SAMMANFATTNING-Vi höll på att skratta järnet när vi höll på med den fysiska aktiviteten på engelskan tidigare idag. Detta poängterades av Maria som var en av de åtta pedagogerna som vi intervjuade i syftet att undersöka deras uppfattningar kring effekter av integrering av fysisk aktivitet. Studien berör även vilka hinder samt möjligheter pedagogerna ser till denna integrering. Dessa intervjuer var uppbyggda likt kvalitativa halvstrukturerade intervjuer för att på bästa sätt besvara våra frågeställningar. Under arbetet med studien har vi utöver detta inspirerats av en fenomenografisk metodologi, då vårt mål var att kartlägga pedagogers förhållningssätt.

Syfte: Att beskriva hur olika former av fysisk aktivitet kunde påverka patienter med sjukdomen KOL och vilka faktorer som inverkade på dessa patienters möjligheter att vara fysiskt aktiva, samt att beskriva hur sjuksköterskan genom patientutbildning kunde hjälpa patienter till ökad fysisk aktivitet. Metod: Studien har genomförts i form av en systematisk litteraturstudie. Till resultatet har använts 16 kvantitativa och en kvalitativ artikel. Resultat: Resultatet visade att träning både i grupp och individuellt förbättrade livskvalitet, fysisk förmåga och andnöd. Träning motverkade också kakexi och minskade risken för depression.

 Flera forskningsstudier visar att barn och ungdomar i dagens samhälle inte är tillräckligt fysisk aktiva. Detta påverkar även elevers motivation för ämnet Idrott och hälsa. Syftet med undersökningen var att, genom kvalitativa intervjuer, undersöka hur lärare i ämnet Idrott och hälsa arbetar med omotiverade elever och hur de motiverar dem till att bli och förstå vikten av att vara fysiskt aktiva. Fem utbildade idrottslärare, alla verksamma i grundskolans senare år, intervjuades för att få insikt i deras arbete mot dessa mål.Undersökningen visar att lärarna upplever att de inte har de resurser i form av tid och hjälp av specialpedagoger som kan behövas för att få alla elever motiverade till att delta eller för att få dem att förstå vikten av fysisk aktivitet i ett livslångt perspektiv. Lärarna menar att den största anledningen till att elever är omotiverade till ämnet är bristande självkänsla och rädsla att misslyckas. Undersökningen visar även att elevernas inflytande på lektionsinnehåll är bristfälligt.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

Syftet med undersökningen är att undersöka barns och pedagogers uppfattningar om skolbarnsfysiska aktivitet och vad skolor gör för att tillgodose deras rörelsebehov. Vi har använt oss aven kvalitativ metod i form av frågeformulär med öppna frågor till pedagoger, samt kvantitativmetod i form av en enkätundersökning med barnen. Totalt sex pedagoger från fyra skolor harsvarat på frågeformuläret, och 218 barn i åldrarna åtta till tio år från samma skolor besvaradeenkäten. Genom undersökningen har vi fått kännedom om hur de tillfrågade barnen uppfattarsin fysiska aktivitet både i skolan och på fritiden, resultatet visade att 83 % av barnen att detyckte motion är viktigt och 73 % att de rörde på sig tillräckligt mycket. Pedagogernas svarvisar att barnen har idrottslektioner mellan 50 till 90 minuter varje vecka och en tredjedel avklasserna har organiserad rastverksamhet som ofta innehåll fysisk aktivitet varje dag.

Det övergripande syftet med studien är att undersöka om förskolepedagoger är förberedda för att tillgodose alla barns behov, samt är verksamheten och förskolans miljö anpassad för att möta alla barn? Frågeställningarna lyder: Hur ser förskolepedagoger på sin utbildning och kompetens, i förhållande till arbetet med barn med en fysisk funktionsnedsättning i förskolan? Hur upplever förskolepedagoger att deras förskola är anpassad till barn med en fysisk funktionsnedsättning? Hur ser förskolepedagoger på samspelet mellan ett barn med en fysisk funktionsnedsättning och andra barn i barngruppen på förskolan? Den här studien ?En förskola för alla barn?? tar sin utgångspunkt i en teori om normalisering. En teori som i stort handlar om att alla människor ska kunna fungera normalt i samhället oavsett funktionsnedsättning, sjukdomar eller andra hinder. Det leder till en undersökning om huruvida några förskolor kan ta emot alla barn eller inte. ?Alla barn? innefattar även barn med en fysisk funktionsnedsättning så som syn- och hörselskador samt rörelsehinder.

Redan 1000 år f. Kr. insåg man nyttan med fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet i olika former har visat sig vara förebyggande och en bra behandlingsfrom vid en rad olika sjukdomstillstånd. FaR är fysisk aktivitet på recept och skrivs ut på samma sätt som medicin.

Inledning: Det finns många fördelar med fysisk aktivitet. Det är bland annat bra för hjärta och hjärna samt för koncentrations- och inlärningsförmåga. Att främja elevers hälsa är skolsköterskans huvuduppgift. Då det visat sig att skolbarn trots olika insatser blivit alltmer stillasittande och överviktiga måste skolsköterskan finna nya vägar att få barn intresserade och motiverade att röra på sig.Syfte: Att beskriva 7 ? 11 åriga barns erfarenheter av fysisk aktivitet.Metod: Kvalitativ metod har använts i pilotstudien.

Vi har i vårt arbete undersökt och analyserat hur lärare i idrott och hälsa arbetar för att väcka ett intresse hos elever för fysisk aktivitet och hälsa i dag och i ett längre perspektiv. Våra frågeställningar var: Hur arbetar idrottslärare i dagens skola med hälsa och fysisk aktivitet för att engagera alla elever och för att väcka deras intresse för fortsatt engagemang för fysisk aktivitet och hälsa? Hur arbetar idrottslärare med undervisningsstrategier som kan bidra till att öka elevers intresse för vidare fysisk aktivitet? Vi har i vårt arbete också belyst forskning i ämnet för att uppmärksamma hur idrottsläraren skapar ett engagemang hos eleven för fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil med syfte att uppnå ett varaktigt välbefinnande. I vår studie använde vi oss av en kvalitativ intervjumetod för att få svar på våra frågor i undersökningen. Urvalet till studien bestod av nio idrottslärare som alla var verksamma i grundskolor i södra Sverige.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

Vårt syfte med studien var att undersöka vad sex olika lärare på lågstadiet har för uppfattningar kring ämnesintegrerad undervisning som inkluderar fysisk aktivitet. För att besvara vårt syfte har vi som författare utfört en kvalitativ undersökning där det genomfördes totalt sex intervjuer med sex stycken lärare från tre olika skolor. Eftersom urvalsgruppen är begränsad kan vi inte dra några generella slutsatser. Resultatet i vår studie visar att samtliga respondenter anser att fysisk aktivitet är viktigt för skolbarn där respondenterna kopplar ihop fysisk aktivitet med inlärning på olika sätt. De tar upp faktorer som ökad motivation, ökad koncentration och större möjlighet till individualisering i undervisningen för eleverna. Det visar sig även att ämnesintegrerad undervisning med rörelse förekommer i samband med olika ämnen, men undervisningen är oftast inte planerad.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.