Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.

Bakgrund: Na?rsta?ende till patienter i palliativ va?rd upplever ofta en va?ldigt sva?r livssituation. Livet sa?tts pa? prov och na?rsta?ende upplever ba?de fysiska och psykiska pa?frestningar av olika slag. I Socialstyrelsens kunskapssto?d fo?r palliativ va?rd anges att na?rsta?ende till patienter i palliativ va?rd bo?r erbjudas sto?d i form av samtal som ro?r emotionella och existentiella fra?gor.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor, så många som en av tio kvinnor kommer att drabbas under sin livstid. Bröstcancer är en sjukdom som påverkar dessa kvinnor både kroppsligt och själsligt och detta innebär stora förändringar i kvinnornas livsvärld. Förutom en omfattande medicinsk behandling med ofta svåra biverkningar så innebär sjukdomen även mycket Existentiellt lidande med mycket ångest, rädsla och oro. För att kunna möta de här kvinnornas specifika behov av vård och omtanke, är det viktigt att som sjuksköterska kunna förstå kvinnornas upplevelser, tankar och känslor kring att leva med bröstcancer, vilket också är syftet med detta arbete. Metoden som använts för att uppfylla syftet har varit litteraturstudier i form av självbiografier.

Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta Existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest ? där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas ? är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner.

Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.

Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta Existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest ? där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas ? är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den existentiella utsattheten gestaltas i Kristina Lugns diktsamlingar om jag inte och Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Lugns dramer Idlaflickorna och Nattorienterarna undersöks också kortfattat i ljuset av lyriken. I avsnittet före analysdelen ges en kort förklaring till den tradition som fört fram ironin hos svenska kvinnliga lyriker, vilket bland annat innefattar fransk existentialism och absurdism. De teman som framstått tydligast i om jag inte är moderskapet, ensamheten, döden och förhållandet mellan män och kvinnor. Analysen tar bland annat upp influenserna från Sonja Åkesson, barns utsatta situation och ensamma kvinnor i folkhemmets bakgård.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta Existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest ? där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas ? är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner.

Uppsatsen har en kvalitativ ansats och är beskrivande till sin form.Dess övergripande syfte var att öka förståelsen för traumatisk hjärnskada. Syftet var att förstå meningsaspekter av skadan och att ge ett bidrag till förståelsen av olika variationer av livsvärldsförändringen. Hur traumatisk hjärnskada kan förstås utifrån ett Existentiellt perspektiv var särskilt fokuserat. Forskningsfrågan löd: Vad och hur berättar några vuxna personer som i vuxen ålder drabbats av en traumatisk hjärnskada om erfarenheter och konsekvenser av skadan och vilka slutsatser kan dras av en fenomenologisk hermeneutisk analys av detta.Åtta personer som varit patienter inom hjärnskaderehabilitering intervjuades. Intervjuerna spelades in på band och skrevs ner ordagrant.

Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.

Studien utforskade de närståendes livsvärld när partnern drabbats av Alzheimers sjukdom. Deras livsvärld och existentiella villkor var i fokus. Studien utgick från ett Existentiellt fenomenologiskt tolkande perspektiv. Den teoretiska grunden bestod av ett tänkande kring de närståendes livsvärld utifrån fyra existentialer: det levda rummet, den levda tiden, den levda kroppen och den levda relationen. Datainsamling skedde utifrån Max van Manens utforskande intervjuer med tio närstående, fem kvinnor och fem män i yrkesverksam ålder 40 till 64 år, de levde alla tillsammans med en partner som fått sin diagnos för ett år sedan eller längre.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta Existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest ? där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas ? är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner.

Bakgrund: Palliativ vård är en aktiv holistisk vård som utgår från den enskilde patientens livssituation. WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och deras närstående som drabbats av livshotande sjukdom. Sjuksköterskans roll i denna vårdkontext kan beskrivas som relationsskapande, stödjande, kommunikativ och koordinerande. Patienten i palliativ vård befinner sig i en utsatt situation och dennes behov består i att upprätthålla god livskvalitet genom smärtlindring och Existentiellt stöd. Denna situation ställer krav på sjuksköterskor att ständigt skapa och upprätthålla vårdrelationer med patienter som senare dör, vilket kan vara en utmaning för sjuksköterskan.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i palliativ vård.Metod: Litteraturöversikt baserad på åtta vetenskapliga kvalitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och MEDLINE.