Fångdammar vid Vittjärv och Näs kraftstationer
en
utvärdering av projekterfarenheter
I detta arbete har fångdammar vid Vittjärv och Näs kraftstationer studerats, främst med avseende på hur ansvar har fördelats och hur frågor och problem har hanterats i projekten. Som bakgrund ingår dels ett avsnitt om hur fångdammar kan utformas och byggas och dels ett avsnitt som tar upp vilka lagar och regler som gäller för fångdammar. De generella aspekter som tas upp i dessa avsnitt har sedan beaktats när erfarenheterna från projekten i Vittjärv och Näs har utvärderats. När en fångdamm ska byggas kan beställaren välja två huvudalternativ. Antingen överlåter man hela fångdammen, inklusive dimensionering, på entreprenören eller så står man själv för konstruktionen och anlitar entreprenören endast för att utföra själva byggnadsarbetet. Den viktigaste slutsatsen som dragits i detta arbete är att när en fångdamm ska ersätta en ordinarie damm som dämmande del för magasinet bör dammägaren själv utforma och dimensionera fångdammen eftersom denne är strikt ansvarig för konsekvenserna vid ett eventuellt dammbrott samt att denne troligen innehar en större kompetens på området än entreprenören. I de fall beställaren väljer att överlåta hela fångdammen, inklusive konstruktionen, på entreprenören är det mycket viktigt att förutsättningar och krav presenteras tydligt i förfrågningsunderlaget eftersom det annars kan bli oklart hur ansvaret för fångdammen skall fördelas mellan parterna. Förutom redogörelser över hur fångdammarna har hanterats organisa-toriskt i projekten innehåller föreliggande rapport även detaljerade beskrivningar över hur själva byggandet och nyttjandet av fångdammarna gått till. I fallstudien av fångdammen i Vittjärv ingår dessutom genomströmnings- beräkningar för att bestämma läckaget genom fångdammen. Beräk-ningarna utfördes med beräkningsprogrammen Seep/W och Plaxis, i vilka finita elementmetoden nyttjas för att bestämma vattenströmningen genom jordmaterial. Det beräknade läckaget har sedan jämförts med verkligt läckage, som uppmättes under fångdammens driftperiod. Uppmätt läckage var ca 265 l/min, omkring 60 gånger större än det framräknade läckaget som var ca 4,5 l/min. Främsta orsaken till den stora skillnaden är troligen att den verkliga fångdammen hade inhomogeniteter där läckage skett, vilka inte kunde beaktas i beräkningsmodellen.