Uppsatsen syfte är att med hjälp av spelteori strukturera och analysera det strategiska spelet bakom USA och EU:s protektionistiska agerade i den handelstvist rörande stål som ägde rum 2001-2003. Med det som bakgrund vill uppsatsen visa på vilka alternativa val aktörerna kunde ha gjort och slutligen föreslå förändringar för att öka incitamenten för aktörerna att bevara ett handelssamarbete. Uppsatsen fann med stöd av spelteori och grundläggande handelsteori att aktörerna agerade rationellt i spelets alla sekvenser och att avvikelsen från samarbetsstrategin i huvudsak berodde på det politiska spelet som ägde rum i USA och de preferenser det republikanska partiet och Bush-administrationen hade. EU spelade under konfliktens gång en strategi som tillät en återgång till samarbetet snart efter det att USA tog bort sina tullar. För att öka aktörers incitament att bevara handelssamarbeten bör WTO:s roll stärkas, lobbying regleras och konsumenternas inflytande stärkas.

Fleets have the ability to affect an adversary?s use of the seas for transportation. Nations have in numerous occasions exercised this power in order to ravage their opponent?s trade in times of conflict with the purpose of diminishing their military might. Great naval thinkers like Mahan and Corbett have described this use of seapower during conflicts in great depth but theories regarding the use of seapower to affect a nation?s peacetime economy in order to achieve limited political goals is lacking.

Dagens internationella handelspolitik har kommit att präglas starkt av idén om global frihandel och protektionistiskt tänkande har därmed övergivits. Möjligheten att ställa upp regler för internationell handel beror till stor på de grundläggande regler som folkrätten ställer upp, såsom staters suveränitet och principen om statsansvar. WTO:s regelsystem har kommit att bli ett världsomfattande regelverk för internationell handel och detta regelverks sanktionssystem bygger på att stater gemensamt agerar, genom så kallade retaliationsåtgärder, för att avkräva stater som begår avtalsbrott dess statsansvar. Det finns en möjlighet för stater att erbjuda varandra kompensation. Denna möjlighet är emellertid endast tillfällig och helt och hållet frivillig.