Syftet med uppsatsen är att analysera naturskildringarna i Emil i Lönneberga och Alla vi barn i Bullerbyn utifrån ett ekokritiskt perspektiv för att på så sätt se hur natursynen i böckerna påverkar landbygdsidyllen. Det ekokritiska perspektivet innebär att man jämför relationerna mellan det mänskliga och det icke mänskliga i litterära verk.En textanalys av texterna har gjorts för att få fram de små nyanserna i naturbeskrivningarna för att på så sätt kunna få svar på frågeställningarna. Trots att böckerna innehåller en hel del bilder har fokus legat på själva texten.Analysen av texterna visar på en uppmålad bild av en idyll som ständigt hotas av vädrets makter, den vilda naturen eller människan själv. De vuxna personerna i böckerna har en antropocentrisk syn på naturen där den finns till för att tjäna människan, medan barnen oftast lever i symbios med naturen och likställer djur och människor.Även om det inte var författarens intentioner att skriva en naturessä, lever båda böckerna ändå upp till många av kriterierna för att få tillhöra den genren..

SammanfattningUppsatsens syfte är att undersöka och analysera hur nyckelaktörer arbetar med att göra Stockholms skärgård till en exportmogen turistdestination. För att uppnå detta syfte har vi utgått från forskningsfrågan:·     Hur arbetar Stockholm skärgårds nyckelaktörer med destinationsutveckling och destinationsmarknadsföring för att attrahera fler internationella besökare?                                                                                                                        Sverige som turistdestination har ökat markant i attraktionsvärde under de senaste åren, och därför måste Sverige kunna leverera mer exportmogna destinationer, så vi kan möta de utländska besökarnas behov och krav. Stockholms skärgård består av nära 30 000 öar och etablerades som ett turistparadis redan i början av 1900-talet i Sverige. Än idag ses skärgården som en Landsbygdsidyll och rekreationslandskap för många svenska fritidshusägare och turister.