Vid fastighetsköp så förekommer det att en säljare lämnar preciserade uppgifter om fastigheten, utan att han fördenskull uttryckligen garanterar något eller uttryckligen åtar sig ansvar för att uppgifterna är riktiga, det är dessa uppgifter som benämns Enuntiationer. Uppgifterna bör generellt sett vara ägnade att inge tillit, och utöver tillitskravet så ställs kravet att uppgiften har gett köparen i det konkreta fallet anledning att utgå från att fastigheten har en viss positiv eller saknar en viss dålig egenskap som säljaren har uppgett. Enuntiationen skall även ha föranlett köparen att ingå avtalet på de överenskomna villkoren. Köparen skall även ha varit i god tro, har köparen varit skeptisk mot Enuntiationen så bör han inte kunna göra gällande att uppgiften är felaktig. Syftet med uppsatsen har varit att ta reda på innebörden av begreppet Enuntiation, vidare att se vilken rättslig betydelse Enuntiationer får vid köp av fastighet, samt om Enuntiationer är att jämställa med utfästelser..

Syftet med uppsatsen var beskriva säljarens upplysningsplikt respektive köparens undersökningsplikt vid köp av fast egendom, samt att beskriva konsekvenserna då upplysningsplikten respektive undersökningsplikten inte iakttas. För att förtydliga detta ytterligare har vi även valt att behandla fastighetsmäklarens och besiktningsmannens ställning vid köp av fast egendom. Vi har valt att använda rättsdogmatisk metod, vilket innebär att beskriva nu gällande rätt. Enligt JB ligger det på köparens ansvar att göra en noggrann undersökning av byggnaden. De fel eller skador som köparen har haft möjlighet att upptäcka kan inte säljaren göras ansvarig för.