ABSTRACTPurpose: The purpose of the study was threefold. Firstly, to investigate if a four week program in pain rehabilitation had any effect on how much individuals with persistent pain worked and their degree of Kinesiophobia. Secondly, to study if there was a correlation between how much these individuals worked and their degree of Kinesiophobia. Thirdly, to study if there was a correlation between the change in these variables.Method: 112 patients who had participated in a four week rehabilitation program took part in the study. The study had a retrospective design, which was based on a review on medical records and consisted of three minor parts.

BakgrundTotal höftledsoperation är en vanlig och oftast komplikationsfri operation där patienten kan gå från en smärtfylld vardag till en smärtfri vardag. Operationstekniskt skulle en del patienter kunna gå hem väldigt snart. Dock har vi inte kunskapen om vad som krävs för att komma dit. Ett steg i den riktningen är att införa personcentrerad vård där patienten och vården utvecklar sitt samarbete. General Self-Efficacy Scale och Tampa Scale for Kinesiophobia, som mäter rörelserädsla, är två instrument som kan ge information om vilka patienter som behöver mer stöd i sin rehabilitering.

Långvarig smärta är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige. Många olika typer av rehabiliteringsprogram har testats under årens lopp, med både positiva och negativa resultat. Tidigare studier utvärderar ofta rehabiliteringsperioder från en månad upp till flera månader. Det är intressant att se om en kortare rehabiliteringspeiod kan påverka viktiga faktorer som kopplas till långvarig smärta. Syftet med denna studie var att undersöka om en kort rehabiliteringsperiod kan ge en ökad hälsorelaterad livskvalité, en högre self-efficacy och en lägre rörelserädsla.

Syfte och frågeställningarSyftet med studien var att undersöka effekten av en kortisoninjektion i bäckenligamenten på patienter med långvarig ländryggssmärta.MetodStudien genomfördes utifrån en single-subject experimental design med sex deltagare med långvarig ländryggssmärta. De utfallsmått som användes var smärtskattning (Numerical Rating Scale, NRS), skattad smärtrelaterad aktivitetsbegränsning (Oswestry Disability Index, ODI), skattad rörelserädsla (Tampa scale of Kinesiophobia, TSK-SV), rörlighet (Fingertip-to-floor), funktion genom ett dynamiskt balanstest (Star excursion balance test, SEBT), funktionstest (sit-to-stand) och uthållighetsstyrketest (modifierat Biering- Sørensen), samt fysisk aktivitetsnivå mätt med accelerometermätare. Deltagarna genomförde fem testtillfällen innan och fem eller sex testtillfällen efter intervention. Vid sista besöket skattade deltagarna förändring av besvär enligt global index of change. Resultaten analyserades på individnivå genom visuell analys av trender och nivåskillnader i grafer, statistisk analys av graferna genom 2 SD-metoden, i kombination med deltagarnas subjektiva beskrivningar av eventuell förändring.