SammanfattningPlatsgjuten stomme för flerfamiljshus är en vanligt förekommande produktionsmetodmed stora upprepningseffekter. NCC har som målsättning att årligen minska sinabyggkostnader och öka effektiviteten i produktion. Med verktyget TekniskaPlattformar kan standardiserade och väl beprövade lösningar användas med minskadekostnader i projektering och ökad kvalitet i produktion som resultat. Då fleraforskningsrapporter har visat att slöseri i byggproduktion är vanligt förekommandehar NCC utvecklat ett planeringsverktyg, Projektplanering. Det syftar till attproduktionsprocessen ska fungera bättre gällande tidplanering, samordning,engagemang och kunskapsåterföring.

På uppdrag av Lidingöstad har en undersökning av gamla Lidingöbrons nuvarande tillstånd inletts. Uppdraget har gått till Carlbro AB, Stockholm som har anlitat Institutionen för byggvetenskap vid KTH för att utföra töjningsmätningar vid tågpassage över bron vilka gjordes under början av oktober 2003, [1]. Detta examensarbete gjordes i samband med dessa undersökningar.Lidingöbron är i huvudsak en fackverksbro med i regel 50 m spannindelning med undantag av ett bågspann och ett längre fack på 70 m. Den har en totallängd på ca 730 m. Lidingöbron togs i bruk 1925.

Syftet med denna uppsats har varit att studera hur Försvarsmakten och dess utlandsstyrka tar tillvara vunnen erfarenhet samt implementerardenna erfarenhet i organisationen. Huvudfrågeställningen som uppsatsen svarar på är: (A) Är Försvarsmakten, i detta fall dess utlandsstyrka,en lärande organisation och i så fall i vilken grad? Huvudfrågeställningen byggs upp av ett antal underfrågor; (1) Hur implementeras vunnenerfarenhet in i organisationen? (2) Hur ändringsbenägen är organisationen utifrån vunnen erfarenhet? (3) Hur kommuniceras nya erfarenheterinom och mellan olika nivåer i organisationen? (4) Hur ser organisationen sig själv- som löst samansatta delar eller som ett system där alladelar verkar tillsammans? (5) Hur hanteras personalomsättning inom organisationen för att minska kompetensbortfall? Den teoretiska ramenär byggd utifrån 3 olika teorier: Argyris/Schöns teorier om single - loop learning och double - loop learning samt tillhörande theories in usemodell 1 och 2. Peter Senges teorier kring den femte disciplinen, samt Lena Wilhelmsons teorier kring lärande dialog. Uppsatsen bygger på endeduktiv och kvalitativ metod.

I denna uppsats ställer jag mig frågan vilken praktisk kunskap jag har, i min yrkesroll som professionell facilitator.  En professionell facilitator är en för gruppen neutral mötesledare vars huvudsakliga syfte är att planera, förbereda och genomföra arbetsmöten och workshops som bygger på dialog, engagemang och delaktighet. Inte sällan med inriktning på erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling.Men, vad är det jag gör när jag skapar delaktighet och engagemang i en grupp, när jag får deltagarna att se sakfrågan i ett större sammanhang och genom olika metodval ger dem förutsättningar till Konstruktiva dialoger? När jag underlättar för deltagare att inte bara närvara fysiskt under ett möte utan säkerställer att alla i gruppen aktivt deltar och bidrar till ett konkret resultat.Uppsatsen har skrivits inom ramen för magisterprogrammet i yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet i Växjö under våren 2013. Empirin utgörs av de reflekterande texter som jag har skrivit inom ramen för kurserna mellan åren 2011-2013, baserade på 18 års erfarenhet av att leda och facilitera arbetsmöten och workshops. Mina erfarenheter har jag kopplat ihop med de olika teorierna inom ämnesområdet yrkeskunnande och professionsutveckling.Resultatet av uppsatsen vittnar om att mina erfarenheter och min praktiska kunskap har jag fått genom att öva och utveckla en känsla för olika människors och gruppers beteenden.

Möten mellan människor, grupper, idéer och intressen är en naturlig del av stadslivet. Mötandet är dessutom en förutsättning för omförhandling av fördomar om den Andre, gemensam problemlösningsförmåga, upprättandet och upprätthållandet av vardagliga bekantskaper samt skapandet och stärkandet av olika slags gemenskaper. Därför är det samtida intresset för mötesplatsen inom stadsutvecklingsdiskursen viktigt och lovvärt. Det är emellertid så att olika slags mötande skiljer sig åt kvalitativt, vilket medför ett behov av en mer nyanserad diskussion om platskvalitet och andra slags mötandeförutsättningar till grund för mer specifika klargöranden om hur, var och varför mötesplatser skapas och upprätthålls. Föreliggande mastersuppsats är skriven inom ramarna för programet Hållbar Stadsutveckling ? ett samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet och Malmö högskola ? och utgår från denna Konstruktiva kritik av användningen av mötesplatsbegreppet. I syfte att stimulera en mer nyanserad mötesplatsdiskurs utgår uppsatsen från en diskussion om mötandets praktik och dess relation till plats. Uppsatsens första huvudavsnitt utgörs av en extensiv, transdisciplinär litteraturstudie med teoretiska bidrag från bland annat socialpsykologi, kulturgeografi, arkitekturteori och statsvetenskap med fokus på det levda stadslandskapet. Den teoretiska avhandlingen är strukturerad utifrån tre dimensioner eller temata, som syftar till att identifiera och kartlägga olika aspekter som kan bidra med förståelse för mötande och dess förhållande till sociomateriella platskvaliteter: relationer, rum och tid. Kartläggningen av dessa kategoriers olika bidrag leder fram till en integrativ modell; en första syntes av aspekter på mötande. Denna modell är avsedd att etablera en förståelse för mötandet och dess förutsättningar som ett socio-­?tempo-­?materiellt komplex som bör närmas och diskuteras sammansatt. Modellen utgår från ett perspektiv på mötande som process och rymmer tre nya analytiska kategorier: mötandets förutsättningar, mötandets nyanser och mötandets möjliga effekter. I syfte att pröva och illustrera de teoretiska resonemangen, och samtidigt påvisa behovet av en mer nyanserad diskusson om mötesplatser och mötande i planeringssituationer, innehåller uppsatsen också en fallstudie av vad som kan beskrivas som ett paradigmatiskt exempel på mötesplatser för socialt hållbar stadsutveckling: sex stycken stadsodlingar i och vid Malmöstadsdelen Rosengård. Underlaget för diskussionen om dessa utgörs av intervjuer med odlare och tjänstemän samt observationer och deltagande. Diskussionen om odlingsverksamheterna som mötesplatser visar upp ett antal skillnader odlingarna emellan, vilket visar på behovet av en diskussion om kvalitativa variationer mellan olika slags mötespalatser. Bland dessa kan nämnas olikheter i graden av interaktion, samt graden av självorganisation. Fallstudien blottlägger också ett antal likheter; mer allmänt hållna kvaliteter som utmärker kollektiv odling som mötandesituation. Exempel på dessa är odlingens identitetsskapande effekt, odlingsaktiviteternas avtryck i stadslandskapet samt odlingen som en konkret, praktisk aktivitet och en gemensam angelägenhet som utgångspunkt för samarbete. Avslutningsvis mynnar uppsatsen ut i ett antal frågeställningar som utgör potentiella grunder för vidare studier. Sådana studier kan exempelvis syfta till att belägga kausaliteter i mötandeprocesser härledda från registrerade effekter, eller att identifiera och organisera specifika och separata mötesplatstyper..

Genom att funktionellt och materiellt svara på behovet om en varvsverksamhet på Beckholmen i Stockholm har världen och arkitektens skapande uppstått och formulerats. Metoden har varit mångsidig och komplex, liksom världen. Narrativet blir enkelt, liksom tanken, då den är klar. Arkitektens arbete handlar, åtminstone i detta skede, om att utveckla sin självständighet, självmedvetenhet och världsuppfattning.Den rent organisatoriska uppdelningen av rummet på tomten kunde utföras med hjälp av uppställande och utsorterande av rimliga alternativ med avseende på funktion tills en ?bästa lösning? funnes inom den utsatta tid som ansågs vara nödvändig.