Rätten till mark och vatten i Lappmarken har genom århundradena varit föremål för debatt i Sverige. En genomgående intention från statens sida har varit att nyttja Lappmarkens resurser på ett, för de olika tidsperioderna, ändamålsenligt sätt. De grupper som har bebott Lappmarken, samer med eller utan renskötselrätt samt övrig befolkning, har därför varit beroende av den statliga politiken. På grund av att statens intentioner har medfört fördelar för olika grupperingar under olika epoker har konflikter varit och är fortfarande vanligt förekommande. År 1989 utfärdade FN:s fackorgan ILO en konvention, som fick namnet ILO 169, och behandlar ursprungsbefolkningars rättigheter.

Uppsatsen ger en deskriptiv bild av hur naturresursutnyttjandet i Laponia- området påverkat den samiska befolkningen med fokus på dess konsekvenser för rennäringen. Studien belyser också hur natursynen skiljer sig hos samer och samhället. Teorier och centrala begrepp presenteras rörande naturresursernas nyttjande samt de konflikter som därmed kan uppstå mellan gamla och nya brukare. Slutsatser som dragits av detta arbete är att äganderättsfrågan i Lappmarken länge varit en omdiskuterad fråga som tidvis orsakat starka konflikter. Den statliga politiken har medfört att vår ursprungsbefolkning trängts undan ifrån sina forna landområden p.g.a.

Denna uppsats syftade till att utreda huruvida den av staten initierade ratificeringen av ILO 169, och framförallt artikel 14 ur denna konvention, har politiskt stöd bland de berörda aktörerna i Lappmarken. Detta eftersom det politiska stödet för en ratificering till synes är svagt. De berörda aktörerna utgörs av renskötande samer, icke-renskötande samer samt övrig befolkning i området, då dessa aktörer nyttjar mark och vatten på olika sätt. För att klargöra huruvida politiskt stöd föreligger i frågan om ILO 169, har David Beethams Legitimeringsteori använts. Denna teori utgår från att förekomsten av legitimitet, som i denna kontext kan jämställas med politiskt stöd, kan visas utifrån tre sammanvävda dimensioner ? B1-B3, där B1 utgår från legitimitet utifrån etablerade regler, B2 från rättfärdigande via delade värderingar hos dominant och underordnad samt B3 som konfirmerar legitimitet via handlingar.

I den här uppsatsen kommer du få läsa om lappskatteland. Lappskatteland är mark och vattenområde som samerna betalde skatt till staten för att samerna hade sina renar där och utövade renskötsel på marken. Lappskattelanden varade omkring 300 år mellan mitten av 1500-talet till 1900- talet. Hade svenska staten verkställt den konvention som antogs av Förenta Nationen, FN, 1989 (FN krävde att den skulle antas) som sade att man skulle erkänna urbefolkningarnas äganderätt till mark och vatten som urbefolkningar en gång i tiden besuttit, hade det möjligtvis varit en lösning på problemet om vem som har äganderätt till lappskattelanden. Det är många faktorer som påverkar hur lappskattelanden skall behandlas.

Debatten om Sveriges ursprungsbefolkning samernas rättigheter har alltid vållatstarka känslor och motstridigheter. Konflikten i Lappmarken berör en mängdaktörer och intressen. Frågan om samernas rätt till mark och vatten involverar intebara boende i närområdet utan är en fråga som mer eller mindre berör helaSverige. Ursprungsbefolkningars rättigheter diskuteras även på ett internationelltplan, framförallt inom FN:s ramar. 1989 färdigställdes konvention ILO 169, ettregelverk som ska verka för att stärka och skydda ursprungsbefolkningarsrättigheter till egendom, mark och kultur.

Syftet med uppsatsen har varit att belysa livet, tron och författarskapet av Petrus Raattamaa (1885-197?). Petrus Raattamaa har hittills varit okänd i den litterära världen. Till analysen har jag använt den biografiska metoden. Undersökningsmaterialet består av hans fyra böcker, av vilka en är skriven på finska, de övriga på svenska.

Uppsatsens syfte är att undersöka de båda institutionerna Sameskolan och Norrbottens Arbetsstugor för att se hur statens minoritetspolitik gett upphov till/tagit sig uttryck inom dessa institutioner. Detta för att söka förstå varför den svenska staten förde olika politik gentemot minoriteter boende i Övre Norrland, d.v.s.samer och tornedalingar: samerna skulle bevaras som nomadiserande renskötande folkgrupp samtidigt som den finsktalande befolkningen i Tornedalen skulle försvenskas. Vid studiet av sameskolan, ligger koncentrerationen på tiden kring och efter kåtaskolreformen 1913 eftersom det var denna reform som innebar en totalt segregerad skola för de nomadiserande samernas barn. Angående Norrbottens Arbetsstugor ligger tyngdpunkten på åren efter grundandet 1903 och upprättandet av reglemente 1913 då arbetsstugorna inordnades i försvenskningsarbetet på ett tydligare sätt. Kåtaskolreformen 1913 var ett resultat av den Bergqvistska Utredningen.