Denna magisteruppsats, skriven för Stockholms universitets magisterkurs i historia som ett led iFörsvarshögskolans chefsprogram, har som syfte att beskriva och diskutera svensk luftoperativkrigsplanering 1958-1966 utifrån ett doktrinbegrepp. Någon uttalad luftoperativ doktrin fanns intevid denna tid varför denna får rekonstrueras utifrån en metod där ett antal faktorer beskrivs.Exempel på dessa är högre säkerhetspolitiska och militärstrategiska nivåer, lägre taktiska nivåer,upplevd hotbild, ledning, Flygvapnets krigsplanläggning, samverkan med andra försvarsgrenar ochutveckling av nya vapensystem. Källmaterialet består i huvudsak av flygstabens hemliga arkivfrån samma år, vilket inte har studerats tidigare utifrån ett liknande syfte. Vidare problematiserasdoktrinutvecklingen genom att den även diskuteras utifrån olika perspektiv vars värde för ökadförståelse prövas.De konkreta frågeställningarna lyder:- Hur kan Flygvapnets luftoperativa doktrinutveckling 1958-1966 beskrivas?- I vilken mån kan denna doktrinutveckling förstås utifrån rationalistiskt respektiveorganisatoriskt synsätt?Utifrån det överordnade säkerhetspolitiska ställningstagandet om alliansfrihet följde ett relativtstarkt försvar och den så kallade svenska linjen.

I den allt mer globaliserade världen får begrepp som varumärke och kvalitet allt större betydelse även för statliga myndigheter. För Försvarsmakten är ett av de mest kända yttre attributen dess uniform. Vid sidan av de rent praktiska funktionerna är uniformen även ett signalmedel som utvi-sar vart i Försvarsmaktens struktur personen hör hemma och inom vilket tjänsteområde denne verkar. I civilt språkbruk kan detta översättas till vilken tjänstekvalitet uniformen utlovar. Från att tidigare ha varit ett signalmedel internt inom Försvarsmakten har uniformens signaler kommit att få en allt större betydelse även utanför i samverkan med andra nationer.2003 genomgick Flygvapnets uniform en betydande förändring då man ändrade gradbetecknings-systemet utifrån ett internationellt behov från svenska marinen, dessa system har traditionellt alltid följts åt.

1946 infördes en ny befattning i Flygvapnet ? Fältflygare. Dessa korttidsanställda piloter utbildades fram till och med 1982, året innan den Nya Befälsordningen infördes i försvarsmakten vilken innefattade alla officerare i en och samma kategori ? yrkesofficerare. År 2008 reviderades dock befälsordningen, och sedan dess delas försvarsmaktens officerare in i två kategorier: specialistofficer respektive officer.

Sveriges riksdag fattade 2001 beslut om att Försvarsmakten skall inriktas mot ettnätverksbaserat försvar, NBF. Mycket av NBF utvecklingsresurser inriktas mot tekniklösningar.Denna uppsats fokuserar istället på mänsklig kommunikation inom NBF, ochhar som målsättning att dra nytta av erfarenheter vunna inom Flygvapnets snart 60-årigaerfarenhet av utveckling av nätverksliknande system med interaktion mellan ledningscentraleroch personal som bemannar plattformar. Undersökningen pekar på att det finnsett antal faktorer som kan vara viktiga att beakta i utvecklingen av NBF.Undersökningen ger vid handen att frågor som förtroende, vikten av relevanta regler ochbestämmelser samt framför allt förståelse för en helhet och samverkande aktörer, ärväsentliga för optimal verkan..

Ett flygsäkerhetsarbete bygger på ett förtroende mellan individen och organisationen. Det finns en brist inom Försvarsmakten rapporteringssystem, där fördelningen av rapporter med avseende på mänskliga misstag, är avvikande från vad som anses som normalt inom flygverksamhet. Varför avviker rapporteringen i FM från normalbilden? Ett perspektiv som kan förklara denna avvikelse är rättvisekulturperspektivet.Syftet är att diskutera huruvida den ojämna fördelningen av avvikelserapporter med avseende på mänskliga misstag i FM flygsäkerhetsarbete kan förklaras ur ett just culture perspektiv med fokus på regler och styrdokument .Resultatet är att FM inte är att anse som en rättvisekultur. Framförallt är detta på grund av den bristfälliga kulturella grunden, disciplinsystemet och skyddandet av rapporteringssystemet..

Syftet med uppsatsen är att undersöka, jämföra och diskutera eventuella faktorer till varför det har skett en så kraftig ökning av helikopterhaverier under de senaste tio åren jämfört med stridsflygshaverier. Problemet belyses och analyseras utefter ett MTO- perspektiv (människa, teknik och organisation). Stor vikt i uppsatsen läggs på de haverirapporter som är en följd av haverier mellan 1997 ? 2007. Organisationsförändringar, flygmaskiner och utbildning är exempel på några andra delar som också behandlas.

Doktrin för luftoperationer fastställdes som styrande dokument för alla luftoperationer 2005. Har då doktrinen blivit det styrande dokument i Flygvapnet som den är tänkt att vara?I denna uppsats avser jag undersöka till vilken grad Doktrin för luftoperationer är implementerad i Flygvapnets ledning och om doktrinen används som styrande dokument i utformningen av ordrar, direktiv och TOEM.Jag har genom en kvalitativ textanalys granskat två centrala dokument ur olika perspektiv, för att utröna till vilken grad doktrinen används som styrande dokument. Jag har även intervjuat utvalda delar i Flygvapnets ledning för att få ledningens uppfattningar av graden av implementering. Jag har i uppsatsen använt mig av en tregradig skala: Inte alls, Till del samt Fullständigt implementerad.Genom dessa analyser har jag kunnat dra slutsatsen att Doktrin för luftoperationer endast till del är implementerad i Flygvapnets ledning..

Uppsatsens syfte är att granska en generell teori som har sin grund i teknikutvecklingens påverkan av taktikutveckling. En fallstudie hämtad från Flygvapnet kommer som följd att pröva teorin. Fallstudien baserar sig på införandet av JA37 Viggen, med en jämförelse från dess föregångare J35F Draken.Studiens resultat visar hur teoribildningen genomgått prövningar för att slutligen leda fram till en verifiering och omarbetning av de tre faktorer som beskriver teorin. Den inledande faktorn, som skildrar hur ett större tekniskt system krävs för taktikutveckling, stärktes. Den andra faktorn som beskriver att ett planerat taktiskt ramverk behövs för taktikutveckling, försvagades.

Under utbildningen till pilot i Flygvapnet genomgår pilotaspiranterna även en uppdragsutbildning vid Försvarshögskolan för att kunna erhålla en officersexamen. Utbildningen vid Flygskolan blir därigenom en del av en högskoleexamen. Enligt högskolelagen skall en högskoleutbildning ge den studerande:förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar.förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem.beredskap att möta förändringar i arbetslivet.Studentens möjlighet att utveckla dessa egenskaper är i stor utsträckning beroende av den pedagogik som nyttjas vid lärosätet. Maja Elmgren och Ann- Sofie Henriksson presenterar i boken Universitetspedagogik nio faktorer för ett gynnsamt lärande vid högre lärosäten. I denna uppsats undersöks huruvida Flygskolans pedagogiska grundsyn lever upp till dessa.

Räddningsenheterna inom Försvarsmaktens vapengren Flygvapnet har som huvuduppgift att genomföra insatser vid flygplanshaverier. För denna uppgift bedrivs det regelbundna övningar där personalen får träna sina kunskaper och utrustningen testas. Utöver huvuduppgiften förväntas räddningsenheterna kunna hantera övriga olyckor som sker vid militära baser eller dess närområde, så kallade vardagliga olyckor. Ska vardagliga olyckor såsom brand i byggnad, brand ej i byggnad, trafikolycka, utsläpp av farligt ämne och drunkning/-tillbud hanteras är förmågan varierad. Mycket ny utrustning har tillförts på senare tid.

Försvarsmakten har skapat en doktrinhierarki där det redovisas hur Försvarsmakten konceptuellt skall genomföra insatser. Doktrin för luftoperationer är den del av doktrinen som specifikt riktar sig mot flygstridskrafter. I dagens insatsförsvar är tänkbara insatser väsensskilda från invasionsförsvarets insatser, och för detta har en ny typ av förband skapats, insatsförbandet. Flygstridskrafterna bidrar med bland annat Stridsflygenhet (SE), en insatsdivision utrustad med JAS 39. I denna uppsats avser jag undersöka huruvida doktrinen erbjuder stöd, konceptuellt eller praktiskt, till ledningen för en enhet av det ovan nämnda slaget.

SAAB AB är intresserad av att kunna utrusta JAS 39 Gripen med en "Arrestor Hook" då denna typ av nödbromssystem är vanligare i andra flygvapen än det system som svenska Flygvapnet använder. Uppgiften var att göra ett konstruktionsförslag av denna "Arrestor Hook" bom och krok för kommande arbete.För att göra detta förslag valdes att dela upp arbetet i fyra steg, faktainsamlig, konceptframtagande, konceptval och bearbetning.Valet av vilka detaljer som skulle ingå i förslaget var böjd bom med med fast krok. På kroken monterades en släpsko för att underlätta fångandet av vajern och att tjäna som den detalj som skyddar kroken från slitage som uppstår mellan "Arrestor Hook" och banbeläggning. För att tillgodose alla krav på rörlighet som behövs på "Arrestor Hook" utrustas den med en leddetalj som ger tvåfrihetsgrader vilket även ger ett mindre moment på konstruktionen när vajern är fångad.Resultatet av den teoretiska analysen av de fyra förslagen visar att alla de uppsatta kraven kan mötas, dock behövs mer utvärdering och tester för att säkerställa detta. Ytterligare litteratur kring tillvägagångssättet att konstruera "Arrestor Hook" bör också tillföras för fortsatt arbete..

Vid insatsen i Kongo 1961- 63 var en av uppgifterna för svenska Flygvapnet direkt understödav FN:s markstyrkor. Hur löstes då denna uppgift? Var det ett väl inövat koncepteller tvingades flygförare och markstridskrafter att uppfinna en metodik på grundav rådande omständigheter? Det kan vara så att Sverige hade en väl utvecklad förmågavilken både hade stöd i doktrinära dokument och som övades. Det kan även förhålla sigså att de berörda piloterna fick improvisera och ta fram nya metoder på plats i Afrika.I uppsatsen analyseras källmaterial ur Krigsarkivets samlingar hämtade från Flygstabenoch Första flygeskadern mellan 1948 och 1961. Exempel på dessa källor är övningsbestämmelser,taktiska verk och reglementen.Svaret som uppsatsen ger är att Sverige övade Direkt flygunderstöd, DFU, under nästanhela 50- talet.

1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.Marinens sjöoperativa doktrin (doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ doktrin 1958-66.

I en ambition att öka effekten och insatsberedskapen i den svenska försvarsmakten har stora omorganisationer skett efter det kalla krigets slut. Den senaste förändringen innebär att värnplikten läggs på is under fredstid och att kontraktsanställda soldater skall ingår i förbanden istället. Detta har medfört reduktioner i personalvolymer, troligtvis för att kunna bekosta löner för de kontraktsanställda soldaterna. Inom Flygvapnets markförsvarsförband har reduceringen blivit så stor att vid en spriding av det svenska Flygvapnet, finns inte tillräckligt med förband för att skydda samtliga baser effektivt. För närvarande används hundar som sensor för lokalisera fientliga spaning och sabotageförband vid och omkring svenska flygbasområden.