Examensarbetet görs i samarbete med Sweco Infrastructure AB Vattenkraft & Dammar, Norr där uppdraget är att ta fram ett nytt hjälpmedel i form av mall/mallar teknisk beskrivning. Teknisk beskrivning Fyllningsdammar med tätkärna bygger på AMA 07 Anläggning (Allmän material & arbetsbeskrivning för anläggningsarbeten). Mallen är avsedd att kunna användas vid upprättande av beskrivningar för Fyllningsdammar och förenklar arbetet med att formulera beställarens krav på den färdiga produkten. Mallen syftar till att förbättra kvaliteten på tekniska beskrivningar upprättade enligt AMA kod, eftersom inga AMA föreskrifter finns för Fyllningsdammars ingående delar. Mallen är en vidareutveckling på CEB.75 Fyllning för damm, bassäng, kanal od och innehåller ett antal kompletta förslag på: - Material- och varukrav - Utförande - Kontroll och provning - Dokumentation Gällande Fyllningsdammars ingående delar så som: tätjord, finfilter, grovfilter, övergångslager, stödfyllning, erosionsskydd, tåsten och slitlager..

Sverige har uppskattningsvis 10000 dammar varav 1000 av dessa används inom vattenkraften. För att en damm ska kategoriseras som hög krävs det att den är 15 m eller högre, vilket innebär att det ungefär finns 200 dammar i landet som är 15 m eller högre. Enbart några få dammar i Sverige är över 100 m höga. När det gäller Fyllningsdammar finns det två olika typer av dammar och dessa är:1. Homogena Fyllningsdammar och 2.

En definition av fyllningsdamm är att det är en uppbyggd konstruktion för vattenreglering. Dess huvudsakliga funktion är att dämma upp dvs. lagra vatten i den reservoar som bildas uppströms dammen. Höga säkerhetskrav ställs med hänsyn till risken för dammskador eller dammbrott samt vilka konsekvenser det kan ge på miljön, inverkan på bebyggelse och anläggningar i närområdet och längs älvdalen. Som en del i dammsäkerhetsåtgärderna finns behovet att komplettera instrumenteringen av dammarna med syfte att denna komplettering åtminstone ska nå upp till den lägsta nivå som anvisas i RIDAS.

Inre erosion, som är orsaken till 1/3 av alla dammbrott och skador på Fyllningsdammar, bildas när det naturliga läckagevattnet genom dammen för med sig eroderat material. Sjunkgropar på dammkrönet bildas då jordmaterial successivt rasar ner där ett jordunderskott utvecklats till följd av erosionen. Då dessa hål på markytan upptäcks, har i regel erosionen pågått länge. Det finns rapporterade skador på Fyllningsdammar som föregåtts av grumligt vatten nedströms dammen. Att övervaka grumligheten, även kallad turbiditeten, på läckagevattnet, kan ge en god bild av dammens status beträffande inre erosion.

Den vanligaste dammtypen vid vattenkraftsanläggningar i Sverige är Fyllningsdammar, som byggs upp av olika zoner såsom tätkärna, finfilter, grovfilter, stödfyllning och erosionsskydd. Tätkärnan har en dämmande funktion och utgör därmed en av de viktigaste delarna i en fyllningsdamm. Lämpligtvis är tätkärnan uppbyggd av en finkornig morän. I många fall ansluter tätkärnan direkt mot den betongkonstruktion som utgör utskovspartiet, vilket innebär att betongen utgör det enda tjälskyddet mot tätkärnan. Anslutningen mellan tätkärnan och betongkonstruktionen är av erfarenhet en svaghetszon i en dammanläggning.

Dagens filterkrav för gruvdammar är svåra att uppfylla praktiskt med krossade material och det finns ett intresse hos gruvindustrin att använda sig av det krossade material som de producerar, vilket är fördelaktigt både ur ekonomisk och ur miljömässig synpunkt. Industrins riktlinjer som hittas i GruvRIDAS har till stor del baserats på naturliga material och för konstruktionen av vattenkraftdammar. En ökad kunskap om de krossade materialen är viktig för deras användning som filter. För att bidra till en ökad kunskap har i det här examensarbetet krossade och naturliga filtermaterial jämförts. Resultatet har tillämpats på befintliga filterkrav för att undersöka konsekvenserna.

Syftet med detta examensarbete är att belysa de otydligheter i förfrågningsunderlag och bygghandlingar som Skanska har stött på i samband med kalkylering/utförande av dammrenoveringsprojekt i Norrland. De aktuella projekten är inom ramen för det dammsäkerhetshöjande åtgärdsprogram som Vattenfall driver mellan 2002 och 2007. Otydligheterna har mest kretsat kring den bristande beskrivning av hur erosionsskydden på kraftverkdammarnas uppströmsslänter ska utföras. Eftersom otydligheterna hitintills lösts på plats har Skanska även velat öka sina kunskaper om hur erosionsskydd kan utföras. Bakgrunden till Vattenfalls dammsäkerhetshöjande åtgärder grundar sig i flödeskommitténs riktlinjer för dimensionerande flöden och deras beslut att tillämpa RIDAS, vilket leder till att en del av deras anläggningar inte uppfyller de nya föreskrifterna.

I detta arbete har fångdammar vid Vittjärv och Näs kraftstationer studerats, främst med avseende på hur ansvar har fördelats och hur frågor och problem har hanterats i projekten. Som bakgrund ingår dels ett avsnitt om hur fångdammar kan utformas och byggas och dels ett avsnitt som tar upp vilka lagar och regler som gäller för fångdammar. De generella aspekter som tas upp i dessa avsnitt har sedan beaktats när erfarenheterna från projekten i Vittjärv och Näs har utvärderats. När en fångdamm ska byggas kan beställaren välja två huvudalternativ. Antingen överlåter man hela fångdammen, inklusive dimensionering, på entreprenören eller så står man själv för konstruktionen och anlitar entreprenören endast för att utföra själva byggnadsarbetet.

I detta examensarbete har möjliga säkerhetsrisker för Grytfors kraftstation i Skellefteälven identifierats och sammanställts, främst utifrån anläggningens tidigare dokumenterade säkerhetsstörningar och Fyllningsdammarnas uppbyggnadssätt. De anläggningsdelar som har berörts är Grytfors tre stenFyllningsdammar, betongdamm och avbördningsanordning. Vid händelse av ett dammbrott i någon av de två högkonsekvensklassade Fyllningsdammarna eller i betongdammen, förmodas konsekvenserna bli stora för människor, miljö och samhälle. Därför är det av vikt att de mest riskfyllda områdena inom anläggningens byggnadstekniska- elektriska och mekaniska delar uppmärksammats i förväg, för att en viss beredskap ska kunna finnas tillgänglig om en svaghet visar sig, eller när det finns en tendens till att en större förändring håller på att ske som kan leda till ett dammbrott. Detta förfarande behöver inte innebära att de mest relevanta säkerhetsrisker som tagits fram utgör en direkt fara för anläggningen.

Kraftindustrin arbetar oavbrutet med att försöka höja och upprätthålla dammsäkerheten i Sverige. Erosionsskydd för Fyllningsdammar skall dimensioneras och utformas så att de medverkar till en god dammsäkerhet. Vid dimensionering och projektering av erosionskydd måste vågberäkningar utföras för att bedöma angripande våglast. I Sverige genomförs dessa beräkningar utifrån kraftföretagens riktlinjer för dammsäkerhet, RIDAS. Uträkningarna och bedömningar av våglasterna är ur dammsäkerhetssynpunkt viktiga eftersom de ofta avgör erforderligt fribord.

Det avfall som kommer från gruvbrytningsprocesserna benämns anrikningssand och kan innehålla miljöfientliga ämnen. Det innebär att anrikningssanden måste omhändertas under säkra förhål-landen. Generellt använder Svenska gruvor naturlig topografi och/eller Fyllningsdammar för att omringa anrikningssanden, även vid Aitikgruvan. Fyllningsdammarna är uppbyggda med en startdamm av morän och har därefter utökats med mer genomsläppligt tillgängligt material med både nedströms- och uppströmsmetoden. Höjningar av dammarna sker kontinuerligt eftersom gruvans produktion pågår och ger även behov av framtida prognoser för att säkerställa dammarnas stabilitet i framtiden.