliggande studies intresseområde.Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, vilket innebär att lärande ses som en social aktivitet, där kunskap finns i kommunikation och de redskap som har växt fram i samhället. Datamaterialet består av kvalitativa intervjuer med fyra mer eller mindre aktiva musiker/pianopedagoger (två afrolärare och två klassiska lärare) med olika arbetssituationer.Resultatet visar att individanpassning och musikalisk mening samt glädjefullhet värderas högt i samtliga informanters pianoundervisning. Målet tycks vara att eleverna får uppleva glädje av att kunna musicera, snarare än att de ska bli ?stora? och kända pianister.

?Den ickeverbala kommunikationens betydelse - Kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet? är en fallstudie med kvalitativ metod där ?Berättelsen om K? står i centrum.Det empiriska arbetet sätts in i ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv med förankring i framför allt forskning kring lek. Flerårig erfarenhet av arbete med Expressive Arts i utbildnings-, socialpedagogiska- och psykoterapeutiska sammanhang utgör studiens bakgrund. Studien svarar på följande frågeställningar:Vad kännetecknar kommunikation av kroppsligt förankrad erfarenhet i/genom användandet av expressiva estetiska uttrycksformer?Vilka former tar sig en sådan kommunikation?Hur förhåller sig denna typ av kommunikation till verbal kommunikation?Vilka konsekvenser får denna typ av kommunikation för deltagande parter? Arbetet visarAtt det är möjligt att konstruera en förståelse av sin verklighet och sig själv genom sitt handlande i kropp, rörelse, färger, lera, ljud på instrument samt inspelad musik.Att kommunikationen genom icke-verbala uttrycksformer stiger fram som språk i sig.Att denna kommunikation tar deltagarens teknik och skicklighet i sin tjänst ? samtidigt som tekniken och skickligheten utvecklas.Att samarbete, samhandling och samtal i mötet mellan Deltagare och Processledare[1] är av avgörande betydelse då utveckling av sinne och själv är en social, relationell komposition.Att ett nytt mellanmänskligt område skapas i samarbetet mellan Deltagare och Processledare genom det omedelbara, känslomässiga, intersubjektiva mötet som uppstår ? och att tolkning får stå tillbaka för arbetets sociala och kommunikativa betydelse.Att leken är central för var människa.Att slutsatserna ovan för den skull inte förminskar den verbala kommunikationens, ordens, övergripande och centrala roll i vårt vara som människor. Jag har i tidigare texter använt benämningen Processledare framför exempelvis psykoterapeut och Deltagare framför exempelvis klient..

I denna uppsats har Willy Kyrklunds roman Tvåsam (1949), 1 med hjälp av berättartekniska analysverktyg såsom berättarnärvaro, karaktärsgestaltning, metatextualitet, komposition och språk och stil, undersökts. I uppsatsen har de grepp som använts i textens diskuterats med avseende på effekten för läsaren. Det har framkommit att framförallt textens montageform, inte uppfyllande genreförväntningarna, bidragit till att skapa ett allegoriskt betydelseplan där poäng och mening kan utläsas. De genrebrytande effekter texten utvinner kan sägas göra texten till en antiroman, en metaroman eller en allegorisk roman. Tvåsam kan sägas handla om skrivandet och en läsning av Tvåsam kan sägas vara ett sökande efter mening.

AbstractPilo, Joakim: George Gershwin och den symfoniska jazzen. Etablering av ett musikidiom. - Uppsala: Musikvetenskap ht 1998. - 60p. Hur kommer det sig att den musikaliska kombinationen mellan seriös konstmusik och populära inslag företrädesvis jazz, kunde vara så pass framgångsrik? Den frågan ligger till grund för uppsatsen, där huvudsyftet är att visa hur den amerikanska tonsättaren George Gershwin (1898-1937)  med Rhapsody In Blue (1924) lyckades etablera ett musikidiom, symfonisk jazz.

Röd/Blå (AECD1091) är ett album och examensarbete av producent/musiker Pekka Tuppurainen och hans kvintett med Magnus Broo, Mikko Innanen, Aki Rissanen och Joonas Riippa. Albumet spelades in i januari 2009 och släpptes i april 2010. Projektets första utgångspunkt var konceptuell och hade kontrasttänkande, covers på David Bowie-låtar och det kalla kriget som en sorts bakgrund. Genomförandet av ide?n var dock inte problemfritt: genom processen uppstod det flera kreativa dilemman och slutresultatet blev ganska annorlunda än som tänkt i början av processen.

I detta arbete har jag, Markus Eriksson, och Gustav Lo?fstrand samarbetat och skapat 7 instrumentala musikstycken av filmmusikkarakta?r. Vi har ba?da som ma?l att i framtiden skriva musik till film och ta?nker anva?nda resultatet av detta arbete som en del av va?r gemensamma portfolio.Da? vi inte haft na?got bildmaterial att utga? ifra?n, har vi i text skrivit egna scenarion. Dessa utspelar sig i fyra olika la?genheter i ett hyreshus och skildrar ma?nniskorna som bor i huset och deras vardag.

Title: Strokes of music - Harmonic methods for modal music.The aim of this paper is to develop harmonic methods for music based on different modes or scales. It begins with an exploration of the music of Claude Debussy and then goes on with other methods and scales and also includes an analytic chapter and results at the end. With "strokes of music" I mean a musical technique, which has some parallels to how a painter can choose colors and palettes to express what he is looking for ? the freedom to choose between colors and palettes, or in music tones and scales ? to move between them by sudden or leading modulations, from the diatonic scales with alternative formations, to the symmetric spheres, to the melodic pentatonic scales and other alternative new formations, using plateauic solutions or chords in diatonic, functional and non-functional progressions. A scale can be used as tonality or subordinated and the harmonic rhythm can be both with no movement and fast paced.Syftet med detta dokument är att utveckla harmoniska metoder för musik som bygger på olika modus eller skalor.

OPERA Kan en Opera som byggnad gestalta olika sorters skådespel om upplevelser i det byggdas helhet?Det är en fråga som legat som inspiration i det här projektet. Platsens stora skala, saknad av växtlighet och det råa utomhusklimat, tillsammans med programmets kvadratmeterytor, har resulterat i ett projekt som handlat om ett artificiellt landskap. De två operadelarna gestaltas i två berg som ligger och vilar längst ut på piren. De två bergen är en komposition som tillsammans strävar efter helhet där byggnaden vill berätta vilka delar som helheten består av. Mellan bergen finns en stig som leder upp till entrén.

Denna text a?r en reflektion o?ver maktfo?rha?llanden inom det (konst)musikaliska fa?ltet, och ett fo?rso?k att beskriva hur de produceras och reproduceras genom den musikaliska diskursen, de system av normer och avgra?nsningar som definierar den, och det sociala rum da?r den verkar.Den centrala tanken i texten a?r att det a?r verkets (och da?rigenom upphovspersonens) framtra?dande snarare a?n dess substans som avgo?r dess maktposition i fo?rha?llande till andra. Med framfo?rallt Michel Foucault och Judith Butler anva?nder jag mig av en teori om subjektet som na?got som inte a?r essentiellt, substantiellt och enhetligt, utan na?got som konstrueras i det performativa framtra?dandet i av diskursen fabricerade positioner. Musiken a?r sa?ledes performativ, som utsaga go?r den na?got, da? den tilla?ter, stabiliserar och reproducerar en given identitet och position.Diskursen ses ha?r alltsa? som ett maktfa?lt, definierad av sociala och kulturella normer, avgra?nsningar och fo?rbud, i vilken de subjekt som beha?rskar spra?ket, koderna, handlingarna, estetikerna och praktikerna tilla?ts framtra?da.Jag har i denna text fo?rso?kt att se hur diskursens manifesta yta ? musiken ? pa? olika sa?tt kan verka fo?r att do?lja den position som upphovspersonen intar, och da?rmed det subjekt som reflekteras i den socialitet da?r den tar plats.

Roy Andersson har med sina filmer intresserat och fascinerat många åskådare genom åren, kanske framförallt på grund av filmernas särpräglade komposition och bildspråk. Här arbetar han gränsöverskridande med orörlig kamera, långa tagningar och djupfokus. Själv står han med övertygelsen att en enda bild kan berätta så mycket mer, och därmed göra allt användande av flera bilder direkt överflödigt. Det filmiska grepp som Roy Andersson använder sig av grundar sig på vad han själv kallar för den komplexa bilden inom filmteorin. Den här uppsatsen behandlar Roy Andersson och den komplexa bilden, samt diskuterar kring hans bildspråkliga inriktning som han har i förhållande till de konventioner som idag förekommer inom bildskapandet och den visuella kulturen.

Title: Teaching improvisation in different musical genres My curiosity for teaching improvisation in different genres emerged when I started playing with musicians who had another musical background than my own. I wanted to acquire a better understanding of what improvisation means to them and how improvisation is taught in their genre. The aim of this study is to gain insight into four pedagogues' methods of teaching improvisation. The four pedagogues represent the genres of jazz, blues, organ music and folk music. I chose these four genres for two reasons.