Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker.Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck.Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar.Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden.

Miljöfrågorna och vikten av ett världsomfattande arbete i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling har sedan FN: s världstoppmöte för miljö och utveckling i Rio 1992 haft en framträdande plats i den svenska politiken. Det har framförallt betonats att världens miljöproblem endast kan lösas i de fall människans livsstil, vanor och rutiner förändras samt att miljöfrågorna därför bör införlivas i alla aspekter av samhället, i politiken såväl som i vardagslivet. För svenska hushåll har detta bland annat inneburit att rutinerna kring hushållsavfallet förändrats med krav på källsortering för vissa typer av avfall, ett krav som dock ännu inte fått fullt genomslag i alla hushåll. Många individer försöker naturligtvis ställa om sin livsstil på olika sätt, men mycket pekar också på att denna utveckling går relativt långsamt vilket delvis kan förklaras med att miljöarbetet i Sverige och i världen är en förhållandevis ny företeelse. Dock kan eftersläpningen i anpassningen i riktning mot en ekologiskt hållbar livsstil också vara ett uttryck för att legitimiteten för den förda miljöpolitiken, framförallt den del som har störst inverkan på hushållen ? avfallshanteringspolitiken, är låg.