The purpose of this study is to examin the depiction of culturalmeetings in history books in relatioon to the schoolguidelines, and how and why the description may have changed over time. To achieve this, a qualitative method was used to analyze the content of cultural meetings in Swedish schoolbooks after the World War II. The material used in the study was taken from eight editions of Alla tiders historia published between 1985-2011. The material was then put together and analyzed from the theoretical perspectives, which try to explain the factors that influenced the depiction of the texts.The results of this study shows, that over time, the school guidelines have incresed their focus on human value and the need for students to interact with people from other cultures. The depictions in the history books lives upp to the demands of the school guidelines, but this study shows that the main influence of the content of the book is the social context.

Historieämnet är ett komplext och vittomfattande ämne, som trots sitt stora innehåll och ambitiösa målsättningar, paradoxalt nog har fått ett allt mindre utrymme i skolan. Det är av denna anledning, angeläget att lyfta frågor om ämnets syfte, innehåll och metoder i skolan. Denna studie syftar till att skapa en ökad förståelse för historieämnets plats i skolan. Frågorna studien utgår ifrån är de didaktiska: Vad? Hur? Och Varför? Genom en genomgång av styrdokumentens, samt den historiedidaktiska forskningens syn på ämnet, kommer en historieundervisning i dagen, som enligt dessa, bör sträva mot utvecklandet av elevernas historiemedvetande ? förmågan att orientera sig i de temporala tidsdimensionerna då, nu och sedan.

Syftet med den här uppsatsen har varit, dels att undersöka ett antal historielärares förståelse av och attityd till användandet av begreppet genus i historieundervisningen på gymnasiet, dels att analysera vad jämställdhetsmålen i gymnasieskolans styrdokument egentligen säger om be-greppet genus och om detta bör tolkas som ett direktiv att implementera genus i historieun-dervisningen. Undersökningen genomfördes i två steg. Gymnasieskolans styrdokument; skollagen, lä-roplanen för de frivilliga skolformerna samt ämnesbeskrivning och kursplaner för historia A, B och C, närlästes och analyserades utifrån en genusteoretisk grund. Därefter intervjuades sex utvalda gymnasielärare i historia kring begreppet genus i teori och praktik. Resultatet analyse-rades och kategoriserades därefter så att lärarnas genusmedvetenhet och attityd till användan-de av genus i historieundervisningen gick att identifiera.Styrdokumentsgranskningen visade att styrdokumenten idag inte säger någonting expli-cit om användandet av ett genusperspektiv i historieundervisningen men att skollagens och läroplanens jämställdhetsdirektiv vilar på en genusteoretisk grund och därmed indirekt kräver ett genusperspektiv i den konkreta undervisningen.

Detta arbete syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till användningen av olika texttyper i historieundervisningen. Vi ville ta reda på hur lärare arbetar med olika texttyper och vilka de anser bäst bidrar till historisk kunskap. Slutligen ville vi undersöka huruvida valet av texttyp kan påverka utvecklingen av elevers historiska empati. Arbetet utgår från tidigare forskning om Historiedidaktik och litteraturdidaktik. Detta blandas med forskning om centrala definitioner av texttyper samt Dysthes tankar om det dialogiska klassrummet. För att besvara vår frågeställning användes till en början en kvantitativ forskningsansats genom en förstudie i form av ett frågeformulär. I denna kartlades elevernas syn på användandet av texttyper i undervisningen och visar att de föredrar gruppdiskussioner som arbetssätt vid arbete med olika texter.

SammanfattningGenusperspektiv på undervisning och lärande är något som allt mer efterfrågas i samhällsdebatten, och föreskrivs även i de övergripande målen i styrdokumenten. Syftet med denna studie är att utifrån dessa tankar om behovet av ett genusperspektiv belysa hur mycket och på vilket sätt kvinnan genom historien tas upp i gymnasiets historieundervisning och relatera detta till de genusteorier som finns angående historieforskning och historieundervisning.Den metod som använts är en kombination av kvantitativa enkäter med elever och kvalitativa intervjuer med såväl lärare som elever på gymnasiet. Undersökningen omfattar 51 enkäter, 4 elevintervjuer, samt 2 lärarintervjuer. Genom denna variation i insamlingsmetoder hoppas jag få fram en heltäckande och nyanserad bild.De resultat som uppnåtts visar bl.a. på en ganska traditionell syn hos såväl lärare som elever på kvinnans roll genom historien, då man menar att kvinnan haft en underordnad roll i den politiska utvecklingen: Undantagen är enskilda, historiskt kända kvinnor med makt som fokuserats i stor utsträckning.

The purpose of this essay has been to do a study on narration as a strategy in history education. By taking a starting point in the perspective that Shulman calls ?wisdom of practice? and other studies I interviewed three teachers that were all experts in narration. This to have an insight in how they looked at the oral narration and on its role in history education. Is there a common view among the interviewed techers and to what extent are the traits and qualities of story telling described in litterature linked to the teachers? answers?My results show that the oral narration is not a straight and exclusive teaching strategy; it differs from teacher to teacher.

Alla människor lever i ett historiskt sammanhang, där de använder sig av, eller brukar historien. Detta behöver dock inte vara ett medvetet historiebruk. Därför har ofta historieförmedling i skolan syftet att ge eleverna en förståelse för detta. Eleverna kan på så sätt bli medvetna om att det finns en relation mellan dåtid, nutid och framtid. De utvecklar då ett historiemedvetande, som i sin tur får konsekvensen att eleverna kan lära av historien, och därmed bruka historien på ett mer medvetet sätt.

Avsikten med det här examensarbetet är att studera ramfaktorerna för användning av museum i undervisningen, vilka resurser museer har för studenter och att undersöka tre lärares attityder gentemot användningen av museer i undervisningsprocessen. Avsikten är också att undersöka vilka historiedidaktiska effekter som användningen av museer i undervisningen kan ha. Målet är också att försöka ta reda på hur samarbetet mellan skolor och museer kan utvecklas och förbättras. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med tre museipedagoger samt tre lärare. Undersökningen visar att det finns tre typer av ramfaktorer som påverkar användingen av museer i undervisningen; konstitutionella ramfaktorer, organisatoriska ramfaktorer och fysiska ramfaktorer.

Syftet med denna studie var att analysera lärares hur lärare förhåller sig till den icke-västerländska historians plats i det gymnasiala klassrummet. Frågeställningen delades upp i fyra frågor.Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade samtalsintervjuer av tre historielärare. Detta gjordes med en fenomenografisk ansats för att undersöka lärarens syn på icke-västerländsk historia. Bearbetningen av texten gjordes genom en interaktiv process och analysen som amvändes i studien var en meningskoncentrerad analys, med självförståelse som tolkningskontext. I diskussionen diskuteras resultatet och analysen genom den eurocentriska dikotomin.I resultatet beskrivs den icke-västerländska historian som inte lika viktig som den västerländska.

Detta arbete har till syfte att undersöka förhållandet mellan innehållet i tre läroböckerna i historia med styrdokumenten gällande för kursen Historia 1b. För att göra denna jämförelse har jag undersökt olika historiska perioders och temans utrymme i böckerna, samt elevernas möjlighet till utveckling av kunskap och förståelse för historieämnet. Jag har också undersökt hur styrdokument och läromedel skapas, detta för att påvisa vilka faktorer, andra än styrdokumentens krav, som spelar in när läromedelsförfattare skriver sina böcker. De frågor som jag valt att arbete utifrån är dessa;Hur ser läromedlens innehåll ut i jämförelse med kursplanens och dess mål?Vilket utrymme ges olika historiska epoker och historievetenskapliga teman i läromedlen, och varför ges somliga epoker och teman mer plats än andra? Sker detta i överensstämmelse med styrdokumenten?Ges eleverna möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin förståelse för historieämnet och nå de mål som kursplanen sätter upp enbart genom att studera läroböckerna?Vilka utanförliggande faktorer spelar in i konstruktionen av styrdokument och läromedel? För att besvara mina frågeställningar har jag använt mig av en kombination av vad jag valt att kalla 2061-metoden, baserad på en metod framtagen av The American Association for the Advancement of Science, och en rad andra (främst) textanalytiska metoder som gått ut på att tolka materialet ur både ett kvantitativt och kvalitativt perspektiv. I min studie finner jag att; 1) läromedlens innehåll bara till viss del uppfyller styrdokumentens krav och mål, och att vissa aspekter av dessa krav och mål erhåller mer fokus än andra i läroböckerna,2) skillnaden i utrymme mellan de olika epokerna och, framför allt, temana motsvarar mer den typiska lärobokstraditionen än de nya styrdokumenten,3) elevernas möjlighet till kunskapsutveckling och förståelse finns i alla tre undersökta böcker i olika stor grad och den tar sig i uttryck på flera olika sätt, och4) flera olika faktorer spelar in i konstruktionen av läromedel och styrdokument, bland dessa märks tydligast olika politiska klimat, samhällsdebatt, nationella riktlinjer och främst lärobokstraditionen..

Syftet med denna studie är att undersöka skillnaden mellan två undervisningsformer, dessa undervisningsformer är lärstilsanpassad undervisning och traditionell undervisning. Undervisningsformerna ställs mot varandra i form av verktyg och hur eleverna upplever att någon av formerna är mer givande för dem samt om någon av undervisningsformerna ger en ökad elevaktivitet. För att följa läroplanen för individanpassning så belyser vi även denna fråga. Våra frågeställningar är: Ger någon av undervisningsformerna, lärstilsanpassad respektive traditionell undervisning i historia 1b ett bättre resultat?Anser eleverna att det är någon skillnad mellan de olika undervisningsformerna lärstilsanpassad respektive traditionell undervisning?Upplever eleverna att verktygen och informationen varit mer givande i någon av undervisningsformerna?Upplever eleverna att de har fått tillfälle att visa sina kunskaper samt tagit eget ansvar för att uppnå betygsmålen?Är det någon undervisningsform som eleverna föredrar för att kunna ta till sig kunskapen som förmedlats?Leder någon av undervisningsmetoderna till mer elevaktivitet?Är någon av undervisningsmetoderna mer individanpassad? För att få svar på dessa frågeställningar vände vi oss till CVL-Sandviken och fick tillfälle att utföra studien där.

Följande undersökning bygger på intervjuer med lärare där deras planering och utformning av historieundervisningen är i fokus. Hur tänker lärare kring historieundervisningen i de tidigare åren, årskurs 1-3? Påverkar elevgruppen lärarens val av metoder och hur tänker lärarna kring elevernas uppnående av ett historiemedvetande med historieundervisningen som grund? Förfrågningarna syftar på lärarnas arbetssätt och för att få svar på detta genomfördes kvalitativa intervjuer som ger respondenterna möjlighet att formulera sina egna svar. Jag intervjuade tre lärare som alla undervisar i någon utav årskurserna 1-3 men även i samma rektorsområde. En svårighet som påträffades när arbetet inleddes var att det inte i så stor utsträckning förekom litteratur med inriktning mot de tidigare åren.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på hur Kinas senmoderna historia har inkorporerats i läromedel för svensk gymnasieundervisning. Med Kinas senmoderna historia menades här Folkrepubliken Kinas, 1949-2006. Svaret på frågan uppnåddes genom textanalyser av ett stort urval historieläroböcker för gymnasieundervisning 1971-2006.Förutom ovan nämnda huvudfråga ställde jag ett antal följdfrågor till källmaterialet: Vilka Kinabilder har förmedlats i svensk gymnasieundervisning? Kan man se förändringar respektive kontinuitet i läroböckernas urval och skildringar? Vilka historiebruk präglar läroböckerna och kan man i dessa urskilja Kinabildernas roll i den svenska historiekulturen?Den teoretiska modell jag använde mig av byggde på Edward Saids orientalismteori och andra forskares appliceringar av denna på Kina; Eva Blocks modell för tolkningar av bildbegrepp; samt den historiedidaktiska begreppsapparaten inkluderandes historiebruk, historiekultur, historiemedvetande och historieförmedling.Min undersökning visade att den plats Kinas senmoderna historia har beretts i läroböckerna under perioden inte har ökat i någon större utsträckning. Texterna är dock inte längre lika fragmentariskt utspridda, utan placeras i regel alltmer koncentrerat.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad och hur tv/datorspel förmedlar om historia och hur tv/datorspel kan kopplas till Historiedidaktik genom att visa vad man kan lära sig av det. Med historia avser jag inte en korrekt återgivning av gångna handlingar. Jag inriktar mig istället på hur tv/datorspel använder sig av historiebruk för att motivera spelarens normhandlande.Den huvudfråga jag ställer i detta arbete är:Vilken koppling finns det mellan historiebruk i spel och spelarens historiemedvetande? För att besvara denna fråga tog jag hjälp av två underfrågor. Jag börjar med att besvara den första underfrågan:Hur mobiliseras ett historiemedvetande i tv/datorspel? Kan man utveckla ett historiemedvetande genom att spela tv-datorspel? Min analys visar att historiemedvetandet mobiliseras genom berättelsen, berättartekniken och gameplay:en.

Att ta undervisningen utanför skolans väggar är ingen ny metod för lärande. Studiebesök är en pedagogisk metod som ger tillfälle att byta miljö, uppleva och hantera praktiska aktiviteter. Syftet med studien är att undersöka museers syn på förväntat lärande genom studiebesök. I undersökningen analyseras lärarhandledningar och pedagogiska program som är framställda av Friluftsmuseet Gamla Linköping och Östergötlands länsmuseum. Museernas historiska iscensättningar, historieförmedling och framställningar om förväntat lärande studeras.