BakgrundRegelbunden fysisk aktivitet påverkar kroppens alla vävnader och flera studier visar ett samband mellan ökad fysisk aktivitet och minskad sjuklighet och förtidig död. Omkring 60 procent av den vuxna befolkningen i världen inte anses vara tillräckligt fysiskt aktiva för att upprätthålla en god hälsa. Fysisk inaktivitet är ett stort folkhälsoproblem i Sverige då 42 procent av männen och 46 procent av kvinnorna inte anses vara tillräckligt fysiskt aktiva. Flera målområden i folkhälsopolitiken syftar till att ha mer hälsofrämjande insatser i samhället genom bland annat att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen. Fysisk aktivitet är en evidensbaserad behandling av flera kroniska sjukdomar och är känd för att vara den mest effektiva som samtidigt medför få biverkningar eller risker.

Uppsatsens syfte är att ge en överblick av EBP (Evidence Based-Practice) i socialt arbete och beskriva de mest centrala frågorna kring EBP i litteraturen. Den använda metoden är en systematisk litteraturstudie som utgått från sökningar i British Journal Of Social Work och databasen Libris. Övergripande frågor som berörs handlar om vad EBP är, dess metod, spridning av EBP och dess tillämpning. Resultatet visar att EBP:s framväxt utifrån dess ideologiska egenskaper passar bra in i neoliberal ideologi. EBP kan utifrån detta ses som en samling innovationer som den neoliberala ideologin bedömer som lämpliga att implementera i socialt arbete.

Idag brottas Sveriges hälso- och sjukvårdsorganisationer med en ökande kostnadsbörda avseende läkemedel. Ökningen kan till stor del förklaras av introduktionen av nya dyra läkemedel. Dessa kan många gånger trots sitt höga pris vara vinstgivande för såväl patient som samhälle. Till följd av kostnadsökningen efterfrågas ett strukturerat introducerande av nya dyra preparat och metoder som ser till en säkerställd patientnytta. Flera landsting runt om i Sverige har de senaste åren infört modeller för att kontrollera nya läkemedels introduktion, men också för att nya läkemedels användning ska styras av sjukvårdshuvudmannen.

Det finns skillnader i läkemedelsanvändningen mellan Europas länder. Skillnaderna kan bla ligga i olika förskrivningsmönster där antal tillgängliga läkemedel på marknaden och olika behandlingsstrategier har en viss betydelse. Både ur samhälls- och individperspektiv är det viktigt att ha en hög kvalité på förskrivningen av läkemedel och det har föreslagits att det finns ett samband mellan hög kvalité och användningen av ett begränsat antal väldokumenterade läkemedel. Internationella jämförelser ger möjligheter för länder att jämföra sin läkemedelsanvändning med andra, vilket kan leda till utveckling av nya riktlinjer i en strävan mot evidensbaserad läkemedelsanvändning. Internationella jämförelser är dock förenat med många fallgropar och ställer krav på standardiserade metoder för mätningar.