Det har inte forskats lika mycket angående smärta och smärtlindring på häst som på smådjur och människa. Men i takt med att hästen övergått till att bli ett sällskapsdjur och det utförs fler och mer avancerad kirurgiska ingrepp så har intresset för smärtlindring till häst ökat. Opioider är en substansgrupp som använts för smärtlindring hos människa i århundraden och även (om än under mycket kortare tid) hos smådjuren och som ger kraftig smärtlindring. Användningen av opioider till häst har dock varit begränsad på grund av rädsla för biverkningar (framför allt excitation).Metadon är en syntetisk opioid som används till häst. Det finns dock inget metadonpreparat registrerat för häst och användandet sker därmed off label.

Liniment används idag både på tävlings- och hobbyhästar. Det smörjs oftast in på hästens ben eller rygg och påstås kunna motverka överansträngning genom att mjuka upp muskulaturen innan ansträngning, påskynda dess återhämtning efter träning samt motverka inflammation och ödem. Liniment kan innehålla extrakt från växter som traditionellt inom folkmedicinen har använts som medicinalväxter och anses ha effekt på en rad olika besvär såsom t.ex. muskelvärk och svullnader. Denna litteraturstudie syftar till att undersöka om några växtextrakt som kan förekomma i hästliniment har antiinflammatoriska och/eller analgetiska egenskaper.

SAMMANFATTNINGNatriuretiska peptider är en är en grupp proteiner som via natriuretiska, diuretiska och vasodilaterande egenskaper reglerar vätskehomeostasen i kroppen (Levin et al, 1998). De frisätts bland annat när hjärtmuskelcellerna utsätts för stress och kan fungera som biomarkör för att utvärdera hjärtsjukdom. Analysering av typ B natriuretic peptide (BNP) i blod kan komma att vara till hjälp för den praktiserande veterinären vid diagnostisering av hjärtsvikt och även vid uppskattning av grad av hjärtsjukdom. Det har även visat sig att BNP kan användas för att uppskatta prognosen hos hundar med kronisk klaffdegeneration (Chetboul et al, 2009; Moonarmart et al, 2010).Kronisk klaffdegeneration är den vanligaste hjärtsjukdomarna hos hund och drabbar fram för allt små till medelstora hundar från medelåldern och uppåt (Kogure, 1980). Atrioventrikulärklaffarna, vanligtvis mitralis, blir nodulärt förtjockade med inlagring av glukosaminoglykaner och fibrosvävnad vilket leder till klaffinsufficiens.

Opioidplåster avsedda för humant bruk används idag även för smärtlindring av djur eftersom det inte finns några registrerade veterinärmediciniska opioidplåster. För humant bruk finns plåster innehållande fentanyl och buprenorfin. Syftet med litteraturstudien var att granska studier i farmakokinetik och dynamik för att undersöka den vetenskapliga grunden för användningen av opioidplåster till djurslagen hund, katt och häst. Plåster kan vara ett sätt att administrera läkemedel transdermalt till den systemiska cirkulationen. Avsikten med plåster är att uppnå jämna koncentrationer i plasma (steady state) som varar under den tid som plåstret finns på plats, vanligen 72 h för människa. Vid användningen av fentanylplåster uppnåddes steady state hos människa efter 14 h.

Få läkemedel har visat god effekt vid lindring av neuropatisk smärta och denna typ av smärtlindring är därför fortfarande en stor utmaning. Inom humanmedicinen har dock ett läkemedel innehållande gabapentin uppvisat god effekt vid smärta av denna karaktär. Gabapentin finns ej godkänt till behandling av djur men används allt mer inom veterinärmedicinen. Läkemedlet skulle kunna innebära lindring vid annars svårbehandlade tillstånd. Det är därför av intresse att granska den veterinärmedicinska evidens som ligger till grund för behandling med gabapentin vid tillstånd karaktäriserade av neuropatisk smärta.

Att kunna söva reptiler och ge dem smärtlindring är idag inte så självklart som vi gärna vill tro. När vi ser på program på tv som till exempel Veterinärerna så verkar de alltid veta vad de gör, men faktum är att det idag till väldigt stor del saknas forskning och de flesta av de läkemedel som ges till våra ormar och ödlor är inte utprovade på dessa djur och de gånger de är det så är det oftast på någon eller några enstaka arter. Då det i dagsläget finns över 9500 olika kända arter av ormar och ödlor som alla potentiellt kan reagera annorlunda på samma läkemedel är det inte svårt att se vilket enormt utrymme det finns att göra ny forskning på. Den forskning som fram till idag utförts är till största delen inte gjord på våra vanligaste husdjursreptiler. Undantag är gröna leguaner som det finns relativt mycket studier på.