En allvarlig komplikation med röntgenkontrastmedel är att de är potentiellt nefrotoxiska och kan ge upphov till ett tillstånd vid namn kontrastmedelsinducerad nefropati. Tillståndet definieras av en serumkreatininstegring med mer än 25 procent eller 44 µmol/l vilket sker inom tre dagar efter administrering av kontrastmedel. Risken att drabbas av kontrastmedelsinducerad nefropati står i relation till graden av njurfunktionsnedsättning före undersökning, kontrastmedelsdosens storlek och andra riskfaktorer som diabetes mellitus, hjärtsvikt, hypotension och dehydrering med flera. Risken att drabbas ökar med antalet riskfaktorer. Syftet med vår studie har varit att undersöka hur kontrastmedelsinducerad nefropati kan reduceras.

In vitro-test för upptäckt och behandling av tumör eller mikrometastaser har de senaste 30 åren gjort stora framsteg tack vare immunokemi och nya framgångsrika cellodlings- tekniker som bättre reproducerar celltillväxt i tre dimensioner (3D) och det omgivande stromat (multicellulär tumörsfäroidodling). TS1-218 scFv (single chain variable fragment) är en monoklonal antikropp som har affinitet till ett protein tillhörande cytoskelettet (cytokeratin). Av TS1-218 har skapats olika varianter (en dimer TS1-2182 och en mutant HE1-Q) med syftet att öka affinitet och retentionstid på platsen för dess verkan. I det här projektet försökte vi att testa och jämföra egenskaper hos alla 3 Joderade antikropparna genom att inkubera odlade Hela Hep 2 tumörcellssfäroider med dessa antikroppar. Alla tre antikroppsvarianter visade god förmåga att penetrera sfäroider och att binda deras epitop i cytokeratin 8.