Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten hos barn och ungdomar med cerebral pares. 56 barn och ungdomar med cerebral pares i åldern 10-18 år med Gross Motor Function Classification system (GMFCS) tillhörighet I-III, som gick i grundskola, grundsärskola eller gymnasieskola och som erbjöds insatser från Skånes 11 olika barn- och ungdomshabiliteringar har undersökts via en enkät: Child Health Questionnaire (CHQ-87).CHQ-87 är ett självskattningsformulär bestående av 87 frågor, indelade i två huvudområden som tillsammans täcker individens fysiska och psykosociala hälsa. Enkäten skickades ut per brev under våren 2008. Totalt skickade 167 enkäter ut och 56 enkäter inkom besvarade.Resultatet visar ingen signifikant skillnad mellan den fysiska och den psykosociala hälsan. Skolsituationen och kamratrelationer upplevs positivt av flertalet som svarade och merparten svarar att de har det bra i sina familjer.

Bakgrund: Helkroppsvibration är en relativt ny träningsform, där mekaniska vibrationer överförs till kroppen via en vibrerande platta. Effekten har undersökts främst på idrottare och vuxna med skiftande diagnoser. Det finns lite forskning om effekten på barn/ungdomar med cerebral pares (CP).Syfte: Att prova helkroppsvibration som träningsmetod för barn och ungdomar med cerebral pares. Vetenskapliga frågeställningar. Har helkroppsvibration någon effekt på muskelstyrka, spasticitet, ledrörlighet och grovmotorisk förmåga hos barn och ungdomar med cerebral pares? Vidare ville vi undersöka om effekten varierade mellan olika grupper av barn/ungdomar och om träningstiden påverkade resultatet.

Bakgrund: Behovet av reliabla, kliniskt användbara utvärderingsinstrument för sjukgymnastinsatser inom pediatrik är stort. Studien undersöker huruvida klassifikationssystemet ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) bidrar till detta.Syfte: Undersöka test-retest-reliabilitet för nio utvalda moment avseende ?Att gå och röra sig omkring? under kapitlet Förflyttning inom komponenten Aktivitet och Delaktighet i ICF för ungdomar med fysiska funktionshinder pga cerebral pares (CP), genom att låta ungdomarna själva och en föräldrer bedöma ungdomens funktionsförmåga.Även undersöka om det föreligger skillnader mellan ungdomarnas respektiveföräldrarnas bedömningar.Metod: Studiematerialet utgjordes av 33 ungdomar, med respektive förälder, på högstadieoch gymnasienivå, med diagnosen CP, GMFCS I-III (Gross Motor Function Classification System).Överenstämmelsen mellan bedömningstillfällena beräknades med hjälp av Spearman Correlation Coefficient samt Elisabeth Svenssons metod för stabilitet mellan två mättillfällen.Skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar beräknades med hjälp av Fisher?s Exact Test. Konfidensintervall och Z-score beräknades också utifrån Elisabeth Svenssons metod.Resultat: Beräkningarna avseende överensstämmelse visade sammantaget att sju av de nio momenten bedömdes äga tillfredsställande tillförlitlighet såvida föräldern genomförde bedömningen, medan så var fallet för endast tre av momenten, när ungdomen gjorde bedömningen.Beräkningar avseende skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar visade sammantaget signifikant skillnad för tre av momenten.Konklusion: Resultatet visade att sju av de nio testade momenten sammantaget kunde beaktas som reliabla beträffande bedömning av gång- och förflyttningsförmåga för ungdomar med CP, GMFCS I-III. Tillförlitligheten var generellt sett högre såvida föräldern gjorde bedömningen.Skillnader mellan ungdomarnas respektive föräldrarnas bedömningar förekom sammantaget för tre av momenten..

Det övergripande syftet med denna studie var att öka kunskapen om hur små barn med Cerebral Pares (CP) deltar, kommunicerar och interagerar med sina vardagliga samtalspartners på förskolan. I studien deltog två små pojkar (2;4 och 4;3 år) med grav CP (GMFCS 5) med lite/inget talat språk. De filmades på förskolan i olika vardagliga aktiviteter tillsammans med de andra barnen och personalen. Vid analysen studerades pojkarnas samlade kommunikativa resurser och återkommande mönster i samtalen på ett detaljerat plan med hjälp av Conversation Analysis (CA). Analysen visade att samtalspartnern hade en viktig roll för att underlätta i samtalet genom att tolka och tillskriva pojkarnas bidrag betydelse.

Kommunikation är avgörande för att uppnå en god livskvalitet och grundläggande för att kunna förstå andra och göra oss själva förstådda. Grunden för en tillfredsställande kommunikation är att det finns ett samspel mellan de parter som ingår, vilket förutsätter att det sker ett ömsesidigt utbyte mellan samtalsparterna. De funktionsnedsättningar som cerebral pares ofta leder till kan medföra svårigheter för individen att göra sig förstådd. Det saknas idag svenska studier gällande interaktionen hos små barn med grav cerebral pares (CP). Denna studies syfte är att bidra till en ökad kunskap om hur interaktionen ser ut hos yngre barn (1,5-5 år) med grav CP (GMFCS IV-V) och deras närmaste omgivning.