Under de senaste åren har det skett en kraftig ökad fokusering från SKV:s sida att privat beskatta ägare för stugor, båtar och bilar som används som en del i näringsverksamheten oavsett om de använts privat eller inte. Ett problem som har uppstått är om beskattning av förmåner för ägare i fåmansföretag ska beskattas utifrån dispositionsrätten eller det faktiska nyttjandet. Vad kan ägaren göra för att undgå beskattning? Bör en harmoniserad beskattning utarbetas som är bra för företag av olika bolagsformer, SKV och domstolarna?Syftet med uppsatsen har varit att försöka klargöra när en delägare i ett fåmansföretag presumeras ha dispositionsrätt och om ägarna därmed ska förmånsbeskattas. För att uppfylla syftet har vi studerat ett antal rättsfall som behandlar problematiken kring detta.

Det har på senare tid uppstått en diskussion angående det asymmetriska vinstdelningssystemet i riskkapitalfonder. Diskussionen gäller hur s.k. carried interest ska beskattas. Uppsatsens fokus har legat på vilket inkomstslag carried interest är hänförligt till samt vem som är skattesubjekt. Skatteverket anser att carried interest är en prestationsbaserad ersättning och därför ska beskattas som en tjänsteinkomst.

Från och med den 1 januari 2009 gäller nya regler för beskattning av förmån på personal-optioner. Anledningen till de nya reglerna är att de tidigare har ansetts strida mot EG-rätten. De tidigare reglerna innebar att en innehavare av personaloptioner vid en utflyttning från Sverige fick betala skatt på en förmån som ännu inte erhållits, så kallad avskattning. Andra länders liknande bestämmelser har underkänts av EG-domstolen i rättsfall såsom Lasteyrie och N. Det svenska Skatteverket tog efter de rättsfallen ställning i frågan och ut-tryckte att avskattning ej skulle ske, även Regeringsrätten antog samma ståndpunkt vilket nödvändiggjorde ny lagstiftning.

Många aktiebolag i Sverige idag är så kallade fåmansföretag, det vill säga företag med en eller ett fåtal ägare. I fåmansföretag har ägaren och företaget ofta samma ekonomiska intressen trots att de ska ses som skilda skatteobjekt. Detta innebär att ägaren i vissa fall kan anses genomföra transaktioner med sig själv. För att förhindra att ägare till fåmansföretag tillskansade sig otillbörliga fördelar infördes speciella skatteregler för dessa företag. Dessa regler har förändrats vid flera tillfällen och den senaste förändringen trädde i kraft under 2006.

Under lång tid har två olika inriktningar för redovisning utvecklats, den anglosaxiska och den kontinentaleuropeiska. Dessa traditioner har olika syn på syftet med redovisningen. För att möta globaliseringen inom kapitalmarknaden finns i dagsläget ett behov av att få en internationellt harmoniserad redovisning. Arbetet med att ta fram rapporteringsstandarder som ökar jämförbarheten och transparensen av företags ekonomiska resultat leds gemensamt av den internationella normgivaren IASB och den amerikanska normgivaren FASB. I dag finns ett förslag från IASB om att införa ett nytt sätt att rapportera resultat, total recogniced income and expense.

Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur ideella föreningar förhåller sig till och anpassar sin redovisning till rådande skatteregler, beskriva hur detta kontrolleras av Skatteverket och jämföra hur svenska ideella föreningars internationella motsvarighet redovisar. Detta undersöks genom att vi har genomfört en enkätundersökning med 50 ideella föreningar. Dessutom har vi har hållt intervjuer samt studerat utvalda föreningars årsredovisningar. Våra slutsatser är att ideella föreningar är oftast begränsat skattskyldiga. Ideella föreningar använder inte sin redovisning aktivt för att bli begränsat skattskyldig men uppfyller trots detta de krav som ställs för att erhålla en förmånlig skattesituation..

Syftet med uppsatsen har varit att redogöra för det nya systemet för värdering och beskattning av derivatinstrument. Sammanfattningsvis utgör innehavda instrument vid yrkesmässig verksamhet lagertillgångar, och får då tas upp till sitt verkliga värde eller det samlade anskaffningsvärdet. Vid icke yrkesmässig verksamhet skall i allmänhet reglerna i inkomstslaget kapital tillämpas. Gränsdragningen mellan yrkesmässig respektive icke yrkesmässig måste bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet. Vad avser de nya reglerna om värdering av derivatinstrument som skatterättsligt klassificeras som lagertillgång till verkligt värde så ser jag inte att de kommer att få särskilt stort genomslag, i vart fall inte under de närmaste åren.

Reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap IL är viktiga för företagares möjligheter att omstrukturera sina verksamheter. Detta eftersom underprisreglerna gör det möjligt att omstrukturera verksamheter utan beskattningskonsekvenser. Det finns emellertid en osäkerhet kring vad som gäller i de fall överföringen sker till en anställd. Det är därför intressant att bringa klarhet i vad som gäller i fråga om underprisöverlåtelser till anställda. Detta är intressant att utreda eftersom en anställd, i de fall överlåtelsen klassificeras som en underprisöverlåtelse, kan undgå beskattning i inkomstslaget tjänst.

Fåmansföretagare är föremål för en särskild beskattning enligt vilken en kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade andelar i ett fåmansföretag (fåmansföretagsaktier) kan komma att beskattas i både inkomstslaget kapital och inkomstslaget tjänst. Med anledning av att en övergångsbestämmelse gällande beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av fåmansföretagsaktier upphör vid årsskiftet 2009/2010 har beskattningen varit omdiskuterad i media under den senaste tiden. Förevarande uppsats syftar till att ge ett bidrag till diskussionen kring beskattningen av kapitalvinst vid avyttring av kvalificerade fåmansföretagsaktier de lege ferenda. Diskussionen har sin principiella grund i etiken och målsättningar kring förutsägbarhet, likabehandling, materiell lämplighet och hanteringsekonomi har valts som utgångspunkter. Likabehandling och systemkoherens (materiell lämplighet) säkerställs genom att neutralitetsprincipen och andra skatterättsliga principer åtlyds.

Datum: 2011-06-10 Titel: Sambandet mellan redovisning och beskattning ? Införandet av verkligt värde och dess påverkan på dubbelbeskattningen Lärosäte: Mälardalens högskola Institution: Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Kurs: Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp (FÖA400) Författare: Belma Bjelevac och Ida Emet Handledare: Leif Carlsson Examinator: Cecilia Lindh Problemformuleringar: 1. Hur kan dubbelbeskattningen upprätthållas vid införandet av verkligt värde i företagens redovisning? 2. I och med upprätthållandet av dubbelbeskattningen vid införandet av verkligt värde, hur kan:a) den administrativa bördan förhindras att öka?b) redovisningens kvalitet utvecklas utifrån detta?3.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka graden av harmonisering inom statlig redovisning samt att förklara de faktorer som kan bidra till att det skapas en skillnad mellan normgivning och praxis. Den skillnad som uppstår kan beskrivas som ett tillämpningsgap. För att kunna förklara de faktorer som påverkar tillämpningsgapets storlek har en integrerad, teoretisk modell använts. Den teoretiska modellen utgår ifrån att de resurser som finns tillgängliga för den offentliga sektorns verksamhet är begränsade och dessa ska fördelas mellan olika myndigheter på ett så, för helheten, effektivt sätt som möjligt. Då de enskilda myndigheterna i första hand ser till den egna verksamhetens fortlevnad kommer dessa att vilja förfoga över största möjliga andel av de totala resurserna.

Skillnaderna i redovisningspraxis i Europa har varierat så pass att det nästan varit omöjligt att göra jämförelser mellan företag, utan att göra betydande förändringar i den finansiella rapporten. Detta har skapat en internationell process för att harmonisera redovisningspraxis i Europa. I harmoniseringsprocessen förekommer det både drivkrafter och hinder. Exempel på drivkrafter kan vara investerare, multinationella företag och regeringar, medan exempel på hinder kan vara nationalism och språk. Syftet med uppsatsen har varit att få en förståelse hur de svenska normbildarna ser på dessa drivkrafter och hinder som påverkar harmoniseringsprocessen.

Sverige har under lång tid haft ett starkt samband mellan redovisning och beskattning. Sambandet innebär att vid avsaknad av skatteregler skall redovisningen ligga till grund för beskattningen. Fördelen är att ett samband gör det relativt enkelt att upprätta en bolagsdeklaration. Eftersom redovisningen har krav på sig via redovisningslagstiftningen finns det vid ett samband även goda möjligheter att kontrollera att företagens underlag för deklarationen är korrekt.Sambandet är dock inte problemfritt. Om beskattningen skall grunda sig på redovisningen, krävs det att redovisningens principer överensstämmer med beskattningens mål.

Det finns inte några utryckliga bestämmelser i EG-fördraget om harmonisering eller samordning av den direkta beskattningen inom unionen. Eftersom en mindre förmånlig skatterättslig behandling kan verka hämmande på viljan att utföra gränsöverskridande transaktioner, kan nationella direkta skatteregler dock i praktiken utgöra hinder för gemenskapens målsättning att upprätta en öppen och effektiv inre marknad. I avsikt att avvärja begränsningar för den fria rörligheten inom unionen driver EG-domstolen den gemenskapsrättsliga utvecklingen på området framåt genom en pragmatisk tillämpning av de grund¬läggande friheterna. Medlems¬staterna har i stort sett accepterat domstolens ingripanden, trots att den direkta beskattningen är ett område där medlemmarna mer än annars vill värna om sin rätt till självbestämmande. Frågan är dock mer kontroversiell för medlemsstaterna när det gäller tillämpningen av den fria rörligheten för kapital i enlighet med artikel 56.1 EGF, vilken är den enda fördragsfrihet som är tillämplig även i förhållande till tredje land.

Ända sedan 1920 har vi i Sverige genom lagstiftningen haft ett starkt samband mellan redovisning och beskattning. Det kanske klaraste sambandet är det så kallade materiella sambandet som fastslår att det beskattningsbara resultatet för näringsverksamhet baseras på företagets årsredovisning, så länge den anses uppfylla kraven på god redovisningssed. Sambandet mellan redovisning och beskattning har debatterats flitigt under framförallt 1990- talet och 2004 tillsattes av regeringen en utredning som syftade till att presentera ett förslag för framtiden. I slutet av sommaren 2008 presenterade utredningen sitt slutbetänkande med förslaget att det materiella sambandet mellan redovisning och beskattning bör avskaffas från och med 1 januari 2011.Studien syftar till att undersöka vilken betydelse sambandet mellan redovisning och beskattning får för kvalitén på redovisningen och vilka konsekvenser ett eventuellt avskaffande kommer att få.För att mäta redovisningskvalité har vi utgått från IASB:s viktigaste kvalitativa egenskaper; relevans, tillförlitlighet, jämförbarhet och begriplighet. I vår undersökning har vi sedan försökt att utreda hur var och en av de kvalitativa egenskaperna skulle påverkas av ett avskaffande av sambandet.Vi har via ett deduktivt angreppssätt genomfört en kvalitativ studie där vi intervjuat respondenter baserade i Umeå och Stockholm om deras syn på sambandet mellan redovisning och beskattning, redovisningskvalité och vad ett eventuellt avskaffande skulle innebära.