Denna studie berör förtätning av ett redan bebyggt område i Uppsala och hur förtätning påverkar förhållandet till befintliga grönområden.Befolkningsprognoserna för Uppsala kommun tyder på en tillväxt med drygt 2000 invånare per år fram till 2030. Med den tillväxten krävs fler bostäder inom staden. Sedan 1990-talet har stadsplaneringen gradvis genomgått en förändring. I stället för att som förr främst exploateras i periferin, växer och planeras numera staden även inåt genom förtätning. För att klara miljömål och integrera stadsdelarmed varandra, blir staden tätare genom bebyggelse och infrastrukturer.

Under de senaste decennierna har det svenska samhället genomgått stora förändringar där urbaniserings- och globaliseringsprocesser har lett till en ökad inflyttning till storstäderna, därmed har ett ökat krav ställts på städerna och dess stadsdelar. I storstadsområdena finns idag en stor variation av hushåll och i olika sammanhang har ett antal bostadsområden i storstadsregionerna pekats ut som socioekonomiskt utsatta. De flesta av dessa tillkom under det så kallade Miljonprogrammet under åren 1965-1975 och har idag en mycket varierad befolkningssammansättning där en stor del av invånarna exempelvis är av utländsk bakgrund. Bebyggelsen från miljonprogramsåren visar på dåtidens bostadspolitiska målsättningar och välfärdssamhällets ambitioner, en vision om det nya samhället och den moderna människan. Denna vision har idag till stor del glömts bort och sedan de första miljonprogramsområdena påbörjades har en debatt kring dessa områden blossat upp i massmedia.

This thesis concerns the term contemporary history and its role in landscape architecture. Today?s contemporary history is defined as the planning and architecture connected to the 60s and 70s, in Sweden carried out as a large scale planning project called ?Miljonprogrammet?, which set out to build one million new residences in ten years. Initially, the term contemporary history and its complex of problem are examined. To deepen the picture of today?s situation, a historical review has been made, starting in early 1900s ending in 2000s concerning how different planning and architectural influences has varied through the years.

AbstractIn November 2011 the Swedish Government announced that they were conducting an investigation to examine what impact the conversion of existing rental stock to condominiums could have on the development of the Million programme areas. The proposal of converting rental stocks to condominiums aims to help people living in these neighbourhoods to private ownership, while still allowing people who want to continue to rent their homes to do that. This thesis intends to investigate the effects of the proposed reform from a management perspective. The maintenance of the areas built during the Million Programme gets more neglected every year that passes. The majority of the housing stock is rental properties and extensive renovation of the surface layer, tribes and public spaces are essential in all Million programme areas studied. By transforming a portion of the housing stock into condominiums and by improve the living environment through renovations, these areas would be able to gets more attractive.

Between 1965 and 1974, the Swedish Parliament decided to build one million dwellings, called Million Program. The million program buildings were erected with new, untried design solutions, in a short range of time, and at low cost. The residential buildings from that time are now greatly in need of renovation. The municipal housing company, Gavlega?rdarna, renovates and improves the energy efficiency at some of it?s apartment buildings in the district Sa?tra, Ga?vle.

Under de senaste decennierna har det svenska samhället genomgått stora förändringar där urbaniserings- och globaliseringsprocesser har lett till en ökad inflyttning till storstäderna, därmed har ett ökat krav ställts på städerna och dess stadsdelar. I storstadsområdena finns idag en stor variation av hushåll och i olika sammanhang har ett antal bostadsområden i storstadsregionerna pekats ut som socioekonomiskt utsatta. De flesta av dessa tillkom under det så kallade Miljonprogrammet under åren 1965-1975 och har idag en mycket varierad befolkningssammansättning där en stor del av invånarna exempelvis är av utländsk bakgrund. Bebyggelsen från miljonprogramsåren visar på dåtidens bostadspolitiska målsättningar och välfärdssamhällets ambitioner, en vision om det nya samhället och den moderna människan. Denna vision har idag till stor del glömts bort och sedan de första miljonprogramsområdena påbörjades har en debatt kring dessa områden blossat upp i massmedia.

?Lyxrenovering? har uppmärksammats som ett fenomen i massmedia under flera tillfällen de senaste åren. Bilden som har förmedlats är att hyresgäster med låg inkomst har tvingats flytta på grund av kraftiga hyreshöjningar som skett efter renoveringar av deras lägenheter. Somliga menade att skötseln av fastigheterna har försummats under en längre tid och att fastighetsägarna, med stöd av domstolens godkännande, motiverade hyreshöjningarna med att det fanns ett stort behov av renovering. Kritik har framförts mot bruksvärdessystemet som används som ett verktyg för att bestämma hyresnivån.

Miljonprogrammet blev löftet om en modern bostad för alla bortom de odrägliga förhållanden som ansågs råda i städernas gamla arbetarkvarter. Men det blev aldrig en miljon lägenheter, industrins blomstring avtog snabbare än vad man hade väntat sig och det vi idag kan se när vi blickar tillbaka är de första stegen mot en ökad urban segregation. Sedan början på nittiotalet har segregationen i Sverige också kommit att fördjupas, något som visar sig från sin allra tydligaste sida i de stora städerna. Den boendesegrega-tion vi idag ser präglas av både sociala och etniska förtecken som direkt och indirekt påverkar människornas vardagsliv i de forna miljonprogramsområdena, och inte minst de ungdomar som växer upp där. I Göteborg är denna segregation ett tydligt faktum, vilket bland annat manifesterar sig i de ?satellitförhållanden? som framför allt präglar de nord-östra stadsdelarnas relation till den övriga staden, och i de ojämlika relationer som råder mellan olika stadsdelar och mellan centrum och periferi (Sernhede 2002).

Stadsdelen Alby i Botkyrka kommun utanför Stockholm byggdes i början av 1970-talet som en del av det så kallade Miljonprogrammet. I Alby bor i dag människor av olika nationaliteter, med skilda ekonomiska förutsättningar och med skiftande krav på sin utemiljö. Arbetet är uppdelat i tre delar där den första delens avsnitt är ett försök att ge fördjupade kunskaper inför analysarbetet och programskisserna som utgör del två och tre. I avsnittet ?Stadsplanering och grönstruktur? ges en sammanfattning av hur stadsplanering och grönstruktur samspelat under olika tidsperioder från sekelskiftet och framåt. Grannskapsplaneringens fysiska utformning och grönstrukturens uppgift att skilja stadsdelar och bostadsområden från varandra beskrivs.

Mitt intresse för senmodernismens och rekordårens strukturer vaknade till liv när jag gjorde min praktik i Avesta i Södra Dalarna. Med en stadskärna starkt influerad av rekordårens strukturer hade man i Avesta börjat fundera över hur en centrumomdaning skulle gå till. Då arvet efter senmodernismens strukturer återfinns i nästan alla svenska städer blev jag intresserad av att studera hur man hanterat den här typen av stadsomvandlingar på andra platser i landet. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur man som stadsplanerare kan förändra en stadskärna, influerad av senmodernismen, till dagens planerings- och stadsmässighetsideal. I uppsatsens teoridel beskrivs bakgrunden till modernismens arkitektur genom 1900- talets historia. Därefter övergår uppsatsen i en fallstudie där två stycken kvalitativa intervjuer genomförts med två respondenter avseende tre platser.

Balkonger har funnits i Sverige i över 200 år och är nu på modet. De är i allmänhet utsatta för stora påfrestningar och orsakar ofta en vanlig typ av köldbrygga. I synnerhet de balkonger som byggdes till flerbostadshus i betong under Miljonprogrammet måste renoveras. De är byggda med dåtidens teknik vilket innebär att de bildar en köldbrygga.Denna rapport är till för att vägleda fastighetsägare vid en renovering av utanpåliggande balkonger i betong. Metoder på marknaden har undersökts med hjälp av intervjuer och litteraturstudier.

Under en tioårsperiod från mitten av 1960-talet byggdes en miljon nya bostäder genom Miljonprogrammet, detta för att råda bot på den bostadsbrist som då rådde i de svenska städerna. Bilden av dessa områden har gått från att vara moderna stadsdelar med annorlunda arkitektur till att vara boplatsen för ?de andra?. Stadsdelarna har blivit etniskt segregerade och bebos till stor del av personer som har rötter i utlandet. En av dessa stadsdelar är Kronogården i Trollhättan, där projektet Trygg i Trollhättan arbetar för att förbättra tryggheten i området.

Som en del i det moderna hållbarhetstänket spelar social hållbarhet en viktig roll. Ett uppenbart hinder för en social hållbar utveckling är arbetslöshet. Arbetslöshet leder ofta till utanförskap, vilket i sig skapar ett segregerat, ohållbart samhälle. Följande studie undersöker hur företag och privata organisationer kan verka för att minska utanförskap orsakad av arbetslöshet. Genom sociala innovationer motiveras sökandet av metoder för att minska arbetslösheten och på så sätt minska det sociala utanförskapet. Studien använder sig av teorier kopplade till social hållbarhet i allmänhet och sociala innovationer, arbetslöshet och utanförskap i synnerhet.

Miljonprogram is a Swedish building program from 1964 to 1975. During that time about a million homes were constructed. Now, almost 50 years later, they are in desperate need of renovation. In order to fulfil the Swedish environmental objective to decrease energy consumption 50 per cent until 2050, considerable housing stock built under the Miljonprogram has to be renovated.Focus in this thesis is on the building services and theirs profitability that can decrease energy consumption in households build during the Miljonprogram. Building construction is not considered in this report.

Malmö kommun har under nittonhundratalet upplevt två perioder av stark befolkningstillväxt: den första började i och med andra världskrigets slut och sträckte sig fram till 1970, den andra perioden tar sin början i det tidiga 2000- talet och pågår ännu under färdigställandet av denna uppsats (2010). ppsatsens syfte är att analysera hur man under dessa perioder har jobbat inom kommunen för att lösa den bostadsbristen, bland annat ett resultat av befolkningstillväxten. Målet med uppsatsen har varit att ge en överblick för den oinitierade till den komplexa verklighet som påverkar både bostadsbyggandets omfång och utformning. Antalet faktorer som påverkar bostadspolitiken är i den närmaste oändligt och uppsatsen skrapar sålunda bara ämnet på ytan. Genom studiet av litteratur, generalplaner och översiktsplaner presenterar jag bakgrunden till bostadsbristen under de två undersökta perioderna samt de metoder som kommunen använt med för att öka bostadsbyggandet i Malmö. För att ge en förståelse till varför kommunen under de två perioderna jobbat med olika metoder presenterar uppsatsen också kort den ekonomisk och politiska bakgrunden som har påverkat kommunens val av metod. Uppsatsen undersöker också hur den fysiska gestaltningen och planeringsidealet skiljer sig åt mellan perioderna. De två perioderna har mycket gemensamt gällande kommunens sätt att arbeta för att öka bostadsbyggandet och också i uppfattningen om hur Malmöstad bör/borde växa. Det finns dock en hel del som skiljer de två perioderna åt. Generellt kan sägas att samhället hade en större kontroll över byggandet under den första perioden medan marknaden har starkare mandat idag, kommunens roll har allt mer blivit att agera som samordnare för byggandet.