I dag råder det brist på död ved i Sveriges skogar. Detta på grund av det intensiva skogsbruket där man kalhugger och plockar bort all liggande ved. Dock är det viktigt med många döda träd i olika nedbrytningsstadier för många skogslevande arter. Svenska skogar har få urskogar där naturliga avdödningsprocesser av träd får ske och därför minskar den biologiska mångfalden i skogen. Tre arter som endast trivs i naturskog är tickorna ullticka, Phellinus ferrugineofuscus, gränsticka, Phellinus nigrolimitatus och vedticka, Phellinus viticola.

Öring (Salmo trutta) och stensimpa (Cottus gobio) är två vanligt förekommande arter i Sverige. En fråga som lyfts allt mer frekvent i olika artiklar och publikationer är hur dessa två arter påverkar varandra och vilka faktorer som påverkar denna interaktion. (Gabler & Amundsen 1999, Holmen et al. 2003, Elliot 2006, Hesthagen et al. 2010).

Sveriges vanligaste skogsbruksmetod, trakthyggesbruket, har medfört problem för skogens artmångfald. År 2010 fanns det i Sverige 319 stycken hotade mossor och lavar som var kopplade till skogen. Varav vissa arter är beroende av lång skoglig kontinuitet, gammal multnande ved, skogsbrand eller andra naturliga fenomen som enbart finns i en mer eller mindre orörd skog. Alternativet till denna skogsbruksmetod finns i kontinuitetsskogsbruket som var vanligt förr, innan skogsbruket blev till en industri. På den tiden då bönderna själva plockade ut det virke dom behövde för sin egen överlevnad kunde skogen fortfarande fungera som ett ekosystem.

Grönytor är en mycket viktig beståndsdel i utemiljön. Gräsmattan har en stor praktisk användning för människor i och med att den kan fungera som en vistelseyta och ge rekreation. Däremot har den inte samma biologiska och estetiska värden som ängen har. Detta arbete undersöker om växter med en blomning, som hos ängen, kan klara den användning som man har av en bruksgräsmatta. En bruksgräsmatta eller en lågväxande örtmatta behöver bestå av arter och sorter som tål konkurrens, vinter, klippning och i vissa fall slitage från tramp. Två andra faktorer som är mer knutna till platsens läge och funktion som salt och översvämningstolerans kan även vara viktiga för växtvalen. Klippning innebär att växtdelar tas bort från plantor och att de får snittytor där de kapats av.

Kejsarlinden, Tilia x europaea ?Pallida? som är en sort av parklind Tilia x europaea, visar många tecken på att vara en överanvänd art. Användningsområden sprider sig från alléträd vid landsvägar till gatuträd och parkträd inne i städer, användningsområden som inte alltid ställer sig överens med de egenskaper som kejsarlinden besitter.I arbetet har biologiska egenskaper och estetiska kännetecken undersökts för att kunna hitta de viktiga orsakerna till varför kejsarlinden används och efter dessa har alternativa arter undersökts. Arter som skulle kunna användas för att öka artvariationen på platser där enbart kejsarlind idag används.Efter litteraturstudien kunde det konstateras att biologiska egenskaper som beskärning, frosttolerans, föroreningar, jord/markförhållanden, ljusförhållanden, mark pH, salttolerans, sjukdomsresistens, vindtolerans och ålder var värdefulla i den kommande jämförelsen. Av de estetiska kännetecknen var bladform, blomning, bredd, färg på bladverk, höjd, kronans täthet och växtsätt/habitus framträdande.

Denna uppsats har skrivits inom landskapsarkitektprogrammet och faller inom ramen för landskapsplanering. Uppsatsen är skriven på 30 högskolepoäng vid lärosätet Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Uppsatsen har haft för avsikt att visa på hur Trafikverket och tre utvalda kommuner, Malmö, Göteborg och Stockholm, arbetar med trädval längs vägarna och om de arter som har valts och det resonemang som förts kan klassas som hållbart i förhållande till det framtida förändrade klimatet. Fokus har varit Trafikverkets arbetssätt och kommunerna har använts som jämförelse. Enligt regeringen (2007) måste transportinfrastrukturen anpassas till ett förändrat klimat redan nu och medel för att finansiera detta måste avsättas. Det är också av yttersta vikt att områden som riskerar att drabbas kartläggs så att åtgärder redan nu kan påbörjas. För att kunna avgöra om ett växtval är hållbart eller inte behövs aktivt arbete gällande värnandet av den biologiska mångfalden, utförliga växtlistor med vilka arter det är som har planterats, i vilken utsträckning de har planterats samt ett långsiktigt klimatarbete gällande växtval.

I dag råder det brist på död ved i Sveriges skogar. Detta på grund av det intensiva skogsbruket där man kalhugger och plockar bort all liggande ved. Dock är det viktigt med många döda träd i olika nedbrytningsstadier för många skogslevande arter. Svenska skogar har få urskogar där naturliga avdödningsprocesser av träd får ske och därför minskar den biologiska mångfalden i skogen. Tre arter som endast trivs i naturskog är tickorna ullticka, Phellinus ferrugineofuscus, gränsticka, Phellinus nigrolimitatus och vedticka, Phellinus viticola.

Att hålla olika arter tillsammans i ett så kallat samgångshägn är vanligt på djurparker och är en ökande trend. Djuren som ingår i dessa hägn lever ofta på en större yta, och kan få en utvecklad och mer komplex social berikning som kan leda till en ökad aktivitet och högre välfärd. Dock finns risker som bör beaktas; dels för fysiska skador orsakade direkt eller indirekt av aggression mellan och inom arterna, dels stressproblem och risk för smittspridning. Ur djurparkens och dess besökares perspektiv finns också både för- och nackdelar. För djurparken kan samgång både lösa och skapa problem med oönskade beteenden av olika slag, och samgångshägn kräver generellt mer arbete både i planerings- och skötselstadiet.

Sveriges vanligaste skogsbruksmetod, trakthyggesbruket, har medfört problem för skogens artmångfald. År 2010 fanns det i Sverige 319 stycken hotade mossor och lavar som var kopplade till skogen. Varav vissa arter är beroende av lång skoglig kontinuitet, gammal multnande ved, skogsbrand eller andra naturliga fenomen som enbart finns i en mer eller mindre orörd skog. Alternativet till denna skogsbruksmetod finns i kontinuitetsskogsbruket som var vanligt förr, innan skogsbruket blev till en industri. På den tiden då bönderna själva plockade ut det virke dom behövde för sin egen överlevnad kunde skogen fortfarande fungera som ett ekosystem.

Den här studien undersöker hur vegetationen förändras mellan 1979 och 2010 i området som idag är Hornborgasjöns naturreservat. Sjösänkningar i området ledde till att ett igenväxt träskområde ersatte en viktig vattenreservoar och närsaltfälla. Restaureringsarbetet under 80-talet var banbrytande och antagligen ett av vår tids mest omfattande naturvårdsarbete. Studien svarar också på om restaureringen uppnådde sitt mål och om resultatet blev som man tänkt sig.I arbetet skapades en aktuell vegetationskarta för 2010, denna jämfördes med en i arbetet digitaliserad vegetationskarta från 1979. Kartbilder skapades och justerades i ArcGIS och vegetationsytornas area framtogs för att möjliggöra en vegetationsanalys mellan kartorna.

Sedan industrialiseringen har koncentrationen metan i atmosf?ren ?kat. Metan (CH4) ?r en effektiv v?xthusgas, producerad av metanogena organismer i syrefria milj?er. K?llorna till CH4 varierar brett och ?r b?de antropogena och naturliga.

Dagens rationalisering och fragmentering av jordbrukslandskapet bidrar till en försvårad livssituation för pollinerande insekter såsom fjärilar och vildbin. I Sverige är många vildbi- och fjärilsarter hotade och flera arter har redan utrotats helt. Vildbin, tillsammans med andra insekter, utför en oersättlig ekosystemtjänst; pollinering av grödor. Som landskapsarkitekter kan vi påverka de pollinerande insekternas livssituation genom att medvetet tänka på dessa vid gestaltning av parker och grönområden. Detta arbete omfattas av en inledande litteraturstudie, ett gestaltningsförslag och en avslutande diskussion. I litteraturstudien har vi sammanfattat de hot som finns mot pollinerande insekter idag, vilka som är de viktigaste pollinerande insekterna, samt vilka växtval som kan göras för att gynna deras behov av nektar och pollen.

Det här arbetet handlar om vilka mikrobiologiska faktorer som kan påverkar snittblommors livslängd. Koncentrationen av mikroorganismer i vasvattnet har en större betydelse för livslängden, mer än vilken sort av mikroorganismer som förekommer i vasvattnet. I vasvattnet till snittblommor har man funnit bland annat Pseudomonas, Bacillus och Enterobacter. För att minska påverkan på snittblommorna av dessa arter så bör habitatet för dessa arter ändras för att missgynna dem och därmed indirekt gynna snittblommorna. Arbetet tar även upp andra faktorer som kan påverka livslängden och prydnadsvärdet, så som etylen.

Idag mår våra stadsträd inte bra. Som uppsatsämne har jag därför valt att skriva om träd i stadsmiljö och problematiken runt detta. Vad vi kan göra för att förlänga livslängden hos de träd som finns i stadsmiljö idag? Och vid nyplanteringar - finns det arter som klarar sig bättre än andra? Jag kommer att ta upp de olika problem som finns såväl över som under mark och försöker finna arter som lämpar sig bättre som stadsträd och varför. Jag har valt att göra en övergripande beskrivning av hur läget ser ut idag för stadsträd. Därefter har jag genomfört en studie av stadsträden i Uppsala.

Detta är ett examensarbete som handlar om ormbunkar, där jag försöker ge en lite mer nyanserad bild av ormbunkarna som växtgrupp än den som vanligen är rådande. Dels genom att beskriva deras fascinerande historia, förökning och odling och dels genom att beskriva ett större antal arter och sorter som skulle kunna vara intressanta att använda i svenska trädgårdar och parker, samt deras olika krav på växtförhållanden. Första delen av arbetet, som bygger på litteraturstudier, belyser ormbunkarnas historia. Både i det lite längre geologiska perspektivet och i det kortare perspektivet som odlade trädgårdsväxter, genom det Viktorianska Englands ?Fern craze? fram till dagens mer begränsade användning. I ett arbete om ormbunkar kan man nästan inte undvika att gå in på deras avvikande livscykel och nämna någonting om hur man går till väga för att föröka dem.