Renen är ett hjortdjur som i Sverige ägs och sköts av samer organiserade i samebyar. För det mesta går renarna fritt och livnär sig på naturligt bete, men samlas ihop vid särskilda tillfällen för exempelvis märkning och slakt. Rennäringen idag är hårt pressad av rovdjurrelaterade förluster i renhjordarna. Detta examensarbete är en del av ett pågående projekt som handlar om björnens predation på renar och åtgärder för att skydda renKalvar från björnpredation under deras första levnadsveckor. I början av april 2013 togs totalt cirka 2000 vajor från två skogssamebyar in i fyra olika hägn för att skydda renarna mot rovdjursangrepp under kalvningsperioden. Genom att förse 937 Kalvar med en mortalitetssändare vid utsläpp ur hägnen i början av juni kunde kalvdödligheten följas även under sommarbetesperioden.

Utbrott med pneumoni i kalvbesättningar är förenat med både ökade arbetsinsatser och produktionsförluster för djurägaren. Av den anledningen är det av intresse att hålla sjukdomsutbrotten nere, något som ibland är lättare sagt än gjort då många olika infektionsagens samspelar med såväl miljöfaktorer som kalvens egen fysiologi vid etablering och spriding av luftvägsinfektioner.I den här studien ingick 30 förmedlingsKalvar av mjölkras som ursprungligen köptes in från 10 olika besättningar för att ingå i ett försök på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Strax efter att Kalvarna anlänt till stallokalerna insjuknade majoriteten av dem med varierande grad av luftvägssymptom, lös avföring/diarré och nedsatt allmäntillstånd, något som är mycket vanligt då Kalvar från olika besättningar integreras. De Kalvar som visade påtagliga symtom på luftvägsinfektion behandlades med penicillin-prokain. Blodprov togs från alla individer i samband med ankomst samt 19-34 dagar senare strax innan avlivning.

För snabb tillväxt och minimerad sjukdomsrisk hos Kalvar är det viktigt med en bra start i livet både när det gäller utfodring och skötsel. Syftet med litteraturstudien var att undersöka olika utfodrings- och avvänjningsstrategier och granska hur de påverkar tillväxt och hälsa hos Kalvar. De utfodringsstrategier som förekommer är att utfodra Kalvar med begränsad eller fri tillgång till mjölk, utfodring av helmjölk eller mjölkersättning och antalet utfodringar/dag. Utfodringsstrategierna kan kombineras på olika sätt tillsammans med varierande avvänjningsstrategier, där tvär eller gradvis avvänjning från mjölk alternativt kraftfoderbaserad avvänjning är vanligast. Resultat från olika studier visar att utfodring av stora mjölkmängder leder till en ökad tillväxt under mjölkperioden och att en nedtrappning av mjölkgivan innan avvänjning är nödvändig för att kalven ska lära sig att konsumera större mängder kraftfoder och samtidigt bibehålla tillväxthastigheten.

Syftet med denna studie var att undersöka hur två olika stora mjölkgivor påverkar Kalvars tillväxt och kraftfoderkonsumtionen under mjölkperioden och vid avvänjningen. Anledningen till att försöket gjordes var att få fram uppdaterade uppgifter om konsumtionen av mjölkersättning och tillväxten för att kunna utnyttja sambandet mellan dessa för att uppskatta hur mycket mjölk Kalvar konsumerar som tillåts dia fritt från modern. Kalvarna utfodrades med mjölkersättning med samma energiinnehåll som i helmjölk. Studien var en del av ett större projekt där Kalvar gick med mödrarna i ett lösdriftsstall med robotmjölkning. I foderförsöket ingick 47 Kalvar av båda könen och av rasen SRB.

Målet med detta arbete har varit att undersöka hur stallets funktion (som är byggt förtraditionsenlig vårkalvning) passar till höstfödda Kalvar där djuren blir väsentligt större när delämnar stallet för bete än vad som är normalt med vårfödda Kalvar. Hur passar inredning ochhur påverkas djurens beteende och hygien? Syftet har varit att öka kunskapen om höst- ochvårfödda Kalvar uppfödda i liggbåssystem.En studie gjordes i april 2009 där man undersökte om det fanns någon skillnad i aktivitetmellan de äldre höstfödda Kalvarna och de yngre vårfödda. Visuella bedömningar över kornasoch Kalvarnas hygien genomfördes. En mindre studie genomfördes på höstKalvarnas in- ochutpassering i kalvgömman.

I Sverige är det vanligt att man separerar ko och kalv redan några timmar efter kalvning. Enligt jordbruksverkets regler måste kalven få i sig råmjölk inom 6 timmar efter att kalven har blivit född för att försäkra att kalven får i sig immunglobiner, antikroppar som är väsentliga för kalvens immunförsvar. Antingen tillåts kalven dia råmjölk på naturlig väg eller ges råmjölk till kalven via en hink eller napphink efter att kalven har blivit flyttad till en ensambox. I ekologiska produktionssystem är det tillåtet att hålla kalven i ensambox i upp till en vecka, sedan flyttas den oftast till en gruppbox med andra Kalvar. I konventionella system är det tillåtet att hålla kalven i ensambox i upp till åtta veckor.

Cryptosporidium parvum är en parasit som orsakar mild till allvarlig diarré hos unga Kalvar. Den sprids snabbt i en besättning och det är önskvärt att snabbt kunna identifiera patogenen för att bryta smittkedjan. I svenska mjölkbesättningar dominerar dock Cryptosporidium bovis hos unga Kalvar och även kryptosporidiearterna C. ryanae och C. andersoni har återfunnits i åldersgruppen.

Stress påverkar immunförsvaret och den fysiska hälsan samt individens välfärd och dess psykologiska hälsa men verkningsmekanismerna är fortfarande relativt outforskade. Det finns indikationer på att djur med lägre välfärd är mer stressade och därmed känsligare för infektion samt har svårare att göra sig av med infekterande agens än djur med högre välfärd. Målet med denna studie var att undersöka om det finns ett samband mellan välfärdsfaktorer och utsöndring av patogenen Cryptosporidium spp. hos unga Kalvar. Utöver detta avsågs att skapa en modell där parametrar från välfärdsbedömning används för att förutse utsöndring vilket i framtiden kunna ge en mer riktad provtagning i besättningar där smitta misstänks. Sextiofem Kalvar, mellan en och åtta veckor gamla, från två svenska besättningar undersöktes och bedömdes i studien.

Kalvar är en besättnings framtid, men av flera orsaker riskerar denna grupp ofta att hamna i skymundan, t.ex. på grund av tidsbrist. Besättningar kan ansluta sig till Svenska Djurhälsovårdens nöthälsovård i så kallade paket. I både det stora och det lilla paketet ingår rådgivning och hjälp med sjukdomsförebyggande åtgärder. Syftet med studien är att få en överblick över kalvhälsan i Sverige baserat på information som registrerats med hjälp av kalvpaketet under 2005-2010. Data som registrerats från inskickade remisser var ankomstdatum, provtagande veterinär, veterinärstation, besättningens SE-nummer, besättningstyp och besättningsstorlek, samt provtagna Kalvars identitet och ålder.

Good feeding practices are a basic aspect of good calf health. During the calf's first few months the calf is fed with purchased milk replacer or raw milk straight from the cow. On all farms, it will be a surplus of milk that may not be delivered to the dairy for various reasons. Milk that may not be supplied to the dairy includes colostrum and milk with unnormal properties, including milk from cows suffering from mastitis. This study investigated the possibility of improving the milk by pasteurization in order to secure its use as feed for calves and thereby obtain an improved calf health.

Det sker ingen överföring av immunglobuliner från modern till fostret via placentan hos nötkreatur, istället tillförs immunglobulinerna till kalven genom höga koncentrationer i de första dagarnas råmjölk. För att uppnå en god immunisering är det viktigt att kalven så snart som möjligt efter födseln utfodras med råmjölk av hög kvalitet. De tre faktorer som anses ha störst påverkan på kalvens immunisering är koncentrationen av IgG i råmjölken, mängden konsumerad råmjölk och tidpunkten för första råmjölksgivan. Det finns även indikationer på att det finns skillnader mellan olika raser vad gäller kvaliteten på råmjölken och kalvens upptag av IgG. Den allmänna uppfattningen är att IgG-koncentrationen i plasma påverkar kalvens hälsa och tillväxt genom att Kalvar med låga IgG-koncentrationer oftare drabbas av sjukdomar vilket indirekt kan leda till sämre tillväxt.

Detta arbete behandlar kalvhälsa och då fokuserat på uppfödning i kalvhyddor, vilka står utomhus. Arbetet innefattar en litteraturstudie samt studiebesök på olika gårdar i Skåne med kalvhyddor som inhysningssystem till sina Kalvar. Lantbrukarna intervjuades om vad de tyckte var deras kalvhyddors för- och nackdelar. Även olika fabrikat av kalvhyddor beskrivs..

Självrengörande golv som inhysningssystem för ungdjur är något relativt nytt. Golven består av en rörlig gummimatta på ett träunderlag och mattan drivs framåt med hjälp av tryckluft. Hur långt och vid vilka tider golvet ska gå programmeras in i en dator som sedan styr driften. Om det fungerar väl både utifrån människors och djurs perspektiv skulle det kunna vara ett alternativ till traditionella inhysningssystem. Detta examensarbete syftar till att ta reda på om djurens beteende störs av att golvet rör sig och hur väl hygienen fungerar i boxen. Beteendestudier samt renhetsbedömningar utfördes på två grupper med Kalvar av en ålder på ca 6,5 respektive 8,5 månader.

Avhorning är ett ingrepp som utförs rutinmässigt på Kalvar och i mindre omfattning på killingar. Den vanligaste avhorningsmetoden i Sverige är brännjärnsavhorning. Ingreppet är smärtsamt för djuren, något som visats genom ökade smärtbeteenden samt förhöjda plasmakoncentrationer av kortisol. En metod för att minska smärtan är att ge lokalbedövning i samband med ingreppet. När lokalanestesin slutar verka ökar plasmakoncentrationen av kortisol och det har även påvisats att mängden smärtrelaterade beteenden ökar.

Separation av ko och kalv är idag en omdiskuterad fråga inom svensk mjölkproduktion, såväl konventionell som ekologisk. Meningarna går isär om vid vilken ålder kalven bör separeras från kon ? omedelbart efter födseln eller först efter råmjölksperioden då kalven är 3-4 dagar gammal. Hos våra domesticerade nötkreatur är ko-kalv-separationen ofta abrupt och sker mycket tidigare än den skulle göra naturligt. I naturen är avvänjningen en process över flera månader där kon gradvis minskar digivningsfrekvens och mjölkmängd till den slutliga avvänjningsåldern på 8-11 månader.