Tidigare studier visar att det finns skillnader mellan flickor och pojkar avseende hur de upplever ämnet matematik, vilket återspeglas i utbildnings- och yrkesval. Tidigare studier visar även att det finns skillnader mellan flickor och pojkar avseende hur de lär och tänker när de löser matematiska problem och attlärare inte alltidtar hänsyn till dessa skillnader. Denna studie syftar till att undersöka hur flickor och pojkar löser aritmetiska uppgifter genom kognitiva, kroppsliga och externa strategier samt likheter och skillnader mellan flickor och pojkar. Totalt har 23 barn (11 flickor och 12 pojkar) i grundskolans årskurs ett löst nio aritmetiska och fyra andra matematiska uppgifter. Barnen instruerades att tänka högt och blev videofilmade.

I denna studie undersöks vad som sker i intensivundervisning där en SUM-elev, elev med särskilda utbildningsbehov i matematik, erbjuds multisensorisk undervisning. Vilken utveckling som sker vad gäller elevens taluppfattning, samt olika uttryck för lärande i undervisningsprocessen är också något som studeras.Studien har en kvalitativ ansats och har genomförts som en fallstudie med en SUM-elev i årskurs ett. Fallstudien innehåller en intervention med matematiktester vilka genomförts före och efter en intensivundervisning i grundläggande taluppfattning. Deltagande observationer av undervisningssekvensen har genomförts, vilka också har filmats. Till analysen används Bruners teori om representationer tillsammans med Vygotskijs teori om lärande ur ett sociokulturellt perspektiv.

Studien syftar till att reda ut i vilken utsträckning arbetslagets planering kan utveckla förskolans verksamhet med avseende på utveckling av barns matematiska kompetens. För att stödja syftet har en förskoleavdelning som jag benämner Vingen studerats. Studien är kvalitativ med inslag av den etnografiska forskningstraditionen.Resultatet av studien visar på att det studerade arbetslaget använder sig av en informell planeringsstrategi vilket innebär att de inte använder någon planeringstid utan planerar sin verksamhet i ?farten? och under dagen både i kommunikation med varandra men också individuellt genom exempelvis materialföreberedelse. Deras strategier är att använda sig av ett färdigt material eller göra samma sak som de gjorde förra året.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att diskutera hur rutinaktivitetsteorin och den rationella valteorin kan användas som utgångspunkt för geografisk profilering. Ett särskilt syfte är att pröva metoden geografisk profilering på ett urval av svenska serievåldsbrott genom programmet GeoProfile (Wesley English, 2010). Utifrån mitt syfte och frågeställningar har jag valt att göra en metodtriangulerad studie eftersom jag, genom att kombinera kvalitativa och kvantitativa metoder, får ett bredare dataunderlag och en säkrare grund för tolkning (Repstad, 1987). Uppsatsen behandlar följade frågeställningar: Hur kan rutinaktivitetsteorin och teorin om rationella val användas som utgångspunkt för geografisk profilering? Hur korrekta utfall ger den geografiska profileringen på de svenska fall av seriebrottslighet som tas upp i denna studie? Vad kan utvecklas teoretiskt och praktiskt för att geografisk profilering ska ha en fortsatt framtid som utredningsmetod för svenska Polisen? Sammanfattningsvis kan man säga att de främsta slutsatser som har dragits av de analyser som gjorts i GeoProfile i denna studie är att med matematiska formler som baseras på empiriska data om människans naturliga rörelsemönster kan förutse utgångspunkten för själva rörelsemönstret.

Expanderande städer resulterar i ökande behov av godstransporter och för att behålla en fungerande godsdistribution kan åtgärder behöva vidtas. Trafikstockning och försämrad stadsmiljö är negativa effekter som kan förknippas med en dåligt fungerande godsdistribution. Citylogistik handlar om att kontrollera och optimera godstransporter i urbana områden (city) så att negativa effekter minimeras.Olika typer av citylogistiska åtgärder och koncept har identifierats. Till dem hör till exempel samdistribution, reglering av godstransporter och avancerade IT-system. Inom ramen för projektet SAMLIC, som startades i Linköping 2004, genomfördes pilotförsöket PILOT med det övergripande syftet att utvärdera ekonomisk potential med samdistribution i Linköpings city.

Som rubriken lyder handlar denna uppsats om kommunikation på olika sätt i ett matematikklassrum. Kommunikation kan ses ur olika aspekter, hur den uppstår, på vilket sätt den framstår samt vad den innehåller. Enligt min studie uppstår kommunikation genom att antingen läraren styr den eller att eleverna räcker upp handen, frågar rakt ut eller säger lärarens namn. Varför den uppstår i sammanhang när eleven söker kommunikationen kan vara hjälp med tal i boken, matematikrelaterade frågor, frågor om pennor, friluftsdagar eller annan information. I ett enskilt samtal är det dessa ämnen lärare och elev talar om och lärarens sätt att använda språket skiljer sig i denna situation i jämförelse med helklassgenomgången.

Syftet med min studie var att undersöka om problemlösning i matematik gick att förena med användandet av digitala hjälpmedel/program ur ett elev- och lärarperspektiv. Mina frågeställningar rörde hur digitala program som verktyg påverkade matematikundervisningen och hur elever och lärare såg på att arbeta på detta sätt. Det har visat sig i olika rapporter och bland forskare att skolan i Sverige generellt är dålig på att använda digitala verktyg i matematikundervisningen. I skolans styrdokument står det tydligt att moderna verktyg ska användas i undervisningen. Vidare visar rapporter på att matematikundervisningen fortfarande tenderar att vara tyst räkning. Forskare menar att om man använder sig av digitala verktyg leder detta till samspel.

Resultatet från de internationella studierna TIMSS (2011) och PISA (2012) visar att svenska elevers matematikkunskaper försämrats över tid. Detta i relation till övriga deltagande länder. Vanligen präglas matematikundervisningen av få inslag av variation och läroboksstyrd undervisning dominerar. Både litteratur och forskning framhäver laborativt material som ett redskap för att konkretisera abstrakt matematik. Dock tydliggörs betydelsen av lärares reflektion gällande denna undervisningsform.

Syftet med vår undersökning är att studera elever och lärares språkliga kommunikation i en matematiksituation i grundskolan, skolår fyra. Fokus är riktat mot användningen av de vardagliga och matematiska begreppen elever och lärare använder sig av. Grunden i vår teori är det sociokulturella perspektivet som utgår från att utveckling sker genom social kommunikation med andra människor. Det är miljön, kommunikationen och sammanhanget som är i centrum. Metoden är av kvalitativ struktur som består av observation och intervju. Observationerna, som utfördes av två observatörer, riktar sig mot lärare och elever och intervjuerna riktar sig enbart mot eleverna.

Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur pedagogerna i förskolan arbetar med matematiska mönster i utemiljön samt hur de hjälper barnen upptäcka mönster i utemiljön. Som metod använde vi oss av observationer och kvalitativa intervjuer som genomfördes på fem olika förskolor med inriktning mot utomhuspedagogik. Nio pedagoger deltog i undersökningen. Vårt resultat visar att utemiljön lämpar sig bra till att arbeta med mönster i samt att pedagogernas kunskaper, engagemang och intresse för ämnet är viktigt. .

Syftet med studien var att undersöka vilken uppfattning några yrkesverksamma förskollärare hade om hur de själva arbetade mot förskolans läroplans strävansmål rörande barns begynnande läsande och skrivande. Studien har också gjorts med anledning av den politiska satsningen på att kompetensutveckla förskollärare med förskolelyftets kurs Barns litteracitet och matematiska gestaltande. Sex förskollärare i södra Norrland har intervjuats om deras interaktion med förskolebarnen. Av dem har tre läst kursen och tre har inte läst kursen. Detta gjordes för att se om det går att avläsa någon skillnad mellan grupperna i föreställningen om förskollärarens roll i barns intresse för skriftspråket.

Syftet med denna studie är att redogöra för forskning kring muntlig kommunikation i matematik. Studien syftar till att se över vilka arbetssätt elever möter när muntlig kommunikation i matematik är i fokus, samt lärares val av matematiskt språk vid matematikundervisning. Syftet är dessutom att ta reda på vilken betydelse muntlig kommunikation i matematik har för kunskapsutvecklingen hos elever, bland annat för elever med dyslexi och elever med annat modersmål än svenska. I denna studie beskrivs muntlig kommunikation i matematik, arbetssätt, matematiskt språk samt kunskapsutvecklingen hos elever, utifrån existerande forskning, föregående läroplan samt nuvarande läroplan. Resultatet visar att utomhusmatematik är ett lämpligt arbetssätt för att elever ska kunna utveckla matematisk kommunikation. Även laborativ matematik har visat sig vara ett arbetssätt som bidrar till grupparbete och muntlig kommunikation. Elevers logiska tänkande utvecklas i samband med muntlig kommunikation i matematik och eleverna får möjlighet att utveckla förmågor som lyfts fram i Lgr11.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur barns matematiska förståelse kan utvecklas i förskolans olika pedagogiska miljöer. Frågeställningar som vi har arbetat med är följande: Hur tänker barn kring matematik? Hur används matematiken i meningsfulla sammanhang i förskolan? Teorin som vi stödjer vårt arbete på är bland annat Vygotsky, Doverborg, Kronqvist, samt de pedagogiska inriktningarna Montessori och I Ur och Skur. I förskolans läroplan (Lpfö 98) och grundskolans läroplan (Lpo 94) betonas att varje barn/elev skall utveckla sin förmåga att använda matematiken i meningsfulla sammanhang/vardagssituationer. Pedagogen har en viktig roll att synliggöra matematiken i vardagssituationer med utgångspunkt ifrån barnens kunskaper och erfarenheter. Undersökningen genomfördes på två olika förskolor i en mindre stad i södra Sverige i form av en etnografisk/deltagande observation. På varje förskola bildades en undersökningsgrupp som bestod av 4 barn i 4 till 5-årsåldern.

Studien har som syfte att belysa förskollärarnas upplevda kunskap om och förhållningssätt till matematik i förskolan. Det insamlade materialet analyseras utifrån två frågeställningar om vad pedagoger upplever som hinder och möjligheter för att lyfta matematiken i förskolan, samt hur pedagogerna ser på sin kunskap om matematik. Tidigare gjorda studier om pedagogers förhållningssätt till matematik i förskolan har visat att bristen på utbildning i ämnet var ett hinder i deras arbete och förhållningssätt att utveckla matematiken i förskolan. Med ändrade utbildningsformer och fortbildningsmöjligheter i ämnet ges pedagoger möjlighet att fördjupa sina kunskaper inom ämnet. Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande.

Vi har idag god tillgång till tekniska hjälpmedel för att förmedla kunskap, Statistiska Centralbyråns [SCB] undersökningar från Sverige visar att nästan alla i åldrarna 16-24 år har tillgång till en dator i hemmet. För många av våra barn och ungdomar är det vardag att kunna hantera en dator. Detta skapar goda förutsättningar för ett fortsatt användandet av film i matematikundervisningen. Forskning visar att användandet av mediepedagogik är gynnsamt för språkutvecklingen och ett välutvecklat matematiskt språk är en av förutsättningarna för att kunna utveckla den matematiska förståelsen.Studien behandlar matematiska filmer av den art man finner på internet. Syftet är att studera hur gymnasielever använder sig av dem, vilka parametrar som fångar elevernas förståelse och intresse samt att få svar på vilka vinster och möjligheter mediet kan ge enligt eleverna.